Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNA
innehåller en oräknelig mängd tvärgående
banor, som förbinda de olika hemisfärerna med
varandra. Ä h.-basen kan man se
synnervs-korsningen och bakom den ett bönformat,
stjäl-kat bihang, hypofysen.
I fördjupningen bakom hemisfärerna finnas
i mitthjärnan i st.f. de två synloberna 4
små kullar, de s.k. fyrhögarna. De
främre stå fortfarande i synsinnets tjänst, de bakre
i hörselsinnets. Varje hemisfär är med den
tunna s.k. hjärnstjälken fäst vid bakom
liggande delar, vilka innehålla förbindelserna
till och från h. Dessa banor löpa i mitt-h :s
undre parti som ett par åsformade bildningar,
de s.k. pedunklarna. Hos kaninen kan
man tydligare än hos de lägre djuren se två
nervstammar framkomma mellan pedunklarna:
rörelsenerverna för ögat, nervi oculomoto’rii.
Bak-h. har genomgått en frappant utveckling.
Lilla h. består av ett invecklat system av sirligt
formade lamellband. Vi särskilja i mitten
ver-mis-delen från de på sidorna liggande
hemisfärerna, vilka längst åt sidorna bilda en
knoppformig lamellansamling, de s.k. flo’cculi.
Lilla h:s vävnader förbinda sig å h.-basen
genom en tjock bandformad bildning, som
ring-formigt omsluter förlängda märgen el.
h.-stam-men och kallas b r y g g a n el. pons. Denna
består i stor utsträckning av kommissurtrådar
mellan lilla h:s hemisfärer. Genom bryggan
bryta de bägge ansiktskänselnerverna fram
(nervi trige’mini). I övrigt taga även andra
hjärnnerver här sitt ursprung, ansiktets
rörelsenerv (nervus facia’lis), hörsel- och vestibula’
ris-nerverna, lung-magnerverna (nervus vagus),
tung-svalgnerverna (n. glosso-phary’ngeus),
binerven (n. accesso’rius) och tungans
rörelsenerv (n. hypoglo’ssus). Bakom bryggan ligga
två åsformiga bildningar, de s.k. pyramiderna,
genom vilka går en viktig bana, som förbinder
h.-barken med ryggmärgen (p y r a m i d b
a-n a n).
På ett tidigt fosterstadium hos människan
finner man fram-, mellan- och bak-h. i
h.-anlaget som tre på varandra följ, utbuktningar
av neuralröret. H:s alla anatomiska
formationer uppkomma genom utvecklingen av
väggarna i dessa s.k. hjärnblåsor. Den främre
h.-blåsan delar upp sig i två: den främre
änd-hjärnan, som ger upphov till
hemisfärerna med manteln och corpus stria’tum, samt
me Ila n h järnan, från vilken uppstå
tha’-lamus o’pticus el. synhögarna, en tumändstor,
rundad s.k. kärna, bestående av ganglieceller,
och det därunder liggande
hypothalami-ska området, som med en trattformig bild
ning (infundi’bulum) sänker sig ned till en
från munhålan uppstigande körtelbildning och
Uppslagsbok. XIII. __ 97 __
4
med denna bildar h j ä r n b i h a n g e t (se d.
o.) el. hypofysen. Neuralrörets lumen
utvidgar sig i mellanhjärnan till den s.k. 3:e
ven-t r i k e 1 n, som längst fram är förenad genom
två små hål (fora’mina Monroi) med
hemisfä-rernas lumen el. de s.k.
sidoventriklar-n a, och bakåt genom en smal gång,
aquædu’c-tus Sylvii, leder över i lilla h:s och förlängda
märgens hålighet, den s.k. 4:e ventrikeln. I
ventriklarna inbukta genom de tunna
väggpartierna rikligt kärlförande krusiga
körtelbildningar, de s.k. plexus chorioi’ dei, från
vilka cerebrospinalvätskan avsöndras in i
ventrikelsystemet. På gr. av den starka
utvecklingen dels av hemisfärerna, dels av de i
hjärnstjälken förlöpande banförbindelserna mellan
stora h. och bakomliggande delar utvidgas
denna hos de högre aporna och
människan så starkt, att thalamus fullst.
inne-slutes i densamma. Detta är orsaken till
att thalamus kommer att ligga helt omfattad av
hemisfärerna å hjärntvärsnittet; även i detta
avseende gör mellanhjärnan skäl för sitt namn.
Baktill å ytan av mellanhjärnan, vid sidan av
fyrhögarna ligga 2 små upphöjningar,
knäkropparna (co’rpora genicula’ta), av vilka
den inre (mediala) utgör en viktig
kopplings-station för hörselintrycken på deras väg från
hörselnervens kärnor i förlängda märgen till
thalamus och hjärnbarken, den yttre (laterala)
för synintrycken på deras väg från tracti optici
till nackloben. — Av de olika hjärnblåsorna hos
människan utvecklar sig mitthjärnan minst.
Dess tak utgöres av fyrhögarna, och den basala
ytan upptages av de bägge pedunklarna.
Även lilla hjärnan har hos människan
tilltagit betydligt i omfång. Lamellerna äro
smalare och långsträcktare än hos kaninen,
vilket innebär en intensifiering av ytförstoringen
av lillhjärnsbarken. I övrigt har den eg.
lill-hjärnans utveckling hos människan jämförd
med hos kaninen koncentrerat sig i
hemisfärerna, under det att vermis bevarat sin primitiva
typ. Lilla hjärnan innehåller i sitt inre
anhopningar av ganglieceller, lillhjärnskärnorna, av
vilka den tandade kärnan, nu’cleus denta’tus,
är den mest utvecklade. Förlängda
märgens allmänna byggnad är analog med
ryggmärgens. Den innehåller centralt viktiga
cellmassor el. kärnor, från vilka de ovannämnda
hjärnnerverna leda sitt ursprung. Bland dessa
må nämnas de vestibulära kärnorna, vidare
kärnorna till nervus facialis, vagus,
glosso-pharyngeus, accessorius och hypoglossus.
Dessutom draga genom förlängda märgen de långa
bansystem, som förmedla förbindelsen mellan
h. och ryggmärgen (pyramidbanan och de
uppstigande känselbanorna). De s.k. oliverna,
— 98 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
