HOFF swenska psalmboken” (1765), ”Dialectus vest-rogothica” (1772), hans förnämsta arbete, en även från modern synpunkt utmärkt dial.-monografi, samt en blott i handskrift befintlig avh. om den sv. skaldekonsten, i vilken han visar, att den sv. versen icke är byggd på kvantitet utan på accent. Han utgav dessutom skrifter i latin, naturvetenskap och ekonomiska frågor samt var varmt intresserad för undervisningsväsendets förkovran. H:s ”Efterlämnade skrifter” utgåvos 1930 av N. Beckman. — Litt.: N. Beckman, ”Bidrag till kännedomen om 1700-talets svenska” (i ”Arkiv för nordisk filologi”, 11, 1895), ”S. H.” (i ”Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhetssamhälles handlingar”, 4:27, 1927). E.H. Hofberg [hov-], Johan Herman, läkare, förf. (1823—83), distriktsläkare i Edsberg 1852 —58, ägnade sig därefter åt antikvariska, personhistoriska och litterära studier, blev 1874 e.o. amanuens vid Nationalmuseum och 1880 föreståndare för Livrustkammaren. Bland H:s många skrifter äro särsk. viktiga de om stor forskar- och samlariver vittnande ”Edsbergs socken” (1863), ”Nerikes gamla minnen” (1868), ”Förteckning öfver Nerikes fasta fornlemning-ar” (1871), ”Sv. folksägner” (1882) samt hans ”Sv. biografiskt handlexikon” (2 bd, 1876; ny uppl. 1906). H. redigerade tidskr. ”Läsning i hemmet” 1880—83. W.N. Hofburg [hä'fbork], se Wien. Hofburgtheater [hä'fbork-], D a s, i Wien, se Burgtheater. Hofdijk [håTdaik], Willem Jacobs z., holländsk förf. (1816—88), f. i Alkmaar, lärare vid gymnasiet i Amsterdam sedan 1851, skrev romantiska dikter, ss. ”Kennemerland, Balladen” (5 bd, 1850—52), historiska skildringar, ss. ”Historische landschappen” (1856), och talrika andra brett anlagda episka och lyriska dikter. Rth. Hofer [hä'far], Andreas, tyrolsk upprorsman (1767—1810), f. i S:t Leonhard i Passeier-dalen, där han ärvde värdshuset ”Am Sand”, efter vilket han fick sitt folkliga namn ”Der Sandwirt”. H. deltog i kriget mot Frankrike 1796—1805 bl.a. som kapten för en skarpskyttekår. Efter freden i Press-burg, där Österrike avträdde Tyrolen till Bayern, organiserades i det avträdda området en upprors-rörelse från Wien. dit H. jämte några andra tyrolare kallades 1808. I april 1809 utbröt upproret i Tyrolen, och under H:s ledning befriades landet. Då Österrike likväl i stilleståndet i Znaim (12/?) förband sig att utrymma Tyrolen, uppträdde H. självständigt, slog en stark fransk här vid berget Isel (ls/s), befriade det belägrade Innsbruck, valdes till Oberkommandant samt styrde Tyrolen i kejsarens namn. Sedan Österrike i freden i Wien (14/io) slutgiltigt avstått Tyrolen, dukade frihetsrörelsen under, H. tillfångatogs och avrättades i Mantua (febr. 1810); hans kvarlevor flyttades 1823 till Innsbruck. Trogen kyrkan, den folkligaste gestalten i Österrikes kamp mot Napoleon, har H. förhärligats i folksånger och sägner; hans historia har lämnat litterära motiv åt Immermann (”Trauer-spiel in Tirol”, 1828), B. Auerbach, Schönherr (”Der Judas von Tirol”, 1927) m.fl. — Litt.: J. Hirn, ”Tirols Erhebung im Jahre 1809” (2 Aufl. 1909); H. v. Voltelini, ”Forschungen und Beiträge zur Geschichte des Tiroler Aufstandes im Jahre 1809” (1909). P.N-m. Hofer [hä'-], Bruno, tysk zoolog och fiske-riman (1862—1916), föreståndare för veteri-närhögsk. i München. H. har inlagt betydande och banbrytande förtjänster inom flera områden av fiskerinäringen, särsk. dammkulturen. Han grundade den berömda försöksstationen i Wielenbach och fiskeristationen i München, ivrade för modernare fiskerilagstiftning, kämpade mot förorening av fiskevatten och för nyttiggörande av avloppsvatten, redigerade under många år ”Allgemeine Fischerei-Zeitung” och utgav en mycket anlitad handbok i fisksjukdomar. N.R-n. Hoff, Carl Ernst Adolf von, tysk geolog och ämbetsman (1771—1837), vid sin död president för överkonsistoriet i Gottha. H. utgav ett flertal avh. inom olika delar av geologien. Hans huvudarbete är ”Geschichte der durch Ueberlieferung nachgewiesenen natürlichen Veränderungen der Erdoberfläche” (3 bd, 1822 —34, bd 4 och 5 postumt utg. av H. K. Berg-haus, 1840—41). Häri behandlas ingående de förändringar, som jordytan undergått i historisk tid, och de slutsatser, som därav kunna dragas beträffande förändringar under tidigare jordperioder. H. lägger här en fast grund för aktualistiska åsikter i geologien och står värdigt vid sidan av Charles Lyell. K.A.G. Hoff, Jakobus Hendricus va n’t, holländsk kemist (1852—1911), prof, i Amsterdam 1878, i Berlin 1894, en av den fysikaliska kemiens främsta representanter. Sin första berömmelse vann H. med ”La chimie dans 1’espace” (1874), där han framlade teorien om asymmetriska kolatomer och visade, hur olika Uppslagsbok. XIII. __ jgj __ 6 — 162 —