HJÖRRING AMT Hjörring Amt, utgöres av Jyllands n. del samt Læsö m.fl. öar; 2,855 kvkm.; 149,998 inv. (1930). Kusten saknar större inskärningar. En stor del av H. A. är uppfyllt av det s.k. Höj-vendsyssel, ett mycket kuperat område. De övriga delarna äro jämna och lågt liggande. Längs v. kusten finnas flygsandsområden upp till Skagen, större än i något annat amt. Torvmossar och hedar upptaga stora arealer. Jordens fruktbarhet är ringa. Åker och äng upptaga 2,082 kvkm. (1930). Boskapsskötseln är betydande. I H. A. ligga städerna Hjörring, Brönderslev, Sæby, Frederikshavn och Skagen. O.P. Hjörundfjord, hd i Möre fylke, v. Norge, kring fjorden med samma namn, s.ö. om Äle-sund; 479,u kvkm.; 1,873 inv. (1930). S. Hjörungavåg, fornnordisk valplats, identifierad med Liavåg, s.v. om Älesund, Norge. Slaget vid H. utgör en av de mest ryktbara sjödrabbningarna i Norden under vikingatiden. Det utkämpades mellan å ena sidan Håkon jarl och hans son Erik, å andra sidan anfallande danska och vendiska vikingar. Striden slutade med de förras seger. — Enl. de isländska sagorna och Saxo voro de anfallande vikingarna från Jomsborg (se d.o.). B. Hk. 1) HK el. FK, tecken för h e f n e r e n-het, se Fotometri. 2) HK el. hkr., förk. för h ä s t k r a f t(e r). H. K. H., förk. för Hans (Hennes) Kunglig (Kejserlig) Höghet. Hkr., förk. för h ä s t k r a f t(e r). Hl., förk. för hektoliter. Hladik [hla'dik], V å c 1 a v, tjeckisk förf. (1868—1913), urspr. journalist och red. för skilda tjeckiska tidn. H. har i talrika romaner och noveller skildrat framförallt de högre Prag-kretsarnas liv. Bland hans talrika romaner märkas: ”Tfeti låska” (1895, ”Den tredje kärleken”) och ”Valentinovy zeny” (1906, ”Valentins hustrur”). Ss. romanförf. var H. starkt påverkad av Zola och samtida franska romanförf. G.Jg. Hliöskjålf, nord, myt., se Lidskjalv. Hlinka [hli'nka], A n d r e j, slovakisk patriot (f. 1864), katolsk präst (”pater H.”), den slovakiska nationalismens ledare, satt under det ungerska väldet flera år i fängelse, krävde efter sammanbrottet 1918 autonomi för Slovakien, in ledde, då detta misslyckades, 1921 en hänsynslös opposition mot den nya staten, från 1926 mera modifierad och under parlamentariska former. H:s parti kallas slovakiska folkpartiet (klerikalt, bondevänligt). Th. Hlj., förk. för hefnerljus. H. M. (el. H. M:t), förk. för Hans (Hennes) Majestät. — H. M. (S.), förk. för Hans (Hennes) Majestäts (skepp), användes sedan gammalt i samband med far-tygsnamn för att beteckna fartygets karaktär av krigsfartyg; samma förk. användes inom engelska flottan för His (Her) Majesty's ship. H.S-k. H moll, ital. si minore, fra. si mineur, eng b minor, mus., tonart med treklangen h—d—fiss som centralklang. Förtecken: 2 $ (fiss, ciss). Parallelltonart: d dur. Se Tonart, Tona-litet, Tonika, Treklang. F.S-l. H. M. S., H. M:t, se H. M. Ho, kemiskt tecken för grundämnet hol-mium. Hoan, biflod till Ljusnan (se d.o.). Hoang-ho, se H u a n g-h o. Hoas, Kristoffer, präst (f. 1877), se Gamma 1-Svenskby. Hoatsin, en hönsfågel, se Zigenarfågel. Hobart [håu'bat], huvudstad på Tasmanien, Australien, vid mynningen av Derwent river, vilken här bildar en förträfflig hamn; 58,100 inv. (1931). H. som ligger vid foten av Mount Wellington (1,270 m.ö.h.), är modernt byggt med flera större byggnader, bland vilka märkas guvernörens palats, parlamentet, rådhuset, katolsk katedral samt univ. (grundat 1890). H. är säte för en anglikansk och en katolsk biskop. Betydande livsmedelsindustri samt gar-verier. Regelbundna förbindelser med Melbourne, Sydney, Nya Zeeland, Newcastle och Plymouth. H.Bm. Hobart pascba [håu'bat pä'Ja] (eg. H.-H a m p d e n), Augustus Charles, engelsk sjömilitär (1822—86), officer 1842, kommendör 1863 och avsked s.å. H. deltog under Krimkriget i exp. till Östersjön och uppträdde under nordamerikanska inbördeskriget med stor skicklighet ss. blockadbrytare på sydstaternas sida. 1867 trädde han i turkisk tjänst ss. konteramiral och utmärkte sig under upproret på Kreta, återinträdde i brittisk tjänst 1874 men kallades vid rysk-turkiska krigets utbrott 1877 åter till Turkiet och erhöll befälet över turkiska Svartahavsflottan. 1881 utnämndes H. till muschir (marskalk) och 1885 till v. amiral i brittiska flottans reserv. Han har utg. ”Never caught” (1867) och ”Sketches from my life” (1887). E.Bz. Hobbema [hå*-], M e i n d e r t, holländsk landskapsmålare (1638—1709), bosatt i Amsterdam, elev och nära vän till Jacob van Ruys-dael. H:s huvudsakliga konstnärliga verksamhet faller före 1668, då han blev ”vinmästare” i stadens tjänst och upphörde med sitt måleri. Man tvekar dock om huruvida icke hans mästerverk, ”Allén vid Middelharnis” (National gallery, London), vars signatur är otydlig, ev. — 143 — — 144 —