Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hidjaz, Hedschas - Hidjazbanan - Hidjra, Hedschra - Hidra - Hids - Hieizan - Hiel, Emanuel - Hielm, Jonas Anton - Hien - Hien-feng - Hieracium - Hierapolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIDJAZBANAN
från Damaskus till Medina, men spänningen
mellan Porten och Husain ibn Ali, sedan 1908
emir i Mekka, ökades alltmera, och i
världskriget ställde denne sig på Englands sida och
antog 1916 titeln kung av H. Ett energiskt
deltagande i den engelska framryckningen mot
Damaskus 1917 medförde utvidgning av H:s
gräns mot n. Den nya staten representerades
vid fredsunderhandlingarna 1919 av emir
Fai-sal och erbjöds ord. medlemskap av Nat. förb.,
men konung Husain vägrade underteckna
fredsfördraget, då han såg sig sviken i sina
förhoppningar om ett storarabiskt välde.
Fortsatta underhandlingar med England strandade.
Sedan 1919 rådde spänt förhållande mellan H.
och Ibn Sauds välde i Nadjd. 1924 utbröt öppet
krig; Husain, som kort förut antagit kaliftitel,
abdikerade s.å. till förmån för sin son Ali,
men dennes motstånd var förgäves: Ibn Saud
intog Mekka dec. 1924, Medina och
Rödahavs-hamnarna följ, år, Ali abdikerade, och Ibn
Saud kröntes 1926 i Mekka till konung över
H. och Nadjd. Genom att 1925 annektera
Akaba-Maan-distriktet till sitt mandatområde
i Palestina lade England under sig det av H.
i världskriget vunna området. O.P.;G.O-r.
Hidja’zbanan, 1,302 km. lång järnväg, som
förbinder Damaskus med Medina i v. Arabien,
går genom Syrien, Transjordanien och Hidjaz.
Från Dera går en bibana till Haifa vid
Medelhavet (161 km.). Spårvidden är l,oai m. H.
anlades av turkiska regeringen 1901—08 för
att underlätta pilgrimsfärderna till Medina och
Mekka och som strategisk förbindelse med
Arabien. Banan finansierades genom frivilliga
bidrag från hela den muhammedanska världen
samt särskilda skatter. Under världskriget
förstördes delar av H., men den är nu
istånd-satt utom sträckan Ma’an-Medina. O.P.
Hi’djra, Hedschra (arab., utvandring),
Muhammeds utvandring, ”flykten” från
Mekka till Medina, som trol. ägde rum
måndagen 20/# 622, d.v.s. den 8:e i mån. rabT
al-a’wwal av det år, som blev det l:a efter den
muhammedanska tideräkningen. Kring
profetens h., i sällskap med Abu Bakr, den blivande
kalifen, har uppstått en livlig legendbildning.
Tideräkningen efter h., i Västerlandet oftast
betecknad A. H. (Anno hegiræ), infördes först av
kalifen Omar, trol. 634. Dess första dag var
fredagen lfl/7 622, som dock enl. arabisk
åskådning började vid solnedgången föregående dag.
Jfr Arabisk kalender. G.O-r.
Hidra, hd i Vest-Agder fylke, s. Norge, vid
kusten och gränsen mot Rogaland fylke; 89,84
kvkm.; 1530 inv. (1930). S.
Hids, hd i Viborg amt, Jylland, omfattar
amtets sydligaste hörn; 258 kvkm.; 11,649 inv.
(1930). S.
Hieizan [-zan], berg n.ö. om Kyoto, var
under många årh. centralpunkten för den
japanska buddismen. Reformatorn Dengyo
Dai-shi byggde där 788 e.Kr. det berömda templet
Enryakuji, som blev Tendaikyrkans
huvudhelgedom. Andra sekter byggde tempel i
närheten, och templens och klostrens antal lär ha
uppgått till 3,000. Flera av den japanska
religionshistoriens ledande män, Shinran, Honen,
Nichiren, började sin karriär på H. Oda
No-bunaga, som motarbetades av Buddhakyrkorna,
brände 1571 alla templen på H. och dödade
prästerna. Blott ett fåtal tempel ha sedan
återuppbyggts. BK.
Hiel [hil], Emanuel, flamländsk skald
(1834—99), sedan 1867 prof, vid konservatoriet
i Bryssel, en av förkämparna för den
flamländska rörelsen; av betydelse äro hans
kantater och oratorier, bl.a. ”De wind” (1864), ”De
Schelde” (1870). H:s ”Volledige dichtwerken”
utkommo 1885 i 3 bd. Bth.
Hielm [jälm], Jonas Anton, norsk
jurist och politiker (1782—1848), cand. jur. i
Köpenhamn 1800, höjesteretsadvokat 1813,
flyttade till Norge 1814, höjesteretsadvokat där
s.å., 1815—16 jur. docent, 1820—25
regerings-advokat. Ss. medl. av Stortinget 1830, 1833,
1836—37 och 1842 var H. en av oppositionens
mest framträdande och lysande representanter;
redan 1830 ställde han unionsproblemet i hela
dess vidd under debatt, en inställning, som
sedan i mångt och mycket blev vägledande för
den norska opinionen. Th.
Hien [^iän] (ofta skr. hsien), kin.:
”distrikt” (socken). H. är den minsta enheten i
Kinas administrativa system, styrt av en
mandarin, som har nära nog patriarkalisk
myndighet inom sitt område. Ett antal h. utgöra
tillsammans en fu, prefektur. B.K.
Hien-feng tøiän-], kinesisk kejsare, regerade
1831—61, 4:e son till kejsar Tao-kuang. H. var
en svag och oduglig regent, under vilkens tid
Kina led av det fruktansvärda
Tai-ping-upp-roret och utkämpade två krig med England (se
Kina, historia). Som flykting under det
senare dog H. i Jehol. B.K.
Hiera’cium, bot., se Fibblasläktet.
Hiera’polis (grek., helig stad). 1) Namn på
staden B a m b y k e (syr. M a b o g) in. Syrien
o. 25 km. s.v. om Eufrats förening med Sadjur,
huvudstad i landskapet Kyrrhestike, av
Seleu-kos I (4:e årh. f.Kr.) kallad H. ss. ett centrum
för den syriska gudinnan Atargatis’ kult. Jfr
D e r k e t o. H.Sj.
2) Stad i Frygien vid Lykos, varav
ruiner finnas bevarade vid det nuv. Pambuk
— 1235 —
— 1236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
