Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heyermans, Herman - Heyking, Elisabeth von - Heyman, 1. Elias - Heyman, 2. James - Heyman, 3. Hugo - Heüman, Elis - Heyman, Henri - Heymann, Ernst - Heymans, Gerardus - Heyne, Christian Gottlob - Heyne, Moriz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEYKING
mest kända äro hans ”Kamertjeszonde” (1898
under pseud. Koos Habbema),
”Diamantstad” (1903; sv. övers. 1908). Bland H:s’
dramer märkas ”Ghetto” (1898) och det
naturalistiska sjömansdramat ”Op hoop van zegen”
(1900; sv. övers, uppförd 1905). Rth.
Heyking [hal’-], Elisabeth von, född
Flemming, tysk författarinna (1861—1925),
nådde en stor publiksuccé med romanen
"Briefe, die ihn nie erreichten” (1903; sv. övers,
s.å.) och gav senare ut noveller, ss. ”Der Tag
anderer” (1905), ”Tschun” (1914) och ”Das
vollkommene Glück” (1920). A Bd.
Heyman [hä’j-]. 1) Elias H., läkare (1829
—89), med. lic. 1857, med. d:r 1877 i Lund
(”Studier i allmän hälsovård, grundade på
Göteborgs mortalitets-förhållanden”), var
praktiserande läkare i Göteborg 1862—78, blev 1878
prof, i allmän hälsovårdslära vid Karolinska
inst. (den första sv. professuren i hygien). H.
har i facktidskr. publicerat talrika uppsatser
rörande hygien. Å.Ch.
2) Ernst J a m e s H., den föregåendes kusins
son, gynekolog (f. 13/ii 1882), med. d:r 1918,
docent i gynekologi vid Karolinska inst. s.å.,
läkare vid Radiumhemmets gynekologiska avd.
från 1915. H. har på grundval av G. Forssells
undersökningar utvecklat tekniken vid
radiumbehandling av kräfta i de kvinnliga
underlivs-organen samt genom sin behandlingsmetodik
nått läkningsresultat vid dessa sjukdomar, som
överträffa, vad kirurgien på detta område kan
prestera. På gr. av hans arbeten har också
strålterapien på detta område i Sverige nått
en dominerande ställning. Bland hans skrifter
märkes främst ”Die Radiumbehandlung des
Uteruskrebses” (i ”Archiv für Gynäkologie”,
1918). H:s verksamhet har i hög grad bidragit
till den svenska radiologiens internationella
anseende. L.E-g.
3) Hugo Ivar H., brorsons son till H.l),
statistiker (f. 23/s 1883), fil. kand, i
Uppsala 1906, anställd i Kommerskollegium 1910,
aktuarie i Socialstyrelsen 1916, sekreterare
där 1918, adjungerad led. för pris- och
koope-rationsstatistik 1919—28, föredragande
tjänsteman i Rikskommissionen för ekonomisk
för-svarsberedskap sedan 1928. H. var 1916
konsulent för de lokala livsmedelsnämnderna och
1917 led. av Folkhushållningskommissionen
och chef för dess brödavd. Han tillhörde 1920
års mellanhandssakkunniga och är sedan 1931
Statens representant i styrelsen för Sv.
spann-målsföreningen. H. är sedan 1930 vice ordf,
i Stockholms stads bostadskreditförening.
T.E-r.
Heüman [hö’j-], Elis Daniel, präst (1859—
1908). kyrkoherde i Adolf Fredriks församling
i Stockholm 1895, e. o. hovpredikant 1892, ied.
av F.k. 1906. I sin teologiska uppfattning
ortodox, uppträdde han vid olika tillfällen
mot den moderna teologien (bl.a. mot
Har-nack och Ritschl). 1905 blev H. åtalad
inför konsistorium för en predikan, vari han
med anledning av unionskrisen med Norge fällt
skarpa omdömen om regeringen, men
frikändes. S.N.
Heyman [ämä’], Henri, belgisk politiker
(f. 1879), sedan 1919 led. av
representantkammaren, ledare för de flamländskt-katolska
kristliga demokraterna, arbets-, industri- och
socialminister sedan 1926, socialpolitisk reformator
och skriftställare. Th.
Heymann [hal’-], Ernst, tysk jurist (f.
(1870), prof, vid olika tyska univ., från 1914 i
Berlin, ständig sekreterare i Preussische
Aka-demie der Wissenschaften 1926 och led. av
centralledningen för utgivningen av
”Monumenta Germaniæ historica”. Bland H:s egna
skrifter märkes ”Englisches Privatrecht” (1904;
2 Aufl. 1914). E.K.
Heymans [hai’-], Gerardus, holländsk
filosof (f. 1857), idkade studier i Leiden och
Freiburg i.Br., prof, i filosofi och psykologi
i Groningen 1890. Genom att på alla områden
tillämpa empiriskt-analytiska metoder har H.
förts till ”antiempiriska resultat”, i
kunskapsteoretiskt avseende befryndade med Kants.
I metafysiken ansluter han sig till en psykisk
monism, som låter alla enskilda medvetanden
omslutas av ett ”världsmedvetande”. Inom
etiken bestrider han den fria viljan och har ss.
experimentalpsykolog behandlat de
optisk-geo-metriska synvillorna, psykiska hämningar,
de-personalisation m.m. Huvudarbeten: ”Die
Ge-setze und Elemente des wissenschaftlichen
Denkens” (1890; 3 Aufl. 1915) och ”Einführung
in die Ethik” (1914). A.N.
Heyne [hal’na], Christian Gottlob,
tysk filolog (1729—1812), prof, i Göttingen 1763,
utgav förträffliga kommenterade uppl. av bl.a.
Vergilius (4 bd, 1775) och Apollodoros (2 bd,
1782). Hans ”Opuscula academica” utgå vos i
6 bd 1785—1812 och ”Commentationes
gottin-genses” i 16 bd 1779—1800. W.N.
Heyne [häl’no], M o r i z, tysk germanist
(1837—1906), prof, i Göttingen 1883, gjorde en
värdefull insats bl.a. inom tysk lexikografi,
främst ss. medarbetare i Grimms ordbok sedan
1867 och genom sin egen ”Deutsches
Wörter-buch” (3 bd, 1890—95; 2 Aufl. 1905—06). H.
utgav Heliand och Wulfila i ännu gångbara
ed. samt ”Fünf Bücher deutscher
Hausalter-tümer” (3 bd, 1899—1903); ur H:s litterära
kvarlåtenskap utgavs ”Das deutsche
Hand-werk” (1908). Rth.
— 1227 —
— 1228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
