HOLGER KARLSSON löften. Som en av kejsar Karls paladiner utför han en mängd lysande bedrifter och kommer slutl. till feen Morganas slott i Avalon, lever där i ungdom och lycka ett par årh., återkommer till Frankrike, som nu är helt förändrat, och har åtskilliga äventyr, tills han skall bli änkedrottningens gemål, då Morgana för honom tillbaka till Avalon. Sagan om H.D. blev först bekant i Norden genom ”Karla-Magnus’ saga”; ur den har en norsk visdiktare hämtat ämnet för visan om H.D. och Burman, vilken hastigt blev populär över hela Norden och t.ex. gav ämne till en valvmålning i Floda kyrka i Södermanland liksom även till målade halländska bonader och broderade skånska ”agedynor”. En på 1400-talet tillkommen prosaroman om H.D. bearbetades av Christian Pedersen i början av 1500-talet; den utkom under titeln ”Olger Danskes Krönike” (1534) och blev en i Danmark mycket omtyckt folkbok. Dansk folksägen låter H.D. sova i ett valv under Kronborgs slott för att en gång i högsta nöd rädda Danmark från undergång. v.S-w. Holger Karlsson, riddare, se Ger a 1). Holgert Målare, se Holger (t) Hansson. Holiday [hå'ladi, hå'lidi el. håTidei] (eng., eg. helgdag), fridag. Jfr Bank holiday s. Holinshed [håTinjäd] (el. Hollingshed), R a p h a e 1, engelsk krönikeförf. (död omkr. 1580), utgav ”Chronicles of England, Skottland, and Ireland” (2 bd, 1578; kritisk ed. 6 bd, 1807—08). Arbetets eg. intresse ligger däri, att det utgjorde en källa för de elisa-betanska dramatikerna; Shakespeare har sålunda därifrån hämtat materialet till de flesta av sina historiska skådespel, liksom ämnet till ”Macbeth”, ”King Lear” och (delvis) ”Cym-beline”. — Litt.: W. G. Boswell-Stone, ”Shake-speare’s H.” (1896). A.Km. Holitscher [hå'-], Arthur, tysk-ungersk förf. (f. 1869). H. framträdde 1893 med novell-saml. ”Lebende Menschen” och har sedan, påverkad av fransk symbolism och under fortgående radikalisering i livsåskådningen, utg. ett stort antal resestudier, romaner och novell-saml. samt omsider med romanen ”Es geschah in Moskwa” (1929) oförbehållsamt bekänt sig till sovjet-idealet. Sin egen utveckling har H. beskrivit i ”Lebensgeschichte eines Rebellen” (1924) och ”Mein Leben in dieser Zeit” (1928). Lff. Holjeån, se Skräboån. Holk. 1) För hålbyggande fåglar, ss. knipa, skrak, stare, mesar m.fl., avsett konstgjort bo. H. kan hopspikas av bräder som en låda med för den avsedda fågelarten passande dimensioner men göres bäst av en ihålig el. urborrad naturlig trädstam med tak samt ett efter fågelns storlek avpassat ingångs-hål på sidan. Sittpinne utanför bör ej finnas. H. uppsättas på träden på ung. 3—4 m. höjd med in-gångshålet åt ö. el. s. och så, att de luta något framåt. F.A.Bn. 2) Bot., se Blomställning, sp. 232. 3) Jaktterm. Fälla, avsedd att sättas framför öppningen av ett gryt, för fångst av räv el. grävling. H. är ofta av en typ, liknande å pl. vid art. Djurfångst avbildad fälla för katt m.m. F.A.Bn. 4) Sjöv., ringaktande benämning på gammalt fartyg, som användes för töjt i hamn ss. förrådsrum, kolupplag el. dyl. T.Hrn. 5) H., byxholk, se Mamelucker. Holkyxa, det under äldre bronsåldern på olika vägar utvecklade huggredskapet, kännetecknat av den vanl. trattformiga urtagningen för det vinkelböjda träskaftet. H. började un- Holk av utborrad naturlig stam i genomskärning. Holkyxa från äldre bronsåldern. der Hallstattskedet tillverkas i järn och bibehöll sig i detta material ännu århundradena e.Kr. jämsides med den fr.o.m. La-Tène-tiden (se d.o.) uppträdande skafthålsyxan, liknande den nu brukliga. Jfr C e 11. G.Em. Holl [hål], Elias, tysk arkitekt (1573— 1646), från 1602 ”stadsverkmästare” i Augs-burg, där han bl.a. byggde bagarnas gilleshus i italienskpåverkad senrenässans (1602), visade en övergångsform till tysk barock i tyghuset (1602—07) och som sitt mästerverk byggde rådhuset (1615—20), en skapelse, där på den tyska traditionen fotade detaljer, ss. hörntorn och gavlar, ingått ett organiskt förbund med — 199 — — 200 —