Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjörring Amt - Hjörundfjord - Hjörungavåg - Hk - H. K. H. - Hkr. - Hl. - Hladík, Václav - Hliðskjálf - Hlinka, Andrej - Hlj. - H. M. (el. H. M:t) - H moll - H. M. S., H. M:t - Ho (kemi) - Hoean - Hoang-ho - Hoas, Kristoffer - Hoatsin - Hobart - Hobart pascha (Hobart-Hampden), Augustus Charles - Hobbema, Meindert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÖRRING AMT
Hjörring Amt, utgöres av Jyllands n. del
samt Læsö m.fl. öar; 2,855 kvkm.; 149,998 inv.
(1930). Kusten saknar större inskärningar. En
stor del av H. A. är uppfyllt av det s.k.
Höj-vendsyssel, ett mycket kuperat område. De
övriga delarna äro jämna och lågt liggande.
Längs v. kusten finnas flygsandsområden upp
till Skagen, större än i något annat amt.
Torvmossar och hedar upptaga stora arealer.
Jordens fruktbarhet är ringa. Åker och äng
upptaga 2,082 kvkm. (1930). Boskapsskötseln är
betydande. I H. A. ligga städerna Hjörring,
Brönderslev, Sæby, Frederikshavn och Skagen.
O.P.
Hjörundfjord, hd i Möre fylke, v. Norge,
kring fjorden med samma namn, s.ö. om
Äle-sund; 479,u kvkm.; 1,873 inv. (1930). S.
Hjörungavåg, fornnordisk valplats,
identifierad med Liavåg, s.v. om Älesund, Norge.
Slaget vid H. utgör en av de mest ryktbara
sjödrabbningarna i Norden under vikingatiden.
Det utkämpades mellan å ena sidan Håkon jarl
och hans son Erik, å andra sidan anfallande
danska och vendiska vikingar. Striden slutade
med de förras seger. — Enl. de isländska
sagorna och Saxo voro de anfallande vikingarna
från Jomsborg (se d.o.). B.
Hk. 1) HK el. FK, tecken för h e f n e r e
n-het, se Fotometri.
2) HK el. hkr., förk. för h ä s t k r a f t(e r).
H. K. H., förk. för Hans (Hennes)
Kunglig (Kejserlig) Höghet.
Hkr., förk. för h ä s t k r a f t(e r).
Hl., förk. för hektoliter.
Hladik [hla’dik], V å c 1 a v, tjeckisk förf.
(1868—1913), urspr. journalist och red. för
skilda tjeckiska tidn. H. har i talrika romaner
och noveller skildrat framförallt de högre
Prag-kretsarnas liv. Bland hans talrika
romaner märkas: ”Tfeti låska” (1895, ”Den
tredje kärleken”) och ”Valentinovy zeny”
(1906, ”Valentins hustrur”). Ss. romanförf. var
H. starkt påverkad av Zola och samtida
franska romanförf. G.Jg.
Hliöskjålf, nord, myt., se Lidskjalv.
Hlinka [hli’nka], A n d r e j, slovakisk patriot
(f. 1864), katolsk präst (”pater H.”), den
slovakiska nationalismens ledare, satt under det
ungerska väldet flera år i fängelse, krävde efter
sammanbrottet 1918 autonomi för Slovakien, in
ledde, då detta misslyckades, 1921 en
hänsynslös opposition mot den nya staten, från 1926
mera modifierad och under parlamentariska
former. H:s parti kallas slovakiska folkpartiet
(klerikalt, bondevänligt). Th.
Hlj., förk. för hefnerljus.
H. M. (el. H. M:t), förk. för Hans
(Hennes) Majestät. — H. M. (S.), förk. för
Hans (Hennes) Majestäts (skepp),
användes sedan gammalt i samband med
far-tygsnamn för att beteckna fartygets karaktär
av krigsfartyg; samma förk. användes inom
engelska flottan för His (Her) Majesty’s ship.
H.S-k.
H moll, ital. si minore, fra. si mineur, eng
b minor, mus., tonart med treklangen h—d—fiss
som centralklang. Förtecken: 2 $ (fiss, ciss).
Parallelltonart: d dur. Se Tonart,
Tona-litet, Tonika, Treklang. F.S-l.
H. M. S., H. M:t, se H. M.
Ho, kemiskt tecken för grundämnet
hol-mium.
Hoan, biflod till Ljusnan (se d.o.).
Hoang-ho, se H u a n g-h o.
Hoas, Kristoffer, präst (f. 1877), se
Gamma 1-Svenskby.
Hoatsin, en hönsfågel, se Zigenarfågel.
Hobart [håu’bat], huvudstad på Tasmanien,
Australien, vid mynningen av Derwent river,
vilken här bildar en förträfflig hamn; 58,100
inv. (1931). H. som ligger vid foten av Mount
Wellington (1,270 m.ö.h.), är modernt byggt
med flera större byggnader, bland vilka
märkas guvernörens palats, parlamentet, rådhuset,
katolsk katedral samt univ. (grundat 1890).
H. är säte för en anglikansk och en katolsk
biskop. Betydande livsmedelsindustri samt
gar-verier. Regelbundna förbindelser med
Melbourne, Sydney, Nya Zeeland, Newcastle och
Plymouth. H.Bm.
Hobart pascba [håu’bat pä’Ja] (eg.
H.-H a m p d e n), Augustus Charles,
engelsk sjömilitär (1822—86), officer 1842,
kommendör 1863 och avsked s.å. H. deltog under
Krimkriget i exp. till Östersjön och uppträdde
under nordamerikanska inbördeskriget med
stor skicklighet ss. blockadbrytare på
sydstaternas sida. 1867 trädde han i turkisk tjänst ss.
konteramiral och utmärkte sig under upproret
på Kreta, återinträdde i brittisk tjänst 1874
men kallades vid rysk-turkiska krigets utbrott
1877 åter till Turkiet och erhöll befälet över
turkiska Svartahavsflottan. 1881 utnämndes H.
till muschir (marskalk) och 1885 till v. amiral
i brittiska flottans reserv. Han har utg. ”Never
caught” (1867) och ”Sketches from my life”
(1887). E.Bz.
Hobbema [hå*-], M e i n d e r t, holländsk
landskapsmålare (1638—1709), bosatt i
Amsterdam, elev och nära vän till Jacob van
Ruys-dael. H:s huvudsakliga konstnärliga
verksamhet faller före 1668, då han blev ”vinmästare”
i stadens tjänst och upphörde med sitt
måleri. Man tvekar dock om huruvida icke hans
mästerverk, ”Allén vid Middelharnis” (National
gallery, London), vars signatur är otydlig, ev.
— 143 —
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
