HJORT Heibergs kritik. Senare verkade han särsk. för reformer inom språkundervisningen, utgav ”Kritiske Bidrag til nyere dansk Tænkemaades Historie” (4 bd, 1852—67) och sin brevväxling, ”Udvalgte Breve fra Mænd og Kvinder” (2 bd, 1867—69), en av de viktigaste källskrifterna till danskt andligt liv under Guldalderen. — Litt.: P. Rubow, ”Dansk litterær Kritik” (1921). P.R-w. Hjort, Johan, norsk fiskeribiolog (f. 1869), 1892 fil. d:r i München, 1897 chef för biologiska stationen i Dröbak, 1900 medl. av norska fiskeristyrelsen och direktör för dess vetenskapliga avd.; då styrelsen upplöstes 1906, blev han fiskeridirektör, vilken befattning han lämnade 1917; 1921 blev han prof, i marin biologi i Oslo. H. har särsk. intresserat sig för de allm. problemen inom fiskeribiologien och ledde jämte John Murray 1910 en exp. med det norska fiskeriundersökningsfartyget ”Mi-chael Sars” för utforskande av de hydrografiska och biologiska förhållandena i n. Atlanten (populär redogörelse ”Atlanterhavet”, 1912). — Ss. filosofisk förf, har H. framträtt med arbetena ”The unity of Science” (1920) och ”Keiserens nye klær” (1930), det senare en energisk uppgörelse med de modernaste teorierna inom naturvetenskapen. N.R-n;A.N. Hjortar, se Hjortdjur. Hjortbagge, detsamma som ekoxe (se d.o.). Hjortdjur, fam. Ce'rvidæ av de idisslande partåiga hovdjuren (se d.o.), omfaltar medelstora till stora, smäckert byggda former med greniga, stundom skovelformade horn, som årl. fällas efter brunsttidens slut. Extremite-terna äro långa, klövarna smala, lättklövarna väl utvecklade, fällen tät och kort ulan botten-ull och svansen kort, ögonen äro stora, och framför ögonhålorna ligger i en fördjupning på tårbenet en stor hudkörtel. I överkäken saknas framtänder, hos några även hörntänder, och kindtänderna, 6 i varje käkhalva, äro försedda med halvmånformiga emaljveck. Födan utgöres av blad, bark och kvistar. Honan föder årl. 1 å 2, sällan flera ungar. Hornen, som blott saknas hos myskdjur och vattenrådjur och med udantag av renen endast bäras av hannarna, äro utskott från pannbenen och bestå uteslutande av bensubstans. Från det ständigt hårbeklädda basalstycket, rosenstocken, som ej fälles, nybildas efter fällningen hornet. Under tillväxten är hornet beklätt med kärlrik hud, ”basthud”, som sedan torkar och avstö-tes, ”fejas”. De första hornen äro ogrenade, enspelsade, men i senare uppsättningar erhålla de ett hos olika arter varierande antal grenar, taggar (se fig.), vilkas antal dock ej motsvarar djurets ålder. H. äro sällskapliga djur, som Hornen hos olika hjortsläkten. 1 spetshjort, 2 huemul, 3 axishjort, 4 manhjort, 5 sika-hjort, 6 dovhjort, 7 älg, 8 rådjur, 9 ren, 10 sju utvecklingsstadier av kronhjortens horn. I samtliga fig. är hornstammen vit, ögontaggen svart, mellan taggen streckad och baktaggen punkterad. i små flockar leva såväl i skogstrakter som på öppna slätter. De tidigaste representanterna, som uppträdde i Europa och Asien under miocen, voro små former utan el. med föga greniga horn. Hos senare, större former voro hornen stundom oerhört stora och starkt greniga (t.ex. irländsk jättehjort, se d.o.). H., som i sin nuv. utbredning blott saknas i Australien och Afrika s. om Sahara, indelas i underfam. myskdjur (se d.o.) och egentliga hjortar. Dessa senare uppdelas i Telemetacarpa'-lia, hos vilka 3:e och 4:e tåns mellanfotsben äro tillbakabildade i sin övre del, samt Plesio-metacarpa'lia, hos vilka dessa mellanfotsben kvarstå i sin övre del. Till de förra räknas Amerikas hjortar samt älg och rådjur (se d.o.), till de senare Gamla världens hjortar, av vilka kronhjort, dovhjort och ren (se d.o.) finnas i Sverige. H.B-n. Hjorted, s:n i S. Tjusts hd, Kalmar län, s.v. om Västervik; 268,7» kvkm., därav 241,48 land; 3,500 inv. (1932; 15 inv. pr kvkm.); 3O.«a kvkm. åker (1927; 12,7 °/o av landarealen), 198.so kvkm. skogsmark. I H. finnes N. Kalmar läns sjukhem. Industriföretag: Solstadsströms sågverk och glasbruk och Blankaholms sågverk. Egendomar: Falsterbo och Mjöshult. I H. ligga Ankarsrums och H:s kronoparker. — Kyrkan, uppförd 1778, är med sitt brutna tak och tornhuv typisk för den gustavianska stilen; i det inre flera samtida och äldre inventarier, bl.a. ett medeltida altarskåp. — Pastorat i S. Tjusts kontrakt, Linköpings stift. G.N.jE.W. — 71 — — 72 —