Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofors bruk - Hofrén, Manne - Hofsjökull - Hofstede de Groot, 1. Petrus - Hofstede de Groot, 2. Cornelis - Hofsten, von, ätt - Hofsten, 1. Nils von - Hofterup - el-Hofuf - Hogarth, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFRÉN
sta järnbruket i Gästrikland, anlagt i början
av 1600-talet. 1683 bestod bruket av hammare
med härd; på 1880-talet anlades bessemerverk
och götvalsverk. Dess huvudsakliga
tillverkning är f.n. borrstål, kromstål till kullager och
hästskor (tillverkningsvärde 1931 9 mill. kr.,
arbetarantal c:a 1,800). Bruket innehades 1680
—1879 av släkten Petré; ägare sedan 1916 A.-b.
Sv. kullagerfabriken. T.E-r.
Hofrén, Sigurd Emanuel (Manne),
museiman (f. % 1895), fil. lic. 1923, har ägnat sig
åt arbete i Nordiska museet och Statens
historiska museum, har ordnat friluftsmuseet i
Bjärka-Säby, är sedan 1924 intendent vid
museet i Kalmar och från 1926 stadsbibliotekarie
där. H. har verksamt bidragit vid Kalmar
slotts senaste restaurering samt museets
ordnande. E.W.
Hofsjökull, glaciär på Island, se A r n a
r-f e 11 s j ö k u 11.
Hofstede de Groot [hä’fstéda da zrä’t]. 1)
Petrus H., holländsk teolog (1802—86), prof,
i Groningen 1829, företrädde en förmedlande
riktning mellan ortodox och liberal teologi,
hävdande lärofrihet men motståndare till den
moderna historisk-kritiska teologien, verksam
för folkundervisning, socialt räddningsarbete
och mission. S.N.
2) Cornelis H., holländsk konstforskare
(1863—1930), innehade flera olika museiplatser
och blev 1923 president för den statliga
kommissionen för kulturminnenas vård och
inventering. H. var en av de största kännarna av
1600-talets holländska måleri. Bland hans
skrifter, som inledas med en kritisk undersökning
av A. Houbrakens ”Groote schouburgh” (1892),
märkas flera arbeten över Rembrandt, särsk.
"Beschreibendes Verzeichnis seiner Gemälde,
Geschichte seines Lebens und seiner Kunst”
(8 bd, 1897—1905; jämte W. v. Bode) samt
”Beschreibendes und kritisches Verzeichnis
der Werke der hervorragendsten holländischen
Maler des 17. Jahrhunderts” (10 bd, 1907—28).
E.W.
Hofsten [hå’f-], von, ätt stammande från
Hofsten i Köla s:n, Värmland, adlad 1726.
Prosten och kyrkoherden i Filipstad, E r 1 a
n-dus Nicolai H. (1651—1717) har
efterlämnat en 1917 av C. E. Nygren utg. beskrivning
över Värmland; hans sonsons sons,
hovjunka-ren Bengt v. H:s (1747—1826), brev från
1809 års riksdag äro utg. 1913 av Lydia
Wahlström. Den sistn:s sonsons son, Carl Adolf
Erland v. H. (f. % 1870), borgmästare i
Lidköping 1907—19, från sistn. år godsägare å
Borrud och ordf, i Skaraborgs läns landsting,
var led. av A.k. 1912—17 och F.k. 1919—21. C.
1) Nils Gustaf Erland von H., zoolog (f.
2/io 1881), fil. d:r och docent i Uppsala 1907,
konservator 1920—
21, prof, i
jämförande anatomi 1921, har
i sina skrifter
behandlat evertebrater,
ss. virvelmaskar och
hjuldjur, från
ana-tomisk-systematiska
och djurgeografiska
synpunkter samt
efter deltagande i
Spetsbergsexp. 1908,
då H. systematiskt
utforskade Isfjordens
fauna, utg. djurgeografiska arbeten över dess
tagghudingar, kräftdjur och fiskar.
Ärftlighetsforskningens resultat har 11. framlagt i bl.a.
den välskrivna ”Ärftlighetslära” (1919). Bland
hans arbeten av mera allmänt innehåll
märkas ”Zur älteren Geschichte des
Diskontinui-tätsproblems in der Biogeographie” (1916),
”Skapelsetro och uralstringshypoteser” (1928)
samt ”Ärftlighelsproblemet i Frödings diktning”
(1921), det sistn. ett vittnesbörd om H:s
humanistiska intressen. Jämte S. P. Ekman är H.
red. för ”Zoologiska bidrag från Upsala”. O.C-n.
Hofterup, s:n i Har jagers hd, Malmöhus
län, v. om Kävlinge, vid Öresund; 12,25 kvkm.,
därav 12,24 land; 401 inv. (1932; 33 inv. pr
kvkm.); 7,ss kvkm. åker (1927; 60 2% av
landarealen), 2,15 kvkm. skogsmark. Av den urspr.
romanska kyrkan ha stora delar bevarats; vid
nyligen skedd restaurering ha medeltida
kalkmålningar upptäckts. — Pastorat: Barsebäck
och H., Harjagers kontrakt, Lunds stift.
J.C.;E.W.
el-Hofuf [-fö’f], geogr., se al-H u f u f.
Hogarth [h£u’gä|)], William, engelsk
målare och grafiker (1697—1764), kom 1712 till
en guldsmed för att lära sig gravering och
etablerade sig 1718 som självständig
koppar-stickare. Omväxlande med sin mera
hantverksmässiga verksamhet stack han figurscener som
enstaka blad el. hela serier och uppenbarade
i dem snart sin satiriska talang. 1728 blev han
elev i målning hos Thornhill, vars dotter han
äktade. Han målade därefter mindre
genrebilder, ofta föreställande scener ur populär
dramatik, t.ex. ”Tolvskillingsoperan”. Snart
fann han emellertid sin egen speciella form,
d.v.s. bildcykeln, vilken han först målade i
olja och sedan själv stack el. lät sticka i
koppar. Dessa bilder ha ett utpräglat satiriskt
innehåll och en starkt dramatisk form i
medveten anslutning till scenkonsten. Föremål för
hans satir äro i allm. missförhållanden inom
— 175 —
— 176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
