HOLBERG dens stora humanister och till följd därav även en blomstrande boktryckarstad, där han knöt talrika förbindelser icke endast med förläggarna utan även med bl.a. Erasmus av Rotter dam och Bonifatius Amerbach. Genom sina utomordentliga porträtt av dessa män och framförallt med sina ojämförliga illustrationer till deras verk skaffade han sig tidigt stor ryktbarhet. Men hans verksamhetsfält voro betydligt flera. Sålunda målade han altarbil-der och tavlor med symboliska motiv, gjorde väggmålningar med historiska ämnen och tecknade utkast till de populära fasadutsmyck-ningarna al fresco samt tecknade dessutom vapenbilder o.a. förlag för glasmåleriet. 1526 for H. till England, försedd med en rekom-mendationsskrivelse från Erasmus till Sir Thomas Moore, vilken införde honom i de engelska lärdes och mäktiges kretsar. Han uppehöll sig där till 1528, nästan uteslutande sysselsatt med porträttmåleri. Vid sin återkomst till Basel fann han förhållandena mycket osäkra på gr. av bildstormarnas verksamhet. Efter 4 år, under vilken tid han hu-vudsakl. sysslat med porträtt- och fasadmål-ning samt företagit en resa till Milano, återvände han till England 1532 för att med undantag för kortare resor till kontinenten stanna där för alltid. Han stod nu på höjden av sin förmåga, målade en rad glänsande porträtt, mestadels i halvfigur och gjorde flera monumentala fresker, karakteriserade av rik komposition och elegant tecknade figurer men huvudsaki. kända genom förstudier och kopior. Hans färger bli allt kallare med övervägande gröna, blå och violetta nyanser, lin jen får en alltmera dominerande betydelse och dragés med suverän skicklighet. Hans porträtt och icke minst studierna till dem i krita el. silverstift visa en överlägsen skicklighet i figurernas insättande i bildfältet, soberhet i val av detaljer och mästerligt fördrivna färger samt en, trots modellernas lugna hållning och bildernas klara och jämnt fördelade ljus, slående och djup karakteristik. Han gjorde även en mängd skisser för konsthantverket, i sht guldsmedskonsten. Alla hans arbeten av vitt skilda slag bära den prägel av naturlig självklarhet, som utmärker endast de mästare, vilka förena en djup och mångsidig begåvning med överlägsen teknisk skolning. H:s huvudarbeten äro: Figurkompositioner: En rad fresker i rådhuset i Basel (1521—30, förstörda), Meyers-ka madonnan (1525, slottet i Darmstadt, gammal kopia i Dresden) samt två fresker i Stahl-hofs festsal i London (”Rikedomens och Fattigdomens triumf”, o. 1535, försvunna). — Porträtt: Amerbach (1519, Basel), Erasmus (1523, Basel), gruppbild av H:s hustru och barn (1528, Basel), Georg Gisze (1532, Kaiser Friedrich-Mu-seum, Berlin), Henrik VIII (miniatyr, 1537, Earl Spencers saml.), Edvard VII som barn (1539, Hannover), Henrik VIII (National por-trait gallery, London, o. 1540; se färgpl.), Mrs Pemberton (miniatyr, 1542, Morgans saml., New York). — Fasa dutsmyckning: Haus zum Tanz i Basel (o. 1530, förstört). — Grafik: ”Dödsdansen” (1523—26, 58 blad, träsnitt), ”Dödsdansalfabetet” (o. 1525, metallsnitt), ”Erasmus im Gehäus” (o. 1530, träsnitt). — Litt.: P. Ganz, ”H.H. d. J.” (1912); H. Knack-fuss, ”H. d. J.” (6 Aufl. 1922); W. Stein, ”H.” (1929). G.S. Holberg, Ludvig, dansk-norsk förf. (1684 —1754), f. i Bergen, son till en officer av bondesläkt, Christen Nilsson H., och en prästdotter, Karen Lem. H. miste tidigt sina föräldrar, kom som 11-åring till sin halvfarbror, kyrkoherden i Fron, Otto Munthe, och 3 år senare till sin förmyndare, Peder Lem i Bergen. 1702 immatrikulerad vid Köpenhamns univ., återvände han s.å. till Norge som informator och amanuens hos kyrkoherden Weinwich i Voss. Vintern 1703—04 studerade han i Köpenhamn, tog teologisk-filosofisk examen men måste sedan åter söka kondition som informator, denna gång hos lektor Niels Smed i Bergen. Hösten 1704 anträdde han en resa till Holland och Aachen, varifrån han återvände alldeles utblottad. Vintern 1705—06 till-bragte han i Kristianssand som språklärare. 1706—08 företog han en ny utlandsresa, nu till England, där han studerade i Oxford. Hösten 1708 återvänd till Köpenhamn, höll han där föreläsningar över ”Udenlandske Rariteter”. Efter en kort resa i Tyskland som hovmästare för juristen etatsrådet Vindings yngste son var han 1709—14 alumn på Borchs kollegium. Under denna tid börjar hans förf.-skap med ”Introduction til de fornemste euro-pæiske Rigers Historier” (1711), en humoristiskt berättad världshistoria, som lägger huvudvikten vid den nyaste tidens händelser; härtill fogade han 1713 ett ”Anhang”, innehållande en beskrivning av kulturförhållandena i Tyskland, England och Holland. Slutl utkom 1715 hans ”Introduction til Naturens og Folkerettens Kundskab”, som inför moderna naturrättsliga idéer, sådana H. kände dem från sina läromästare, Grotius, Pufendorf och Thomasius, och belyser de abstrakta rättsreglerna med exempel från danska och norska lagar. —■ 1714—16 bereste H. Holland, Frankrike och Italien. Det är den viktigaste av hans resor; under den vidgas hans horisont avsevärt, och han lär känna franskt fritänkeri — 191 — — 192 —