Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holbein, 3. Hans, d.y. - Holberg, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLBERG
dens stora humanister och till följd därav även
en blomstrande boktryckarstad, där han knöt
talrika förbindelser icke endast med
förläggarna utan även med bl.a. Erasmus av Rotter
dam och Bonifatius Amerbach. Genom sina
utomordentliga porträtt av dessa män och
framförallt med sina ojämförliga illustrationer
till deras verk skaffade han sig tidigt stor
ryktbarhet. Men hans verksamhetsfält voro
betydligt flera. Sålunda målade han
altarbil-der och tavlor med symboliska motiv, gjorde
väggmålningar med historiska ämnen och
tecknade utkast till de populära
fasadutsmyck-ningarna al fresco samt tecknade dessutom
vapenbilder o.a. förlag för glasmåleriet. 1526
for H. till England, försedd med en
rekom-mendationsskrivelse från Erasmus till Sir
Thomas Moore, vilken införde honom i de
engelska lärdes och mäktiges kretsar. Han
uppehöll sig där till 1528, nästan uteslutande
sysselsatt med porträttmåleri. Vid sin
återkomst till Basel fann han förhållandena
mycket osäkra på gr. av bildstormarnas
verksamhet. Efter 4 år, under vilken tid han
hu-vudsakl. sysslat med porträtt- och
fasadmål-ning samt företagit en resa till Milano,
återvände han till England 1532 för att med
undantag för kortare resor till kontinenten
stanna där för alltid. Han stod nu på höjden av
sin förmåga, målade en rad glänsande
porträtt, mestadels i halvfigur och gjorde flera
monumentala fresker, karakteriserade av rik
komposition och elegant tecknade figurer men
huvudsaki. kända genom förstudier och
kopior. Hans färger bli allt kallare med
övervägande gröna, blå och violetta nyanser, lin
jen får en alltmera dominerande betydelse och
dragés med suverän skicklighet. Hans porträtt
och icke minst studierna till dem i krita el.
silverstift visa en överlägsen skicklighet i
figurernas insättande i bildfältet, soberhet i val
av detaljer och mästerligt fördrivna färger
samt en, trots modellernas lugna hållning och
bildernas klara och jämnt fördelade ljus,
slående och djup karakteristik. Han gjorde även
en mängd skisser för konsthantverket, i sht
guldsmedskonsten. Alla hans arbeten av vitt
skilda slag bära den prägel av naturlig
självklarhet, som utmärker endast de mästare, vilka
förena en djup och mångsidig begåvning med
överlägsen teknisk skolning. H:s huvudarbeten
äro: Figurkompositioner: En rad fresker i
rådhuset i Basel (1521—30, förstörda),
Meyers-ka madonnan (1525, slottet i Darmstadt,
gammal kopia i Dresden) samt två fresker i
Stahl-hofs festsal i London (”Rikedomens och
Fattigdomens triumf”, o. 1535, försvunna). —
Porträtt: Amerbach (1519, Basel), Erasmus (1523,
Basel), gruppbild av H:s hustru och barn (1528,
Basel), Georg Gisze (1532, Kaiser
Friedrich-Mu-seum, Berlin), Henrik VIII (miniatyr, 1537,
Earl Spencers saml.), Edvard VII som barn
(1539, Hannover), Henrik VIII (National
por-trait gallery, London, o. 1540; se färgpl.), Mrs
Pemberton (miniatyr, 1542, Morgans saml.,
New York). — Fasa dutsmyckning: Haus zum
Tanz i Basel (o. 1530, förstört). — Grafik:
”Dödsdansen” (1523—26, 58 blad, träsnitt),
”Dödsdansalfabetet” (o. 1525, metallsnitt),
”Erasmus im Gehäus” (o. 1530, träsnitt). —
Litt.: P. Ganz, ”H.H. d. J.” (1912); H.
Knack-fuss, ”H. d. J.” (6 Aufl. 1922); W. Stein, ”H.”
(1929). G.S.
Holberg, Ludvig, dansk-norsk förf. (1684
—1754), f. i Bergen, son till en officer av
bondesläkt, Christen Nilsson H., och en
prästdotter, Karen Lem. H. miste tidigt sina
föräldrar, kom som 11-åring till sin halvfarbror,
kyrkoherden i Fron, Otto Munthe, och 3 år
senare till sin förmyndare, Peder Lem i
Bergen. 1702 immatrikulerad vid Köpenhamns
univ., återvände han s.å. till Norge som
informator och amanuens hos kyrkoherden
Weinwich i Voss. Vintern 1703—04 studerade
han i Köpenhamn, tog teologisk-filosofisk
examen men måste sedan åter söka kondition som
informator, denna gång hos lektor Niels Smed
i Bergen. Hösten 1704 anträdde han en resa
till Holland och Aachen, varifrån han
återvände alldeles utblottad. Vintern 1705—06
till-bragte han i Kristianssand som språklärare.
1706—08 företog han en ny utlandsresa, nu
till England, där han studerade i Oxford.
Hösten 1708 återvänd till Köpenhamn, höll han
där föreläsningar över ”Udenlandske
Rariteter”. Efter en kort resa i Tyskland som
hovmästare för juristen etatsrådet Vindings yngste
son var han 1709—14 alumn på Borchs
kollegium. Under denna tid börjar hans
förf.-skap med ”Introduction til de fornemste
euro-pæiske Rigers Historier” (1711), en
humoristiskt berättad världshistoria, som lägger
huvudvikten vid den nyaste tidens händelser;
härtill fogade han 1713 ett ”Anhang”,
innehållande en beskrivning av
kulturförhållandena i Tyskland, England och Holland. Slutl
utkom 1715 hans ”Introduction til Naturens
og Folkerettens Kundskab”, som inför
moderna naturrättsliga idéer, sådana H. kände dem
från sina läromästare, Grotius, Pufendorf och
Thomasius, och belyser de abstrakta
rättsreglerna med exempel från danska och norska
lagar. —■ 1714—16 bereste H. Holland,
Frankrike och Italien. Det är den viktigaste av hans
resor; under den vidgas hans horisont
avsevärt, och han lär känna franskt fritänkeri
— 191 —
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
