HOLBEIN rörelser i hjärnan. Alla vetenskaper förvandlas därmed till fysik. H:s etik antager följdriktigt formen av en ren lyckomoral; dock framhålles, att den enes lycka aldrig kan skiljas från den andres; dygden består tvärtom i konsten att ”göra sig själv lycklig genom att lyckliggöra andra”. Sedlighetens och lugnets farligaste hinder ser H. i religionen, vilken enl. honom grundar sig på vantro, bottnande i okunnighet och fruktan, och på prästernas härsklystnad och bedrägeri; den bör därför i alla sina former utrotas. I skriften ”Le bon-sens ou idées naturelles opposées aux idées surnaturelles” (1772) utvecklas i mera populär form samma läror, vilka med tysk grundlighet och tyskt allvar kristalliserat ut de franska encyklopedisternas ledande idéer. — I sin ”Geschichte des Materialismus” (1865; sv. övers. 1913) har Fr. A. Lange givit en kritisk och rättsinnigt uppskattande teckning av detta vanl. så förkättrade system. — Litt.: H. Röck, ”Kritisches Verzeichnis der philosophischen Schriften H:s” (i ”Archiv für Geschichte der Philosophie”, 1917); R. Hubert, ”D’Holbach et ses amis” (1928). A.N. Holbæk, stad i H. amt, n.v. Sjælland, vid s. sidan av H.-fjorden (del av Isefjorden); 12,473 inv. (1930). Hamnen, som under 1800-talet flera gånger utvidgats, är 3,8 m. djup; anlöptes 1929 av 743 fartyg. H. har ett av Danmarks största slakterier, flera gjuterier och mekaniska verkstäder, konservfabrik, tillverkning av cementvaror, takpapp m.m. O.P. Holbæk Amt består av n.v. delen av Själland samt Samsö m.fl. öar; 1,737 kvkm.; 122,443 inv. (1930). Kusten är starkt inskuren med flera vikar och fjordar. Flera höjdryggar genomkorsa H. Amtet har föga skog, och jorden är efter själländska förhållanden ej särdeles fruktbar. Åker och äng upptaga 1,393 kvkm. (1930). I H. ligga städerna Holbæk, Nyköbing och Kalundborg. O.P. Holbein [hå'lbäln]. 1) Hans H. d.ä., tysk målare (o. 1470—1524), verksam huvudsaki. i Augsburg. Hans tidigaste arbeten visa en nederländskt och elsassiskt påverkad gotisk stil, men hans framställningssätt blir småningom alltmera måleriskt och rumsligt fördjupat. O. 1515 sker ett genombrott, som av gotikern gör en renässanskonstnär, vars verk icke endast utmärkas av att det medeltida rosverket utbytes mot renässansarkader, utan vars figurer under italienskt inflytande äro tecknade med fri och behagfull hållning och målade med skickligt framhävande av gestalternas rund-ning. Under hela sin utveckling bibehåller han en anmärkningsvärt djup och rik färgskala. Hans huvudarbeten äro: Weingärtneraltarets H. Holbein d. ä.: Ur Pauluslegenden. Gemälde-gallerie, Augsburg. flyglar (domen i Augsburg, 1463), ”Paulusbasi-likan” (museet i Augsburg, 1508), Sebastian-altaret (Gamla pinakoteket i München, 1516) och ”Livsbrunnen” (museet i Lissabon, 1519). — Litt.: C. Glaser, ”H.H.d.Ä.” (1908). G.S. 2) Ambrosius H., den föregåendes son, målare och träsnittstecknare (1494—O.1520), från 1515 bosatt i Basel, är känd som en god bokillustratör, under det att endast ett fåtal, ofta osäkra målningar tillskrivas honom. G.S. 3) Hans H. d.y., den föregåendes bror, målare (1497 el. 1498—1543). Utbildad i faderns ateljé, mottog H. dock tidigt bestämmande inflytande även av Burgkmair, varför han redan från början medelbart lärde känna italiensk renässanskonst. Han kunde därför vid en resa till Norditalien 1518—19 lätt tillgodogöra sig dess lärdomar och sammansmälte till synes utan svårighet dessa främmande element med den ärvda traditionen till en mycket personlig, lugn och tidigt mogen stil. 1519 bosatte sig H. i Basel, en samlingspunkt för ti — 189 — — 190 —