Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holländska litteraturen - Holländska nötboskapsrasen - Holländska språket - Holländsk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLÄNDSK KONST
del (1587—1679) voro rikt begåvade skalder
med europeisk betydelse. — Under 1700-talet
sjönk den litterära standarden högst betydligt.
Nämnas böra dock P. Langendijk (1683—
1756) och J. van Effen (1684—1735). Under
engelskt och tyskt inflytande stod H. van
Alphen (1746—1803). över mängden höjde
sig även W. Bilderdijk (1756—1831),
som gentemot den tidigare rationalismen
krävde rätt och plats för känslan inom litteraturen.
Senare upptog J. van Lennep (1802—68)
romantikens strid mot den franskklassicistiska
smaken. L. stod under starkt inflytande av
W. Scott. — En av 1800-talets genialaste förf,
i Holland är E. Douwes Dekker (1820—
87), som under pseud. ”Multatuli” utgav
romanen ”Max Havelaar” (1860), vari han
gisslade holl. regeringens brutala politik på Java.
I övrigt har denna tidsålder, om man bortser
från bynoveller och idylliska skildringar ur
det dagliga livet (N. Beets m.fl.), ingen
litteratur av större betydelse. — På flaml.
område hade under 1800-talets första hälft det
franska förtrycket frambesvurit en ny
nationallitteratur av rätt hög konstnärlig halt. I
dag står den flaml. litteraturen ej så litet högre
än den holl., där det nyktra, vardagliga,
konventionella gjort sig betänkligt brett i
litteraturen. Mot denna den holl. vitterhetens bredd
och känslolöshet vände sig med skärpa W.
Klo os (f. 1859). Organ för den nya skolan
blev ”Die nieuwe Gids”, i vars red. även F.
van Eeden, känd som förf, till ”De kleine
Johannes”, Frank van der Goes och
A. V e r w e i j inträdde. De bägge senare äro
liksom Kloos framstående lyriker. Andra
strömningar bröto sig nu med ”Die nieuwe
Gids”-riktningen. Språkrör för dessa nya
rörelser voro bl.a. ”De Gids”, ”Groot-Nederland”
”Onze Eeuw”. I de bägge förstnämnda tidskr.
skrev bl.a. den huvudsaki. som prosaförf.
talangfulle Louis Couperus (1863—1923).
Ett djupt konstnärskap visar J. van Looy
(1855—1930) i prosastycken, ss. ”Feesten”
(1902). Detsamma gäller K. J. Lodewijk
Alberdingk Thijm (f. 1864, pseud.
Lodewijk van Dysse 1), som genomlöpt
utvecklingen från den franska naturalismen till
mysticism och individualism. Hans
”Prozastuk-ken” (1895) och ”Verzamelde opstellen” (1894
ff.) intaga en rangplats i den moderna holl.
litteraturen. — Den yngsta generationen är
rikt företrädd i litteraturen. Något namn med
större europeiskt rykte och betydenhet finns
dock knappast. Ur de olika diktarlägren
nämnas här endast bland realisterna den även till
skandinaviska språk översatta författarinnan
Jo van Ammers Küller (f. 1884) med
ett flertal romaner, bland romantikerna och
idealisterna Arthur van Schendel (f.
1874), som bl.a. skrev ”De berg van droomen”
(1913), Aart van der Leeuw (f. 1876)
med ”Ik en mijn speelman” (1928) och slutl.
D. T h. J a a r s m a, förf, till en stor
romancykel, ”Thiss” (1922 ff.), av vilken hittills 6
bd utkommit. — Litt.: G. Kalff, ”Geschiedenis
der nederlandsche letterkunde” (7 bd, 1906—
12); J. te Winkel, ”De ontwikkelingsgang der
nederlandsche letterkunde” (5 bd, 1908—21);
W. Kloos, ”Nieuwere literatuurgeschiedenis”
(15 bd, 1916—25). Bth.
Holländska nötboskapsrasen består av
fri-sisk-holländska, Maas-Rijn-Ijssel-,
Groninger-och Lakenfelderraserna. Viktigast är den
fri-sisk-holländska boskapen (se d.o.). H.Fqt.
Holländska språket, se Nederländska
språket.
Holländsk konst. Arkitekturen i de n.
nederländska prov, sammanhänger med konsten vid
Rhen. Under karolingisk tid reste sig i
Nij-megen ett kejsarpalats, varav kapellet, en cen
tralbyggnad, står kvar. Från den romanska
byggnadsperioden märkas kyrkorna i
Maastricht och Deventer (den stora kyrkans
krypta). Gotiken har i de n. prov, icke fått samma
rika utbildning på det profana området som i
Flandern (se Flamländsk konst). Den
gamla fursteborgen i Haag (Binnenhof) är till
stor del ombyggd. I åtskilliga städer, ss.
Rotterdam, Leiden, Haarlem, s’Hertogenbosch
m.fl., kvarstå ännu gotiska kyrkor av
betydande mått, i Utrecht katedralens ståtliga torn.
Renässansen kom tidigt till Holland. I
Middel-burg, vars rikt dekorerade rådhus är uppfört
i sengotik, framträdde renässansens
palatsbyggnadskonst redan under 1500-talets förra
del. I Holland användes ända från äldre
medeltiden mestadels tegelsten; praktbyggnader
uppfördes stundom i huggsten (t.ex. från
Eiffelom-rådet). Så utbildades vid 1500-talets mitt den
typiskt holl. renässansen med röda
tegelmurar och grå el. gulaktig huggsten till
omram-ningar och ornament. Denna renässans spred
sig också till Östersjöländerna med
huvudområden i Sydskandinavien och Danzig. Vackra
prov på denna arkitektur i Holland äro
slakthuset i Haarlem (av L i e v e n d e K e y, o.
1560—1627), rådhusen i Bolswart, Haag etc
samt, från 1600-talets början, Mauritzhuis i
sistn. stad. Det ståtliga rådhuset i Leiden,
byggt vid 1500-talets slut (ett ungdomsarbete
av Lieven de Key), är beklätt med huggsten.
I Amsterdam uppförde Hendrik C o r n
e-lisz. de Keyser (1565—1621) reformerta
kyrkor, mönstergivande för den nya stilen.
Den pompösa barocken med inflytande från
— 209 —
— 210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
