HEYWOOD Heynicke, [häTnikø], Kurt, tysk förf. (f. 1891), en av den tyska expressionismens talangfullaste företrädare. H. började med lyrik, ss. ”Rings fallen Sterne” (1918), ”Gottes Gei-gen” (1919), ”Die hohe Ebene” (1920), för att övergå till episkt och dramatiskt förf.-skap: ”Sturm im Blut” (1924), ”Das Meer” (1925), ”Fortunata zieht in die Welt” (1929). H. har även framträtt med en viss musikalisk begåvning. A.Bd. Heyse [haTza], Johann Christian August, tysk språkforskare och skolman (1764—1829), utgav bl.a. ”Allgemeines Fremd-wörterbuch” (1804; 21 Aufl. 1922) och ”Theo-retisch-praktische deutsche Grammatik” (1814; 23 Aufl. 1923), vilka haft ej ringa betydelse. Rth. Heyse [haFza], Paul (von), tysk förf. (1830 •—1914), var utan tvivel den förnämsta diktar-begåvningen i Mün-chener Dichterkreis (under Maximilian II :s beskydd bildad av Em. Geibel), som ostörd av alla vindkast och strömningar Europa runt under 1800-talets senare hälft hyllade klassisk och efterromantisk formkultur i ordets eg. bemärkelse och — med tiden allt mer i H:s person — praktiskt taget dominerade i tysk litteratur ända till naturalismens genombrott på 1890-talet. Under de fulla 60 år (från 1854) han tillhörde kretsen, uppträdde H. med stor flit och mycken pondus på diktkonstens alla områden. Som lyriker odlade han med mästerskap sonett, terzin och ottaverime; som dramatiker vann han betydande framgångar med ”Hans Lange” (1866; uppförd i Stockholm), ”Die Belagerung von Kolberg” (1868), ”Maria von Magdala” (1899; uppförd i Stockholm). Men sin största insats har H. gjort som berättare, och spec. på den längre prosanovellens område torde han alltid få behålla sin plats som en av världslitteraturens stilfullaste gestalter: ”L’Arrabbiata” (1853), ”Andrea Delfin” (1864), ”Meraner Novellen” (1867), ”Novellen vom Gardasee” (1902) etc., inalles ett 100-tal, påfallande ofta med motiv ur konstnärslivets tragik och med förkärlek förlagda till Italien (flertalet i sv. övers., 9 bd 1886—89 med förord av G. Brändes), medan däremot de brett anlagda romanerna låta en utpräglad tidstendens — mot klerus, naturalismen och på sistone nietzscheanismen — verka upplösande på den för H:s diktning över huvud konstitutiva formgivningen: ”Kinder der Welt” (1873; sv. övers. 1874), ”Im Paradiese” (1876; sv. övers, s.å.), ”Merlin” (1892), ”Über allen Gipfeln” (1895), ”Die Geburt der Venus” (1909). H. erhöll 1910 Nobelpriset och blev s.å. adlad. — ”Gesammelte Werke” ha utkommit i 15 band, senaste uppl. 1924. — Litt.: ”Jugend-erinnerungen und Bekenntnisse” (1901); V. Klemperer, ”P. H.” (1907); H. Raff, ”P. H.” (1910); H. Spiero, ”P. H.” (s.å.); E. Petzet, ”P. H.” (1913); A. Farinelli, ”P. H.” (s.å.); P. Zincke, ”P. H:s Novellentechnik” (1927); G. Kemmerich, ”P. H. als Romanschriftsteller” (1928). Lff. Heysig, Johan, bibliograf, se R i d d er-s t i e r n a. Heyst [haist], flaml. Heyst-aan-See, fra. Heyst sur Mer, badort i prov. Västflandern, Belgien, vid kusten av Nordsjön, n.ö. om Zee-brügge; 5,812 inv. (1929). O.P. Heywood [héI'Qod], stad i grevskapet Lanca-shire, England, n. om Manchester; 25,967 inv. (1931); H. har bomullsindustri, fabriker för mekaniska vävstolar, masugnar, kemisk industri samt fabriker för järnvägsvagnar. Kolgruvor i närheten. E.S-z. Heywood [heÜQod], John, engelsk förf. (1497?—1580?), blev efter studier i Oxford anställd vid Henrik VIILs hov som musiker, vit-terlekare och sällskapsman. Ss. diktare är han känd genom ett stort antal epigram och framförallt genom sina sex interludes (mellanspel), de äldsta bevarade alster av detta slag, ett slags mellanting mellan medeltidsmoraliteter och moderna farser. Ämnena hämtade han ur vardagslivet el. från skämtsamma anekdoter, ss. i ”The four P:s”, där fyra personer tävla om vem som kan framföra den värsta lögnhistorien. Ss. hans bästa stycke räknas ”The play of the wheather” (tr. 1533). Stil och komposition sakna ej förtjänster, men skämtet är vanl. av grövsta slag. H. blev ss. ivrig katolik utsatt för förföljelser under Edvard VI och lämnade England under drottning Elisabet. Hans ”Dramatic writings” äro utg. av J. S. Farmer 1905. Stn. Heywood [heTpod], Thomas, engelsk förf, (o. 1575—1648). Själv skådespelare och teaterman, besatt H. en levande insikt i dramats möjligheter; i detta hänseende är han otvivelaktigt den, som kommer Shakespeare närmast. Ett 40-tal stycken av H. äro bevarade. I de flesta visar han sig som den sympatiske skildraren av engelsk vardag med stark, realistisk individualiseringsförmåga. Hans bästa stycken äro ”A woman killed with kindness” (1603) och ”The English traveller”. Temat är i bägge den otrogna hustrun. De äro burna av nobel resignation och sakna all råhet och plumphet. Man kan beteckna H. som en av de tidigaste — 1229 — — 1230 —