Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Himalaja, Himalaya - Himalajaceder - Himalajacypress - Himeji - Himera - Himjarer, Himjariter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMALAJACEDER
lersta del äro de högsta topparne
koncentrerade, ss. Kangmen (7,760 m.) och Nanda Devi
(7,816 m.), Dhaulagiri (8,167 m.) i v. Nepal
och sedan österut genom detta land en rad med
toppar över 7,000 m., ss. Gaurisankar (7,150
m.), högsta toppen Mount Everest (ind.
Jomo-kankar, tibetanska Chomo-lungma) 8,840 m.
(el. möjl. 8,900 m.) och i ö. Nepal
Kandjin-djinga (8,579 m.). Eftersom nederbörden i H.
framkallas av monsunen, är systemets s. sida
mycket rik på nederbörd, medan den n. är
särdeles torr. Här ligger snögränsen 5,700 m.
ö.h., medan den i s. träffas på 5,100 m., i
Nepal t.o.m. på 4,300 m. Glaciärerna äro mycket
talrika. På Kandjindjinga nå de ända ned
till 3,900 m.ö.h. Under istiden var glaciationen
ännu mycket mera utbredd. Glaciärerna nådde
då 4—5 km. längre ned i dalarna och fyllde en
stor del av Kaschmir- och
Baltistan-bassänger-na. Den rika nederbörden på s. sidan har
också medfört, att en del floder genom bakgående
erosion brutit sig igenom centralzonen och
bildat djupa genombrottsdalar i denna. De
största av dessa uppfattas dock ss. antecedenta (se
Dal), åtm. i förhållande till den pliocena och
kvartära veckningen. De största av dessa
genombrottsdalar äro Bramaputras, Sutledjs och
Indus’. — Vid foten av ö. H. utbreder sig
Terais träsk och djungler. Ovanför dessa
vidtager sal-skogen (Sho’rea robu’sta) på
Siwalik-kedjornas torra sluttningar av sandsten och
konglomerat. Denna och den tätare tropiska
regnskogen nå blott några 100 m.ö.h.
Ovanför går den subtropiska skogen, mångenstädes
av regnskogstyp upp till 2,000 m. Den består
av magnolior, lagerträd, musacéer,
bambu-arter, ständigt gröna ekar med massor av orkidéer
och lianer samt trädormbunkar. I dess övre
del uppträda lönnar, björkar och Rubus-arier.
Ovanför 2,000 m. blir skogen av tempererad
typ, i det träden bli vinterkala. Jämte
magno-liorna förhärska här lövfällande ekar, björkar,
Casta’nea- och Juglans-arler, täckta av
orkidéer, mossor och lavar. På 2,700 m. blir
barrskogen dominerande med silvergranen (A’bies
Webbia’na) och Rhodode’ndron.
Skogsgrän-sen ligger på 4,000 m. över densamma utbreda
sig först snår av Rhododendron upp till 4,800
m. Fanerogamerna, ofta som kuddväxter, nå
5,500 m. V. H. är torrare. Stäppen och
savannen med Aca’cia Cate’chu gå här från
slättlandet upp till 1,000 m. Mellan 1,000 och 2,000
m. täckas sluttningarna av subtropisk skog av
mediterran typ, med ständigt gröna ekar,
O’lea cuspida’ta, Celtis austra’lis, cypresser,
enar. Ovanför 2,000 m. är skogen av
tempererad prägel med vinterkala ekar, alm,
hassel, lönn, platan, björk, Pinas longifo’-
lia, Himalajacedern och Rhododendron-bus
kar. Skogsgränsen ligger på 3,400 m. 1
Kaschmir äro bergdalarna och depressionerna
mycket torra med gräs- el. buskstäpper. —
Djurvärlden är rik. I Assams och Nepals
skogar leva flera arter av noshörning, elefant, tiger
och leopard. På högre nivåer finnas hjortar,
bergfår och jak. — Befolkningen lever av
jordbruk och i de högre bergdalarna av
boskapsskötsel med regelbundna flyttningar mellan
olika betesmarker och ett väl organiserat
fäbodväsen av egendomlig typ. I ö. H. beta
får-och jakhjordarna på kedjans s. sida under
sommaren. När vintern kommer med massor av
snö, vandra de över till betesmarkerna på den
visserligen kallare men också mycket torrare
och snöfriare tibetanska platån. — Litt.: K.
Oestreich, ”Die Täler des nordwestlichen H.”
(1906); R. D. Oldham, ”The structure of the
Himalayas and of the Gangetic plains” (i
”Geo-logical survey of India. Memoirs”, 42, 1917):
S. Hedin, ”Mount Everest o.a. asiatiska
problem” (1922); F. E. Younghusband, ”Wonders
of the H.” (1924). J.F.
Hima’lajaceder, se C e d e r.
Hima’lajacypre’ss, se Cypressträ.
Himeji [ ji], stad på s.v. Hondo, Japan,
v.n.v. om Kobe vid järnvägen
Osaka—Shimo-noseki; 62,174 inv. (1930). Bomulls- och
läderfabriker. Hamn: Shikamatsu. G.N.
HFmera [grek, -e’-], forngrekisk koloni på
Siciliens n. kust, grundad ifrån det
chalki-diska Zankle-Messana c:a 648, erövrad 482 av
Akragas och förvandlad till en dorisk basis
på Siciliens n. kust, berömd genom segern över
kartagerna 480. H:s blomstringstid infaller
efter Therons död till 408, då det förstördes
av kartagerna. En ny stad, Himeraiai,
anla-des senare nära den gamla. Denna har grävts
ut, varvid ett tempel åt Minerva och en stor
nekropol blottades. N.V.
Himja’rer, H i m jari’t er, en sydarabisk
stam Hi’mjar, av grekerna kallade Homeri’tai,
som i slutet av 2:a årh. f.Kr. från sabéerna
(se d.o.) övertogo väldet över Sydarabien (se
Arabien, historia). O. 300 e. Kr. kommo
de i beroende av etioperna och antogo liksom
dessa snart täml. allmänt kristendomen. Även
judendomen hade emellertid många anhängare,
bl.a. av de inhemska furstarna. En av dessa,
Dhu Nuwas, reste sig mot etioperna under
hemska förföljelser mot de kristna men föll
i striden 526, varefter landet lades under en
etiopisk ståthållare, som efter persernas
erövring 570 utbyttes mot en persisk. H:s furstar
fingo behålla sina distrikt, men deras historia
är slut före islams uppkomst. — H i m j a r i
s-ka inskrifter är i regel en felaktig be-
— 7 —
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
