HIDJAZBANAN från Damaskus till Medina, men spänningen mellan Porten och Husain ibn Ali, sedan 1908 emir i Mekka, ökades alltmera, och i världskriget ställde denne sig på Englands sida och antog 1916 titeln kung av H. Ett energiskt deltagande i den engelska framryckningen mot Damaskus 1917 medförde utvidgning av H:s gräns mot n. Den nya staten representerades vid fredsunderhandlingarna 1919 av emir Fai-sal och erbjöds ord. medlemskap av Nat. förb., men konung Husain vägrade underteckna fredsfördraget, då han såg sig sviken i sina förhoppningar om ett storarabiskt välde. Fortsatta underhandlingar med England strandade. Sedan 1919 rådde spänt förhållande mellan H. och Ibn Sauds välde i Nadjd. 1924 utbröt öppet krig; Husain, som kort förut antagit kaliftitel, abdikerade s.å. till förmån för sin son Ali, men dennes motstånd var förgäves: Ibn Saud intog Mekka dec. 1924, Medina och Rödahavs-hamnarna följ, år, Ali abdikerade, och Ibn Saud kröntes 1926 i Mekka till konung över H. och Nadjd. Genom att 1925 annektera Akaba-Maan-distriktet till sitt mandatområde i Palestina lade England under sig det av H. i världskriget vunna området. O.P.;G.O-r. Hidja'zbanan, 1,302 km. lång järnväg, som förbinder Damaskus med Medina i v. Arabien, går genom Syrien, Transjordanien och Hidjaz. Från Dera går en bibana till Haifa vid Medelhavet (161 km.). Spårvidden är l,oai m. H. anlades av turkiska regeringen 1901—08 för att underlätta pilgrimsfärderna till Medina och Mekka och som strategisk förbindelse med Arabien. Banan finansierades genom frivilliga bidrag från hela den muhammedanska världen samt särskilda skatter. Under världskriget förstördes delar av H., men den är nu istånd-satt utom sträckan Ma’an-Medina. O.P. Hi'djra, Hedschra (arab., utvandring), Muhammeds utvandring, ”flykten” från Mekka till Medina, som trol. ägde rum måndagen 20/# 622, d.v.s. den 8:e i mån. rabT al-a'wwal av det år, som blev det l:a efter den muhammedanska tideräkningen. Kring profetens h., i sällskap med Abu Bakr, den blivande kalifen, har uppstått en livlig legendbildning. Tideräkningen efter h., i Västerlandet oftast betecknad A. H. (Anno hegiræ), infördes först av kalifen Omar, trol. 634. Dess första dag var fredagen lfl/7 622, som dock enl. arabisk åskådning började vid solnedgången föregående dag. Jfr Arabisk kalender. G.O-r. Hidra, hd i Vest-Agder fylke, s. Norge, vid kusten och gränsen mot Rogaland fylke; 89,84 kvkm.; 1530 inv. (1930). S. Hids, hd i Viborg amt, Jylland, omfattar amtets sydligaste hörn; 258 kvkm.; 11,649 inv. (1930). S. Hieizan [-zan], berg n.ö. om Kyoto, var under många årh. centralpunkten för den japanska buddismen. Reformatorn Dengyo Dai-shi byggde där 788 e.Kr. det berömda templet Enryakuji, som blev Tendaikyrkans huvudhelgedom. Andra sekter byggde tempel i närheten, och templens och klostrens antal lär ha uppgått till 3,000. Flera av den japanska religionshistoriens ledande män, Shinran, Honen, Nichiren, började sin karriär på H. Oda No-bunaga, som motarbetades av Buddhakyrkorna, brände 1571 alla templen på H. och dödade prästerna. Blott ett fåtal tempel ha sedan återuppbyggts. BK. Hiel [hil], Emanuel, flamländsk skald (1834—99), sedan 1867 prof, vid konservatoriet i Bryssel, en av förkämparna för den flamländska rörelsen; av betydelse äro hans kantater och oratorier, bl.a. ”De wind” (1864), ”De Schelde” (1870). H:s ”Volledige dichtwerken” utkommo 1885 i 3 bd. Bth. Hielm [jälm], Jonas Anton, norsk jurist och politiker (1782—1848), cand. jur. i Köpenhamn 1800, höjesteretsadvokat 1813, flyttade till Norge 1814, höjesteretsadvokat där s.å., 1815—16 jur. docent, 1820—25 regerings-advokat. Ss. medl. av Stortinget 1830, 1833, 1836—37 och 1842 var H. en av oppositionens mest framträdande och lysande representanter; redan 1830 ställde han unionsproblemet i hela dess vidd under debatt, en inställning, som sedan i mångt och mycket blev vägledande för den norska opinionen. Th. Hien [^iän] (ofta skr. hsien), kin.: ”distrikt” (socken). H. är den minsta enheten i Kinas administrativa system, styrt av en mandarin, som har nära nog patriarkalisk myndighet inom sitt område. Ett antal h. utgöra tillsammans en fu, prefektur. B.K. Hien-feng tøiän-], kinesisk kejsare, regerade 1831—61, 4:e son till kejsar Tao-kuang. H. var en svag och oduglig regent, under vilkens tid Kina led av det fruktansvärda Tai-ping-upp-roret och utkämpade två krig med England (se Kina, historia). Som flykting under det senare dog H. i Jehol. B.K. Hiera'cium, bot., se Fibblasläktet. Hiera'polis (grek., helig stad). 1) Namn på staden B a m b y k e (syr. M a b o g) in. Syrien o. 25 km. s.v. om Eufrats förening med Sadjur, huvudstad i landskapet Kyrrhestike, av Seleu-kos I (4:e årh. f.Kr.) kallad H. ss. ett centrum för den syriska gudinnan Atargatis’ kult. Jfr D e r k e t o. H.Sj. 2) Stad i Frygien vid Lykos, varav ruiner finnas bevarade vid det nuv. Pambuk — 1235 — — 1236 —