HJERM område, där framförallt hans undersökningar över laktoner och laktonbildning märkas. Med stor framgång har han verkat som läroboksförf. och bl.a. jämte O. Aschan utg. ”Lärobok i organisk kemi” (1893, 3 uppl. 1912), varjämte han utg. ett flertal biografier samt skrifter över kemiens historia. H. tog aktiv del i politiken, senator 1907—1909, statsråd 1904, och medverkade i sitt lands själv-ständighetssträvanden; han blev Finlands förste minister i Berlin 1918. Lj. 4) Arthur Ludvig Mikael H., den föregåendes bror, teolog (1868—1931), t.f. prof, i G.T:s exegetik i Helsingfors 1901, ord. prof. 1904, i N.T:s exegetik 1926, teol. hedersd:r i Lund 1918. H. var led. av bibelövers kommissionen, från 1925 dess ordf, samt verksam inom den kristliga student- och ungdomsrörel-sen samt det kyrkliga ekumeniska arbetet. Av H:s skrifter märkas arbeten i exegetik samt en ed. av ”Syrus sinaiticus” (1930). S.N. Hjerm, hd i Ringkjöbing amt, n. Jylland, mellan Limfjorden och staden Holstebro; 365,4» kvkm.; 27,944 inv. (1930). O.P. Hjertén, Johan, präst (1781—1835), kyrko- herde i Hällstad (Skara stift) 1826, led. i psalm-bokskommittén av 1811— 19. Av H:s i 1819 års psalmbok intagna psalmer märkes särsk. den kända n:r 129. S.N. Hjertén. 1) Nils Ivar Folke H., skolman, filolog, litteraturforskare (f. 17/io 1870), fil. d:r i Uppsala 1902, lektor i Hudiksvall s.å. och i Västerås sedan 1913. H., som företagit ett stort antal utländska studieresor och genom flerårig vistelse i Italien förvärvat intim kännedom om detta lands forntids- och nutidskultur, har förutom talrika art. i dagspressen utg.: ”Fabel och anekdot inom Sveriges 1700-talslitteratur” (1910), ”Fänrik Ståls sägner” (1913; med inledn och kommentar), ”Den romerske gladiatorn” (1923), ”Mussolini och den nya demokratien” (1924) samt ”Vålnader på Palatinen’ (1926). H.Sj. 2) Karl Hakon Rag- nar H., den föregåendes bror, ämbetsman (f. S1/i2 1874), hovrättsexamen i Uppsala 1897, fiskal i Göta hovrätt 1907, hovrättsråd 1909, generaldirektör och chef för Patent- och registreringsverket 1930. H. är expert på patent-lagfrågor, var sekreterare i patentlagstiftnings-kommissionen 1908—15 och har ofta anlitats som sakkunnig vid lagstiftning även på sparbanks- och föreningsväsendets områden. T.E-r. Hjo. 1) Stad i Skaraborgs län; 9,oi kvkm., därav 8,38 land; 2,836 inv. (1932). H. är beläget vid Vättern på den bördiga slätten Guldkroken mitt för en sänka i Hökensås. Denna sänka har bildat den naturliga samfärdsleden mellan Västgötaslätten, Tidans dalgång och Vättern. Mycket tidigt har vid H. uppstått en överfartsort till Östergötland (Hästholmen). När H. erhöll sina första stadsprivilegier, är ej känt, trol. i början av 1400-talet. 1586 förnyades de privilegier, som ”blivit staden förunnade av Sveriges framfarna konungar”; de stadfästes och utvidgades 1620. 1805 hade H. 350 inv., 1850 816, 1880 1,446, 1910 2,268. Hamnen, som anses vara den bästa vid Vättern, är 2,5—3,6 m. djup och har en kajlängd av 250 m.; den blev — 67 — — 68 — HJO SKALA 1:20000 1 Hypka 2 Telegraf 3 Post 4 Sparbank. 5 Skxmaborgs ensk. bank. 6 PboLerdomstiem 7 Komm. melbanskoLa