Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildebrand, 2. Hans - Hildebrand, 3. Emil - Hildebrand, 4. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILDEBRAND
under Sveriges medeltid” (omarbetad uppl.
1907) och i saml.-verket ”Sveriges historia från
äldsta tid till våra dagar” skildrade han tiaen
1350—1521 (1877; i 2 uppl. av samma verk,
”Sveriges historia intill tjugonde seklet”, 1904
—05, behandlade han även äldre medeltiden).
Sedan han 1879 efterträtt fadern som
riksantikvarie, blev medeltiden det huvudsakliga
fältet för H:s verksamhet. Han har lagt
grunden till det medeltidsarkeologiska studiet i
Sverige. Som riksantikvarie ingrep han
kraftigt mot den fortgående vandaliseringen av de
kyrkliga minnesmärkena. Den rika
medeltids-avd. i Statens hist. museum är till största
delen hans skapelse. Resultaten av sina
banbrytande forskningar i medeltida kulturhistoria
framlade han i sitt stora arbete ”Sveriges
medeltid” (3 bd, 1879—1903); genom sin rikedom
på sakliga upplysningar, som gjort det till ett
ofta anlitat uppslagsverk, är det än i dag av
största betydelse för medeltidsforskningen. I
talrika uppsatser behandlade han problem ur
medeltidens konsthistoria, heraldik m.m. Han
utgav ”Stockholms stads jordebok 1420—1498”
(1876—1914) och ”Stockholms stads skottebok
1501—1510” (1889—1915). I ”Sv. akad:s
handlingar” publicerade han minnesteckningar över
F. A. Dahlgren, Olaus Magni, Birgitta och J.
Bureus. Dessutom föreligga av hans hand ett
flertal smärre skrifter, vägledningar m.m. Han
redigerade 1872—1905 det av honom grundade
”Vitterhets- historie- och antikvitetsakadis
månadsblad” (hans egna bidrag uppgå till över
200) samt bd 5—17 av ”Antikvarisk tidskr.” —
Litt.: T. J. Arne och J. Roosval i ”Ord och
bild”, 1908; S. Hedin i ”Sv. akad:s handlingar”,
25, 1914; A. Kock i ”Vetenskapsakad:s
årsbok”, 1917 (med bibliografi). P.E.O.
3) Henrik Robert Theodor Emil H., den
föregåendes bror, historiker, arkivman (1848—
1919), fil. d:r i
Uppsala 1875, lektor i
historia och geografi i
Stockholm 1880,
riksarkivarie 1901—16.
H. var verksam som
arkivman,
urkunds-utg. och historisk
forskare. Under hans
tid som chef för det
sv. arkivväsendet
ägde betydelsefulla
förändringar rum i
dettas organisation och
i principerna för dess omhänderhavande:
landsarkiv inrättades, de centrala ämbetsverkens
arkiv överfördes delvis till Riksarkivet,
proveniensprincipen genomfördes för
arkivhand
lingars ordnande efter mönster från andra
länder (se H:s ”Undersökningen af de
centrala ämbetsverkens arkiv 1901—1902”, i
”Meddelanden från sv. riksarkivet”, N. F., 1:6,
och ”Om den s.k. ursprungsprincipens
tillämpande vid ordnande af offentliga arkiv”, därst.,
N.F., 1:5). — H. medhann en omfattande
verksamhet inom urkundseditionen: bland hans
hithörande arbeten må nämnas ”Sv.
riksdags-akter”, 1521—1596 (delvis jämte O. Alin, 1887—
1910), en för kännedomen om Sveriges historia
under 1500-talet synnerligen viktig publikation,
”Stockholms stads tänkeböcker”, 1 (1917). I
sammanhang härmed må nämnas hans
verksamhet som red. för ”Hist. tidskr.” från dess
början 1881 till 1906. — Som historisk forskare
var H. lika produktiv som solid. Stor
uppmärksamhet tilldrog sig framförallt hans
undersökning ”Wallenstein och hans förbindelser
med svenskarna” (i ”Hist. tidskr.”, 1883; tysk
uppl. 1885), varigenom kunskap vanns i en
viktig, med Wallensteins fall sammanhängande
fråga. I ”Hist. tidskr.” publicerade H. en lång
rad av specialstudier och smärre
undersökningar, vilka till stor del stå i sammanhang
med hans förnämsta arbeten, ”Sv.
statsförfattningens historiska utveckling” (1896) samt
”Sveriges historia under Gustav Vasa” (1903) och
”Gustav Vasas söner” (1904), två delar i det av
H. själv red. saml.-verket ”Sveriges historia
intill tjugonde seklet”. Statsförfattn:s historia
kan betraktas som H:s huvudarbete; det är
en av de få vetenskapliga historiska
handböcker, som finnas på vårt språk, och är
dessutom grundat på ingående specialforskningar.
Det är fortfarande av värde, även om det särsk.
till sina tidigare delar är starkt föråldrat. —
Framställningen av Gustav Vasas historia i det
nämnda saml.-verket torde vara det mest
kända av H:s arbeten. I samma verk har H. även
förf, framställningarna av Kristinas och Oskar
I:s historia. — Hans stil är redig och saklig;
med god verkan använder han tidstypiska
käll-citat. l.A.
4) Karl Emil Hildebrand H., son till H.2),
historiker, publicist, affärsman, politiker (f. 24/«
1870), studerade historia vid Uppsala univ. (fil.
d:r 1898, docent 1898—1902) men övergick till
tidningsmannabanan som politisk medarbetare
i ”Stockholms dagblad” 1901, huvudred. 1904—
13. 1907—08 samt 1912—18 var H. led. och
en av de mest bemärkta bland högermännen i
A.k.; led. av F.k. 1909—10; led. av
Konstitutionsutskottet 1912—18, av Hemliga utskottet
1917. Som publicist och politiker ivrade H.
för det proportionella valsättets införande.
Under kristiden var H. en särdeles verksam led.
av Folkhushållningskommissionen och chef för
Uppslagsbok. XII. ___ 1249 ___
40
— 1250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
