HJORT färdig 1854. 1873 invigdes den smalspåriga järnvägen till Stenstorp vid V. stambanan. Stadens centrum och äldsta del med en oregelbunden stadsplan ligger s. om Hjoån, som bildar avlopp för Mullsjönj belägen i den ovannämnda sänkan i Hökensås. Vid St. torget ligger kyrkan, byggd 1794—99 i ett slags äldre medeltidsstil av tegel med kalkstensornament; den genomgick 1901 en grundlig reparation, varvid bl.a. tornet försågs med en spira och koret med 3 målade fönster av stort konstnärligt värde. Vid Långgatan, infartsvägen från s., bor fiskarbefolkningen (30 yrkesfiskare 1932). Den nya stadsdelen n. om Hjoån har växt upp efter hamnens anläggning i mitten på 1850-talet. Den har till stor del en regelbunden, kvadratisk stadsplan och är i allm. bebyggd med villor, omgivna av trädgårdar. Ny, utvidgad och delvis omarbetad stadsplan är fastställd 1931. Vid järnvägsstationen ligger kommunala mellanskolan (1898—1913 samsko la). Mellan järnvägen och Vättern ligger H. badanstalt, grundad 1878 och omgiven av en stor och vacker park. På gr. av sitt vackra läge mellan Hökensås och Vättern hai H. alltmera blivit en livligt besökt turistort. 1930 hade staden 21 industriella anläggningar med tillsammans 160 arbetare. Bland industrierna märkas H. mekaniska verkstad, H. bryggeri, H. fjäderfabrik samt flera snickeri- och möbelfabriker. ”Hjo tidn.” utkommer 2 gånger i veckan. Taxeringsvärde å fastighetsskatteplik-tig jordbruksfastighet 738,200 kr., annan fas tighet 7,035,700 kr., för sv. a.-b. m.fl. 278,800 kr.; till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst: sv. a.-b. m.fl. 198,650 kr., andra skattskyldiga 2,514,180 kr. (1931). H. bildar tillsammans med H. landsförsamling ett pastorat i Kåkinds kontrakt, Skara stift. — Litt.: ”H.” (i ”Sveriges städer”, 13, 1921). J.C. 2) Landskommun och -församling i Kåkinds hd, Skaraborgs län, kring staden H.; 36,13 kvkm., därav 33,23 land; 925 inv. (1932; 28 inv. pr kvkm.); 15,42 kvkm. åker (1927; 45,8% av landarealen); 15,m kvkm. skogsmark. — Pastorat, se H.l). J.C. Hjob, se J o b. Hjo bank, a.-b., började sin verksamhet 1907. Omslutning 30/7 1932 4,4 mill. kr., därav egna fonder 1,5 mill. Lth. Hjon (fsv. hion, familjemedl.), i sht i plur., dels om äkta makar (jfr i lagstil fästehjon och hjonelag, äktenskap), dels om tjänstefolk. Ordet har bildats av en germansk beteckning för familj el. hushåll, som också ingår i lånordet hird och i sv. hybble, och är besläktat med bl.a. lat. civis, borgare. Dess grundbetydelse är ”tillhörande en familj el. ett hushåll”. E.H. Hjonelag, se H j o n. Hjort (etymologiskt samma ord som ty. Hirsch', i avljudsförhållande till horn- urbesläktat med lat. cervus, hjort, lat. cornu och grek. keras, horn; eg.: den behornade), kronhjort, stundom även: dovhjort; särsk. i senare led också i sammansättningar, som beteckna andra hjortarter, t.ex. mysk-, virginiahjort; i plur. om underfam. (egentliga) hjortdjur; dessutom om hanne av dessa djur i motsats till h i n d. Se Hjortdjur. E.H. Hjort, Daniel (d. 1615), förebild för hjälten i J. J. Wecksells tragedi med samma namn. H:s personlighet, som Wecksell funnit hos Fryxell, är dock i sorgespelet fritt omdiktad. Den verklige H. var f. i Småland, säges som student ha vistats hos Claes Fleming i Finland och befann sig 1597 på Åbo slott, då detta efter Flemings död belägrades av hertig Karl. H. medverkade till besättningens myteri, uppnådde hertigens gunst och erhöll understöd för studier i utlandet. Han återvände 1601 till Sverige med magistergrad och en kejserlig poeta laureatus-titei samt anställdes i hertigens kansli. De följ, åren vistades han dock mest i Lappland och Finnmarken, dit han sändes vid olika tillfällen för att hävda Sveriges rättigheter och stärka rikets organisatoriska verksamhet i dessa utmarker. En beskickning till Ryssland erhöll han 1607, och 1613 följde han hertig Karl Filip till Viborg som sekreterare. Han adlades av Karl IX, men synes efter dennes död ha fått dela öde med andra lycksökare och skjutits åt sidan. Pingstdagen 1615 dödades han i ett slagsmål i Stockholm. Förutom en reseberättelse från Lappland har han förf, latinsk tillfällighetspoesi. — Litt.: N. Ahn-lund, ”Sv. sägen och hävd” (1928). H.S-m. Hjort, Peder, dansk förf. (1793—1871), är den danska romantikens typiske kritiker, lik-soip Hammarsköld är den svenska. H:s filosofiska studier förde honom till Schel-ling; i dennes anda tolkade han den sko-lastiska filosofien (”Scotus Erigena”, 1823) och bekämpade representanten för determinismen i dansk filosofi, F. G. Howitz (1825). Som prof, vid akad. i Sorö lierade han sig med Chr. Wilster och Hauch till försvar för Oehlenschläger mot J. L. — 69 — — 70 —