HEYKING mest kända äro hans ”Kamertjeszonde” (1898 under pseud. Koos Habbema), ”Diamantstad” (1903; sv. övers. 1908). Bland H:s’ dramer märkas ”Ghetto” (1898) och det naturalistiska sjömansdramat ”Op hoop van zegen” (1900; sv. övers, uppförd 1905). Rth. Heyking [hal'-], Elisabeth von, född Flemming, tysk författarinna (1861—1925), nådde en stor publiksuccé med romanen "Briefe, die ihn nie erreichten” (1903; sv. övers, s.å.) och gav senare ut noveller, ss. ”Der Tag anderer” (1905), ”Tschun” (1914) och ”Das vollkommene Glück” (1920). A Bd. Heyman [hä'j-]. 1) Elias H., läkare (1829 —89), med. lic. 1857, med. d:r 1877 i Lund (”Studier i allmän hälsovård, grundade på Göteborgs mortalitets-förhållanden”), var praktiserande läkare i Göteborg 1862—78, blev 1878 prof, i allmän hälsovårdslära vid Karolinska inst. (den första sv. professuren i hygien). H. har i facktidskr. publicerat talrika uppsatser rörande hygien. Å.Ch. 2) Ernst J a m e s H., den föregåendes kusins son, gynekolog (f. 13/ii 1882), med. d:r 1918, docent i gynekologi vid Karolinska inst. s.å., läkare vid Radiumhemmets gynekologiska avd. från 1915. H. har på grundval av G. Forssells undersökningar utvecklat tekniken vid radiumbehandling av kräfta i de kvinnliga underlivs-organen samt genom sin behandlingsmetodik nått läkningsresultat vid dessa sjukdomar, som överträffa, vad kirurgien på detta område kan prestera. På gr. av hans arbeten har också strålterapien på detta område i Sverige nått en dominerande ställning. Bland hans skrifter märkes främst ”Die Radiumbehandlung des Uteruskrebses” (i ”Archiv für Gynäkologie”, 1918). H:s verksamhet har i hög grad bidragit till den svenska radiologiens internationella anseende. L.E-g. 3) Hugo Ivar H., brorsons son till H.l), statistiker (f. 23/s 1883), fil. kand, i Uppsala 1906, anställd i Kommerskollegium 1910, aktuarie i Socialstyrelsen 1916, sekreterare där 1918, adjungerad led. för pris- och koope-rationsstatistik 1919—28, föredragande tjänsteman i Rikskommissionen för ekonomisk för-svarsberedskap sedan 1928. H. var 1916 konsulent för de lokala livsmedelsnämnderna och 1917 led. av Folkhushållningskommissionen och chef för dess brödavd. Han tillhörde 1920 års mellanhandssakkunniga och är sedan 1931 Statens representant i styrelsen för Sv. spann-målsföreningen. H. är sedan 1930 vice ordf, i Stockholms stads bostadskreditförening. T.E-r. Heüman [hö'j-], Elis Daniel, präst (1859— 1908). kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm 1895, e. o. hovpredikant 1892, ied. av F.k. 1906. I sin teologiska uppfattning ortodox, uppträdde han vid olika tillfällen mot den moderna teologien (bl.a. mot Har-nack och Ritschl). 1905 blev H. åtalad inför konsistorium för en predikan, vari han med anledning av unionskrisen med Norge fällt skarpa omdömen om regeringen, men frikändes. S.N. Heyman [ämä'], Henri, belgisk politiker (f. 1879), sedan 1919 led. av representantkammaren, ledare för de flamländskt-katolska kristliga demokraterna, arbets-, industri- och socialminister sedan 1926, socialpolitisk reformator och skriftställare. Th. Heymann [hal'-], Ernst, tysk jurist (f. (1870), prof, vid olika tyska univ., från 1914 i Berlin, ständig sekreterare i Preussische Aka-demie der Wissenschaften 1926 och led. av centralledningen för utgivningen av ”Monumenta Germaniæ historica”. Bland H:s egna skrifter märkes ”Englisches Privatrecht” (1904; 2 Aufl. 1914). E.K. Heymans [hai'-], Gerardus, holländsk filosof (f. 1857), idkade studier i Leiden och Freiburg i.Br., prof, i filosofi och psykologi i Groningen 1890. Genom att på alla områden tillämpa empiriskt-analytiska metoder har H. förts till ”antiempiriska resultat”, i kunskapsteoretiskt avseende befryndade med Kants. I metafysiken ansluter han sig till en psykisk monism, som låter alla enskilda medvetanden omslutas av ett ”världsmedvetande”. Inom etiken bestrider han den fria viljan och har ss. experimentalpsykolog behandlat de optisk-geo-metriska synvillorna, psykiska hämningar, de-personalisation m.m. Huvudarbeten: ”Die Ge-setze und Elemente des wissenschaftlichen Denkens” (1890; 3 Aufl. 1915) och ”Einführung in die Ethik” (1914). A.N. Heyne [hal'na], Christian Gottlob, tysk filolog (1729—1812), prof, i Göttingen 1763, utgav förträffliga kommenterade uppl. av bl.a. Vergilius (4 bd, 1775) och Apollodoros (2 bd, 1782). Hans ”Opuscula academica” utgå vos i 6 bd 1785—1812 och ”Commentationes gottin-genses” i 16 bd 1779—1800. W.N. Heyne [häl'no], M o r i z, tysk germanist (1837—1906), prof, i Göttingen 1883, gjorde en värdefull insats bl.a. inom tysk lexikografi, främst ss. medarbetare i Grimms ordbok sedan 1867 och genom sin egen ”Deutsches Wörter-buch” (3 bd, 1890—95; 2 Aufl. 1905—06). H. utgav Heliand och Wulfila i ännu gångbara ed. samt ”Fünf Bücher deutscher Hausalter-tümer” (3 bd, 1899—1903); ur H:s litterära kvarlåtenskap utgavs ”Das deutsche Hand-werk” (1908). Rth. — 1227 — — 1228 —