HOFORS BRUK av Max Remhardt. H. var även en fin essayist med en kringsynt litterär blick och kräsen stil: ”Prosaische Schriften” (4 bd, 1902), ”Buch der Freunde” (dagboksanteckningar, 1922), ”Unter-haltungen über literarische Gegenstände” (1929). Hans ”Gesammelte Werke” utkommo i 6 bd 1924. — Litt.: E. Sulger-Gebing, ”H. v. H.” (1905); W. Berendsohn, ”Der Impressionismus H:s als Zeiterscheinung” (1920); M. Kom-merell, ”H. v. H.” (1930). A.Bd. Hofmannswa'ldau [häf—au], Christian Hofmannvon, tysk skald (1617—79). Efter juridiska studier bosatte sig H. som ämbetsman i sin födelsestad Breslau. Som skald omplanterade han den italienska barockens bombastiska stilideal i tysk jordmån och var en av de främsta krafterna i den s.k. 2:a schlesiska diktarskolan. Han översatte och omskrev oförtru tet tidens modepoeter, Marini och Guarini, men det tyska språkets dåv. otymplighet framträder i hans poesi på ett stundom groteskt sätt. H:s ”Auserlesene Gedichte” utkommo i 7 bd (1665—1727). — Litt.: R. Ibel, ”H. v. H.” (1928). A.Bd. Hofman-Peerlkamp [hä'f-pè'rl-], Peter, nederländsk filolog (1786—1865), prof, i Leiden 1822—48, utgav efter egna, visserligen skarpsinniga men i hög grad djärva metoder bl.a. Horatius’ ”Oden” (1834), av vilka han förklarade % understuckna. W.N. Hofmeister [hä'fmalstar], Wilhelm Friedrich Benedict, tysk botanist (1824—77), ägnade sig först i enlighet med traditionerna inom familjen åt köpmansyrket och blev musikhandlare, bedrev vid sidan av denna sin verksamhet botaniska studier och kallades 1863 som prof, i botanik till univ. i Heidelberg, 1872 till Tübingen som H. v. Mohls efterträdare. H. var den mest glänsande representanten för den utvecklingshistoriska riktningen inom botaniken och har genom sin forskning verkat som ingen annan banbrytande inom denna disci plin. Han beskrev fröanlagets byggnad hos fanerogamerna, embryosäcken och uppkomsten av embryot ur den befruktade äggcellen, vars förändringar han följde steg för steg, undersökte utvecklingen hos mossor och kärlkryptogamer och upptäckte hos dessa växter generationsväxlingen. En motsvarighet till denna företeelse fann han i utvecklingen hos barrträd och angiospermer och såg i dessas ståndare och fruktblad metamorfoserade sporofyl-ler. Genom dessa H:s undersökningar hade i utvecklingshistoriskt hänseende en brygga lagts mellan tidigare ss. helt skilda betraktade växtgrupper och dem emellan en genetisk samhörighet påvisats. Andra H:s undersökningar röra växternas rörelser, saftstigningen, vävnadsspänningen, lagarna för tillväxtmekaniken hos stam och blad m.m. — Litt.: K. v. Göbel, ”W. H.” (1924). O.Gz. Hofmeyr [hå'fmäir], Jan Hendrik, sydafrikansk politiker (1845—1909), boer från Kapstaden, tidn.-man, utgav bl.a. ”Zuid Afri-kaansche tijdschrift”, invaldes 1879 i Kap-koloniens parlament och blev ss. ledare för Afrikander-Bond (se d.o.) en inflytelserik parlamentariker och ministerstörtare. En tids samarbete med C. Rhodes avbröts på gr. av dennes befattning med Jamesonraiden 1895—96. H. tillrådde president Krüger en moderat politik mot engelsmännen; efter boerkrigets utbrott blev hans ställning av olika skäl alltmera vansklig, och han återvann ej sitt forna inflytande. P.Dhl. Hofors, s:n i Gästriklands v. tingslag, Gävleborgs län, intill gränsen mot Dalarne; 116,25 Flygbild av Hofors bruk. kvkm., därav 102,90 land; 5,499 inv. (1932), därav c:a 3,000 vid Hofors bruk; 3,62 kvkm. åker (1927; 3,5% av landarealen), 90,27 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Torsåker och H., Gästriklands v. kontrakt, Ärkestiftet. J.C. Hofors bruk i Hofors s:n (se d.o.) är det äld — 173 — — 174 —