HOFRÉN sta järnbruket i Gästrikland, anlagt i början av 1600-talet. 1683 bestod bruket av hammare med härd; på 1880-talet anlades bessemerverk och götvalsverk. Dess huvudsakliga tillverkning är f.n. borrstål, kromstål till kullager och hästskor (tillverkningsvärde 1931 9 mill. kr., arbetarantal c:a 1,800). Bruket innehades 1680 —1879 av släkten Petré; ägare sedan 1916 A.-b. Sv. kullagerfabriken. T.E-r. Hofrén, Sigurd Emanuel (Manne), museiman (f. % 1895), fil. lic. 1923, har ägnat sig åt arbete i Nordiska museet och Statens historiska museum, har ordnat friluftsmuseet i Bjärka-Säby, är sedan 1924 intendent vid museet i Kalmar och från 1926 stadsbibliotekarie där. H. har verksamt bidragit vid Kalmar slotts senaste restaurering samt museets ordnande. E.W. Hofsjökull, glaciär på Island, se A r n a r-f e 11 s j ö k u 11. Hofstede de Groot [hä'fstéda da zrä't]. 1) Petrus H., holländsk teolog (1802—86), prof, i Groningen 1829, företrädde en förmedlande riktning mellan ortodox och liberal teologi, hävdande lärofrihet men motståndare till den moderna historisk-kritiska teologien, verksam för folkundervisning, socialt räddningsarbete och mission. S.N. 2) Cornelis H., holländsk konstforskare (1863—1930), innehade flera olika museiplatser och blev 1923 president för den statliga kommissionen för kulturminnenas vård och inventering. H. var en av de största kännarna av 1600-talets holländska måleri. Bland hans skrifter, som inledas med en kritisk undersökning av A. Houbrakens ”Groote schouburgh” (1892), märkas flera arbeten över Rembrandt, särsk. "Beschreibendes Verzeichnis seiner Gemälde, Geschichte seines Lebens und seiner Kunst” (8 bd, 1897—1905; jämte W. v. Bode) samt ”Beschreibendes und kritisches Verzeichnis der Werke der hervorragendsten holländischen Maler des 17. Jahrhunderts” (10 bd, 1907—28). E.W. Hofsten [hå'f-], von, ätt stammande från Hofsten i Köla s:n, Värmland, adlad 1726. Prosten och kyrkoherden i Filipstad, E r 1 a n-dus Nicolai H. (1651—1717) har efterlämnat en 1917 av C. E. Nygren utg. beskrivning över Värmland; hans sonsons sons, hovjunka-ren Bengt v. H:s (1747—1826), brev från 1809 års riksdag äro utg. 1913 av Lydia Wahlström. Den sistn:s sonsons son, Carl Adolf Erland v. H. (f. % 1870), borgmästare i Lidköping 1907—19, från sistn. år godsägare å Borrud och ordf, i Skaraborgs läns landsting, var led. av A.k. 1912—17 och F.k. 1919—21. C. 1) Nils Gustaf Erland von H., zoolog (f. 2/io 1881), fil. d:r och docent i Uppsala 1907, konservator 1920— 21, prof, i jämförande anatomi 1921, har i sina skrifter behandlat evertebrater, ss. virvelmaskar och hjuldjur, från ana-tomisk-systematiska och djurgeografiska synpunkter samt efter deltagande i Spetsbergsexp. 1908, då H. systematiskt utforskade Isfjordens fauna, utg. djurgeografiska arbeten över dess tagghudingar, kräftdjur och fiskar. Ärftlighetsforskningens resultat har 11. framlagt i bl.a. den välskrivna ”Ärftlighetslära” (1919). Bland hans arbeten av mera allmänt innehåll märkas ”Zur älteren Geschichte des Diskontinui-tätsproblems in der Biogeographie” (1916), ”Skapelsetro och uralstringshypoteser” (1928) samt ”Ärftlighelsproblemet i Frödings diktning” (1921), det sistn. ett vittnesbörd om H:s humanistiska intressen. Jämte S. P. Ekman är H. red. för ”Zoologiska bidrag från Upsala”. O.C-n. Hofterup, s:n i Har jagers hd, Malmöhus län, v. om Kävlinge, vid Öresund; 12,25 kvkm., därav 12,24 land; 401 inv. (1932; 33 inv. pr kvkm.); 7,ss kvkm. åker (1927; 60 2% av landarealen), 2,15 kvkm. skogsmark. Av den urspr. romanska kyrkan ha stora delar bevarats; vid nyligen skedd restaurering ha medeltida kalkmålningar upptäckts. — Pastorat: Barsebäck och H., Harjagers kontrakt, Lunds stift. J.C.;E.W. el-Hofuf [-fö'f], geogr., se al-H u f u f. Hogarth [h£u'gä|)], William, engelsk målare och grafiker (1697—1764), kom 1712 till en guldsmed för att lära sig gravering och etablerade sig 1718 som självständig koppar-stickare. Omväxlande med sin mera hantverksmässiga verksamhet stack han figurscener som enstaka blad el. hela serier och uppenbarade i dem snart sin satiriska talang. 1728 blev han elev i målning hos Thornhill, vars dotter han äktade. Han målade därefter mindre genrebilder, ofta föreställande scener ur populär dramatik, t.ex. ”Tolvskillingsoperan”. Snart fann han emellertid sin egen speciella form, d.v.s. bildcykeln, vilken han först målade i olja och sedan själv stack el. lät sticka i koppar. Dessa bilder ha ett utpräglat satiriskt innehåll och en starkt dramatisk form i medveten anslutning till scenkonsten. Föremål för hans satir äro i allm. missförhållanden inom — 175 — — 176 —