Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heynicke, Kurt - Heyse, Johann Christian August - Heyse, Paul (von) - Heysig, Johan - Heyst - Heywood - Heywood, John - Heywood, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEYWOOD
Heynicke, [häTnikø], Kurt, tysk förf. (f.
1891), en av den tyska expressionismens
talangfullaste företrädare. H. började med lyrik,
ss. ”Rings fallen Sterne” (1918), ”Gottes
Gei-gen” (1919), ”Die hohe Ebene” (1920), för att
övergå till episkt och dramatiskt förf.-skap:
”Sturm im Blut” (1924), ”Das Meer” (1925),
”Fortunata zieht in die Welt” (1929). H. har
även framträtt med en viss musikalisk
begåvning. A.Bd.
Heyse [haTza], Johann Christian
August, tysk språkforskare och skolman
(1764—1829), utgav bl.a. ”Allgemeines
Fremd-wörterbuch” (1804; 21 Aufl. 1922) och
”Theo-retisch-praktische deutsche Grammatik” (1814;
23 Aufl. 1923), vilka haft ej ringa betydelse. Rth.
Heyse [haFza], Paul (von), tysk förf. (1830
•—1914), var utan tvivel den förnämsta
diktar-begåvningen i
Mün-chener Dichterkreis
(under Maximilian
II :s beskydd bildad
av Em. Geibel), som
ostörd av alla
vindkast och strömningar
Europa runt under
1800-talets senare
hälft hyllade klassisk
och efterromantisk
formkultur i ordets
eg. bemärkelse och
— med tiden
allt
mer i H:s person — praktiskt taget
dominerade i tysk litteratur ända till
naturalismens genombrott på 1890-talet. Under de
fulla 60 år (från 1854) han tillhörde kretsen,
uppträdde H. med stor flit och mycken pondus
på diktkonstens alla områden. Som lyriker
odlade han med mästerskap sonett, terzin och
ottaverime; som dramatiker vann han
betydande framgångar med ”Hans Lange” (1866;
uppförd i Stockholm), ”Die Belagerung von
Kolberg” (1868), ”Maria von Magdala” (1899;
uppförd i Stockholm). Men sin största insats
har H. gjort som berättare, och spec. på den
längre prosanovellens område torde han alltid
få behålla sin plats som en av
världslitteraturens stilfullaste gestalter: ”L’Arrabbiata”
(1853), ”Andrea Delfin” (1864), ”Meraner
Novellen” (1867), ”Novellen vom Gardasee” (1902)
etc., inalles ett 100-tal, påfallande ofta med
motiv ur konstnärslivets tragik och med förkärlek
förlagda till Italien (flertalet i sv. övers., 9 bd
1886—89 med förord av G. Brändes), medan
däremot de brett anlagda romanerna låta en
utpräglad tidstendens — mot klerus,
naturalismen och på sistone nietzscheanismen —
verka upplösande på den för H:s diktning över
huvud konstitutiva formgivningen: ”Kinder der
Welt” (1873; sv. övers. 1874), ”Im Paradiese”
(1876; sv. övers, s.å.), ”Merlin” (1892), ”Über
allen Gipfeln” (1895), ”Die Geburt der Venus”
(1909). H. erhöll 1910 Nobelpriset och blev s.å.
adlad. — ”Gesammelte Werke” ha utkommit
i 15 band, senaste uppl. 1924. — Litt.:
”Jugend-erinnerungen und Bekenntnisse” (1901); V.
Klemperer, ”P. H.” (1907); H. Raff, ”P. H.”
(1910); H. Spiero, ”P. H.” (s.å.); E. Petzet, ”P.
H.” (1913); A. Farinelli, ”P. H.” (s.å.); P. Zincke,
”P. H:s Novellentechnik” (1927); G. Kemmerich,
”P. H. als Romanschriftsteller” (1928). Lff.
Heysig, Johan, bibliograf, se R i d d
er-s t i e r n a.
Heyst [haist], flaml. Heyst-aan-See, fra.
Heyst sur Mer, badort i prov. Västflandern,
Belgien, vid kusten av Nordsjön, n.ö. om
Zee-brügge; 5,812 inv. (1929). O.P.
Heywood [héI’Qod], stad i grevskapet
Lanca-shire, England, n. om Manchester; 25,967 inv.
(1931); H. har bomullsindustri, fabriker för
mekaniska vävstolar, masugnar, kemisk
industri samt fabriker för järnvägsvagnar.
Kolgruvor i närheten. E.S-z.
Heywood [heÜQod], John, engelsk förf.
(1497?—1580?), blev efter studier i Oxford
anställd vid Henrik VIILs hov som musiker,
vit-terlekare och sällskapsman. Ss. diktare är han
känd genom ett stort antal epigram och
framförallt genom sina sex interludes (mellanspel),
de äldsta bevarade alster av detta slag, ett slags
mellanting mellan medeltidsmoraliteter och
moderna farser. Ämnena hämtade han ur
vardagslivet el. från skämtsamma anekdoter, ss. i ”The
four P:s”, där fyra personer tävla om vem som
kan framföra den värsta lögnhistorien. Ss. hans
bästa stycke räknas ”The play of the wheather”
(tr. 1533). Stil och komposition sakna ej
förtjänster, men skämtet är vanl. av grövsta slag.
H. blev ss. ivrig katolik utsatt för förföljelser
under Edvard VI och lämnade England under
drottning Elisabet. Hans ”Dramatic writings”
äro utg. av J. S. Farmer 1905. Stn.
Heywood [heTpod], Thomas, engelsk förf,
(o. 1575—1648). Själv skådespelare och
teaterman, besatt H. en levande insikt i dramats
möjligheter; i detta hänseende är han
otvivelaktigt den, som kommer Shakespeare närmast.
Ett 40-tal stycken av H. äro bevarade. I de
flesta visar han sig som den sympatiske
skildraren av engelsk vardag med stark, realistisk
individualiseringsförmåga. Hans bästa stycken
äro ”A woman killed with kindness” (1603)
och ”The English traveller”. Temat är i bägge
den otrogna hustrun. De äro burna av nobel
resignation och sakna all råhet och plumphet.
Man kan beteckna H. som en av de tidigaste
— 1229 —
— 1230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
