Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, 4. Karl - Hildebrand (sagohjälte) - Hildebrand (påve) - Hildebrand, Ferdinand Theodor - Hildebrand, 1. Bruno - Hildebrand, 2. Adolf - Hildebrand, Heinrich Rudolf - Hildebrand, Karl - Hildebrandsson, Hugo Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILDEBRAND
dess upplysningsavd.; dess verksamhet har han
utförligt skildrat i ”De sv. statsmakterna och
krigstidens
folkhushållning” (5 bd, 1916
—20). H. har
sedermera ägnat sig åt
affärsverksamhet
(1915 2:e direktör i
Karlshamns olje- och [-kraftfoderfabriks-a.-b.;-]
{+kraftfoderfabriks-
a.-b.;+} från 1921 ordf,
i föreningen Sveriges
såpfabrikanter samt
styrelseled. i ett
flertal andra företag).
Från 1916 riks-
gäldsfullmäktig, är han sedan 1925
fullmäktiges ordf. Bland H:s talrika historiska och
politiska skrifter märkas ”Stockholms
historia” (1897), ”Johan III och Europas katolska
makter” (gradualavh. 1898), ”Demokrati.
Dags-politiska inlägg” (1913), ”Ett starkt folk”
(1915), ”Donaumonarkien i krig” (s.å.) samt
”Gustav V” (sista delen, omfattande tiden
1907—25, i ”Sveriges historia till våra dagar”,
1926). E.Ths.
Hildebrand, tysk sagohjälte, Heribrands son,
Didriks av Bern uppfostrare och vapenmästare,
flydde för Odoakers hat med sin herre till
hunnerkonungen Attilas hov. Vid hemkomsten
möter han i ofrivillig tvekamp sin son
Hadu-brand, som under H:s exil vuxit upp.
Händelsen skildras i en stavrimmad dikt (den
äldsta bevarade med stoff från
folkvandringsti-den), som av två munkar o. 800 upptecknats
på omslagssidorna av en latinsk handskrift,
sannolikt skriven i Fulda, nu i Kassel. Dikten
är fragmentarisk och bryter av mitt i
strids-skildringen. Att utgången var tragisk och
slutade med Hadubrands död, visas av sagans
senare nordiska förgreningar hos Saxo och i
den isländska sagan om Asmund Kämpabane.
Dikten är utg. av bl.a. E. v. Steinmeyer i ”Die
kleineren althochdeutschen Sprachdenkmäler”
(1916). — I den s.k. Yngre Hildebrandssången
från 1200-talet, en vida spridd folkvisa, har
den tragiska grundstämningen urvattnats. Rth.
Hildebrand, påve under namnet Gregorius
VII (se d.o.).
Hildebrand [-brant], Ferdinand
Theo-d o r, tysk målare (1804—74), var en av de
främsta företrädarna för historiemåleriet i
Düsseldorf och hade också stort rykte som
porträttmålare. Särsk. prisades den friska
koloriten i hans arbeten, ”Kung Lear”,
”Sjungande gosskör”. M.Bjn
Hildebrand [-brant]. 1) B r u n o H., tysk
nationalekonom och statistiker (1812—78). H. var
prof, i Marburg, när han på gr. av opposition
mot regeringen avsattes, var därefter prof, i
Zürich, Bern och från 1861 i Jena. Här grun
dade han 1862 de berömda ”Jahrbücher für
Nationalökonomie und Statistik.” H., som
tillhörde den äldre historiska skolan, har bl.a.
utg. ”Die Nationalökonomie der Gegenwart und
Zukunft” (1848). T.E-r.
2) Adolf Ernst Robert von H., den
föregåendes son, skulptör (1847—1921),
verksam huvudsaki. i München och Florens. Redan
vid unga år hade H. en fullt mogen stil,
karakteriserad av naturlig enkelhet och klarhet,
kärleksfullt naturstudium och väl avvägd
jämvikt i kompositionen. Vid genomförandet av
denna personliga stil stärktes han genom sin
intima vänskap med Marées och konstforskaren
K. Fiedler samt genom sina studier av antiken
och italienskt quattrocento. Huvudverk:
”Naken yngling” (1884, National-Galerie, Berlin),
Wittelsbachbrunnen (1894, å Maximiliansplatz
i München; se pl. vid art.
Bildhuggar-konst), ”Bavaria” (1917, München) samt en
rad porträttbyster. H. var även verksam som
konstteoretisk skriftställare och utgav bl.a.
”Das Problem der Form in der bildenden
Kunst” (1893), vilken varit av epokgörande
betydelse framförallt därigenom, att H. för
första gången påpekade den viktiga roll, som
själva synapparatens byggnad spelar vid
konst-njutningen och konstskapandet. — Litt.: A.
Heilmeyer, ”A. H.” (1902). G.S
Hildebrand [brant], Heinrich Rudolf,
tysk språkforskare (1824—94), biträdde
bröderna Grimm vid arbetet på ”Deutsches
Wörter-buch” och övertog 1864 jämte K. Weigand
redaktionen därav. Bland hans skrifter
märkas ”Vom deutschen Sprachunterricht” (1865).
”Ueber Grimms Wörterbuch” (1869) och
”Ge-sammelte Aufsätze und Vorträge” (1890).
Postumt utkom bl.a. ”Tagebuchblätter eines
Sonntagsphilosophen” (1896). A.Bd.
Hildebrand [-brant], Karl, tysk filolog
(1846—1875), docent i germansk filologi i Halle
1873, har bl.a. förf. ”Die Versteilung i den
Eddaliedern” (1874) och utarbetat en i flera
avseenden värdefull kritisk uppl. av den
poetiska Eddan, ”Die Lieder der älteren Edda”
(utg. av Th. Möbius 1876). E.H.
Hildebrandsson, Hugo Hildebrand,
meteorolog (1838—1925); jfr Hildebrand,
släktöversikt. H. blev 1866 fil. d:r och docent
i fysik i Uppsala, var amanuens i fysik 1865—
69, lärare i Ultuna i fysik 1868—77, e.o. adjunkt
i meteorologi och chef för astronomiska
obser-vatoriets meteorologiska avd. 1874, prof, och
föreståndare för den nya meteorologiska inst.
vid univ. i Uppsala 1878—1907, medl. av inter-
— 1251 —
— 1252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
