Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobbema, Meindert - Hobbes, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOBBES
kan vara målad efter 1668. H:s uppfattning,
teknik och färgskala äro nästan identiska med
lärarens, medan hans motivkrets däremot är
betydligt mera trång. Han skildrar nästan
uteslutande idylliska landskap i soligt och lugnt
väder, ofta med en kvarn, som, skuggad av täta
lövträd, speglar sig i en stilla damm. I sina
bästa verk är han en fullt jämbördig like till
sin mästare. H. är representerad i de stora
museerna i Amsterdam, Dresden, Paris,
London, Nivaagaard i Danmark, m.fl. samt i en
mängd privatsamlingar i Europa och Amerika.
— Litt.: E. Michel, ”H. et les paysagistes de
son temps en Hollande” (1890). G.S.
Hobbes [håbz], Thomas, engelsk filosof
(1588—1679), prästson. Tidigt föräldralös, kom
H. till Oxford, där han studerade aristotelisk
filosofi; blev senare informator i familjen
Ca-vendish, hos vilken han förblev hela sitt liv,
avhållen och berömd som förf. Av stor
betydelse för hans filosofiska utveckling voro
långvariga vistelser i utlandet med de unga
medl. av familjen Cavendish, så 1633—37 i
Frankrike och Italien, där han uppsökte
Gali-lei, och 1640—51 i Paris under den engelska
revolutionen och det långa parlamentet. H. var
liksom familjen Cavendish rojalistiskt sinnad
och blev i Paris matematiklärare för den
landsflyktige pretendenten, sedermera Karl II, som
efter sin tronbestigning 1660 visade H. sin
gunst. I Paris knöt H. förbindelse med
Descar-tes’ vän, minimibrodern Mersenne, vars cell
var en filosofisk central för tidens rörelser,
och stod genom honom i brevväxling med
Descartes. Bacon har H. känt personligen, och
han stod i vänskaplig förbindelse med bl.a.
Gassendi och Harvey. — O. 1637 skisserade H.
sitt stora tredelade filosofiska system, i vilket
han framträder som den mest konsekvente
förkämpen för materialismen i nyare tid.
Grundtanken är, att allt kan föras tillbaka till
materien (det kroppsliga) el. rättare till rörelse,
som är det enda ”verkligt” existerande.
Rörelseläran (mekaniken) är därför
grundvetenskapen, i sista hand den enda tillräckliga
vetenskapen. I l:a delen, ”De corpore” (1655),
behandlar han de allmänna rörelselagarna, delvis i
anslutning till Galilei; i 2:a, ”De homine”
(1659), användas rörelselagarna till förklaring
av de fysiologiska och psykologiska
processerna hos människan; i 3:e delen, ”De cive”
(1642), behandlas staten som en ”politisk
kropp”, i kraft av de rörelser, som
människorna företaga inbördes och som utgöra
samfundslivet. Idén till att anlägga en
rörelsesynpunkt skall H. ha fått tidigt (o. 1630) under
en diskussion om vad en sinnesförnimmelse
var. Det slog honom, att utan rörelseföränd-
Th. Hobbes. Målning av J. M. Wright.
ring (dive’rsitas mo’tuum) uppstår ingen
förnimmelse, och vid närmare eftertanke fann han,
att allt kunde uppfattas som rörelse och
rörelseskillnader. Med enastående energi fullföljde H.
denna tanke på alla områden. Han
karakteriseras bättre som motionalist än som
materialist. Med hänsyn till själslivet är hans synpunkt
den enkla, att medvetande icke är annat än en
rörelse i några delar av en organisk kropp;
tänkande är rörelse i hjärnan, känsla rörelse i
hjärtat. Rörelse är det ”verkliga”, medvetandet
är blott rörelsens framträdande för oss, dess
”apparition”. Kritiken av materialismen
hävdar, att i denna ”apparition” ligger just det
gåtfulla. Ett yttrande hos H. kan tyda på, att
han sett denna svårighet hos materialismen,
men oftast talar han om materialismen som
något självklart. — Helt bortsett från den
naturfilosofiska materialismen är H. framstående
som psykolog och rättsfilosof. Han betraktas
ofta som den engelska erfarenhetspsykologiens
grundläggare och som en av pioniärerna för
modern rättsfilosofi. Lättast tillgänglig är hans
lilla skrift ”Elements of law”, skriven 1640 men
fullst. utg. först av F. Tönnies, 1888. I dess l:a
del behandlas psykologien, i den 2:a statsläran,
så att den psykologiska läran om människans
väsen är grundvalen för läran om människan
som borgare i ett samfund. — Det centrala och
djupaste i människan är en drift el. strävan
— 145 —
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
