Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjullöt - Hjulning - Hjulplog - Hjulring - Hjulsjö - Hjulskena - Hjultraktor - Hjultryck - Hjulångare - Hjälm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJULLÖT
Hjulfönster på Notre Dame i Reims, norra
tvärskeppet.
Hjullöt, Hjulnav, se H j u 1.
Hjulning, gymnastisk bålrörelse, utförd så,
att man från sträckgrenstående
utgångsställ-ning gör en kastsidoböjning, sätter ena handen
i marken samt överför kroppstyngden först på
ena sedan på andra armen, under det benen
raka kastas upp i luften. Vid h. i följd
företer kroppen bilden av ett rullande hjul. O.K-gh.
Hjulplog, lantbr., se Plog.
Hjulring, se Hjul.
Hjulsjö, s:n i Nora och H. hd, Örebro län,
n.v. om Nora; 249,ie kvkm., därav 232,is land;
2,151 inv. (1932; 9 inv. pr kvkm.); 10,25 kvkm.
åker (1927; 4,4% av landarealen), 182,07 kvkm.
skogsmark. Inom H. ligger Ösjöbergs
järnmalmsfält (Kärr-, Ösjöbergs- och V.
Kolnings-bergsgruvorna); malmen anrikas vid Bredsjö
bruk, som jämte H. järnbruk äges av a.-b.
Stjärnfors—Ställdalen (se d.o.). — Pastorat i
Nora kontrakt, Västerås stift. G.N.
Hjulskena, se Hjul.
Hjultraktor, tekn., se Traktor.
Hjultryck, det tryck ett stillastående
fordons hjul utövar på underlaget.
Motorförordningen innehåller noggranna föreskrifter för
det största h., som får förefinnas vid olika
bredd på ringarna. I fråga om
järnvägsmate-rial räknar man i allm. med dubbelt h. el.
axeltryck, d.v.s. trycket pr hjulpar.
Till-låtet axeltryck varierar efter banbyggnadens
beskaffenhet. v.S.
Hjulångare, se H j u 1 f a r t y g.
Hjälm (eg. betäckning, skydd, besläktat med
lat. cela’re, dölja). 1) Her., se H e r a 1 d i k.
2) Krigsv., huvudbonad ss. skyddsvapen.
Den äldsta huvudbetäckningen i strid torde ha
varit den över huvudet dragna djurfällen;
krigare i sådan från 2:a årh. e.Kr. visa bilderna på
Trajanuskolonnen i Rom. Antikens hjälmar voro
f.ö. vanl. av brons (se pl.) el. läder (jfr G a 1 e a).
Hos forntidens germanska krigare buro endast
hövdingar h. De nordiska h. från
folkvand-ringstid voro kraftigt påverkade av den
romerska kulturen och bestodo ofta av mästerligt
utsmyckade plåtar av brons el. silver, fästade
på ett underlag av läder och sammanfogade
med kryssgående järnribbor (ty. Spangenhelm).
Vackra prov på sådana visa de sv. Vendel- och
Valsgärdefynden (se pl.). Då de stundom voro
smyckade med en h.-prydnad i form av ett svin,
”Hildesvin”, uppkom den tyska benämningen
Eberhelm. På 900-talet uppträder den i ett
stycke järn smidda k o n i s k a h. med ett över
näsan nedhängande smalt järn, nässkydd el.
na-zal. Denna h. förekom under 1000- och
1100-ta-len i hela Europa. Vid slutet av 1100-talet
uppträder en liknande h.-typ, upptill platt och med
nästan helt cylindrisk form. Nässkyddet
utvecklar sig nu till en ansiktet nästan helt
täckande plåt, försedd med öppningar för ögonen
och hål för andningen. I början av 1200-talet
fortsätter utvecklingen av denna typ till den
huvudet helt omslutande s.k. k i 11 e 1 h j ä
1-men (ty. Topfhelm). Denna fortlevde undei’
hela 1200-talet men förlängdes nedåt, i början
av 1300-talet, ännu ytterligare, så att den kom
att vila på axlarna (bild se Ar anäs).
Upptill blev den nu kullrigt bruten för att
mera följa huvudets förm. På gr. av sin
tyngd avlyftes den vanl., då strid ej
pågick, och hängde i en kedja vid rustningen
el. fördes på sadelbommen hos den
medföljande knapen. Under denna h. bars på
1300-talet en rundkullig järnhuva, ur vilken
samtidigt utvecklar sig en ny h.-typ (ty.
Becken-haube, fra. bassinet). Denna bars nu enbart
försedd med h.-brynja av ringpansar och ett
Fig. 1. S:t Görans hjälm på bilden i Storkyrkan i
Stockholm. Efter Hildebrand.
— 83 —
- 84 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
