HOLLÄNDSK KONST del (1587—1679) voro rikt begåvade skalder med europeisk betydelse. — Under 1700-talet sjönk den litterära standarden högst betydligt. Nämnas böra dock P. Langendijk (1683— 1756) och J. van Effen (1684—1735). Under engelskt och tyskt inflytande stod H. van Alphen (1746—1803). över mängden höjde sig även W. Bilderdijk (1756—1831), som gentemot den tidigare rationalismen krävde rätt och plats för känslan inom litteraturen. Senare upptog J. van Lennep (1802—68) romantikens strid mot den franskklassicistiska smaken. L. stod under starkt inflytande av W. Scott. — En av 1800-talets genialaste förf, i Holland är E. Douwes Dekker (1820— 87), som under pseud. ”Multatuli” utgav romanen ”Max Havelaar” (1860), vari han gisslade holl. regeringens brutala politik på Java. I övrigt har denna tidsålder, om man bortser från bynoveller och idylliska skildringar ur det dagliga livet (N. Beets m.fl.), ingen litteratur av större betydelse. — På flaml. område hade under 1800-talets första hälft det franska förtrycket frambesvurit en ny nationallitteratur av rätt hög konstnärlig halt. I dag står den flaml. litteraturen ej så litet högre än den holl., där det nyktra, vardagliga, konventionella gjort sig betänkligt brett i litteraturen. Mot denna den holl. vitterhetens bredd och känslolöshet vände sig med skärpa W. Klo os (f. 1859). Organ för den nya skolan blev ”Die nieuwe Gids”, i vars red. även F. van Eeden, känd som förf, till ”De kleine Johannes”, Frank van der Goes och A. V e r w e i j inträdde. De bägge senare äro liksom Kloos framstående lyriker. Andra strömningar bröto sig nu med ”Die nieuwe Gids”-riktningen. Språkrör för dessa nya rörelser voro bl.a. ”De Gids”, ”Groot-Nederland” ”Onze Eeuw”. I de bägge förstnämnda tidskr. skrev bl.a. den huvudsaki. som prosaförf. talangfulle Louis Couperus (1863—1923). Ett djupt konstnärskap visar J. van Looy (1855—1930) i prosastycken, ss. ”Feesten” (1902). Detsamma gäller K. J. Lodewijk Alberdingk Thijm (f. 1864, pseud. Lodewijk van Dysse 1), som genomlöpt utvecklingen från den franska naturalismen till mysticism och individualism. Hans ”Prozastuk-ken” (1895) och ”Verzamelde opstellen” (1894 ff.) intaga en rangplats i den moderna holl. litteraturen. — Den yngsta generationen är rikt företrädd i litteraturen. Något namn med större europeiskt rykte och betydenhet finns dock knappast. Ur de olika diktarlägren nämnas här endast bland realisterna den även till skandinaviska språk översatta författarinnan Jo van Ammers Küller (f. 1884) med ett flertal romaner, bland romantikerna och idealisterna Arthur van Schendel (f. 1874), som bl.a. skrev ”De berg van droomen” (1913), Aart van der Leeuw (f. 1876) med ”Ik en mijn speelman” (1928) och slutl. D. T h. J a a r s m a, förf, till en stor romancykel, ”Thiss” (1922 ff.), av vilken hittills 6 bd utkommit. — Litt.: G. Kalff, ”Geschiedenis der nederlandsche letterkunde” (7 bd, 1906— 12); J. te Winkel, ”De ontwikkelingsgang der nederlandsche letterkunde” (5 bd, 1908—21); W. Kloos, ”Nieuwere literatuurgeschiedenis” (15 bd, 1916—25). Bth. Holländska nötboskapsrasen består av fri-sisk-holländska, Maas-Rijn-Ijssel-, Groninger-och Lakenfelderraserna. Viktigast är den fri-sisk-holländska boskapen (se d.o.). H.Fqt. Holländska språket, se Nederländska språket. Holländsk konst. Arkitekturen i de n. nederländska prov, sammanhänger med konsten vid Rhen. Under karolingisk tid reste sig i Nij-megen ett kejsarpalats, varav kapellet, en cen tralbyggnad, står kvar. Från den romanska byggnadsperioden märkas kyrkorna i Maastricht och Deventer (den stora kyrkans krypta). Gotiken har i de n. prov, icke fått samma rika utbildning på det profana området som i Flandern (se Flamländsk konst). Den gamla fursteborgen i Haag (Binnenhof) är till stor del ombyggd. I åtskilliga städer, ss. Rotterdam, Leiden, Haarlem, s’Hertogenbosch m.fl., kvarstå ännu gotiska kyrkor av betydande mått, i Utrecht katedralens ståtliga torn. Renässansen kom tidigt till Holland. I Middel-burg, vars rikt dekorerade rådhus är uppfört i sengotik, framträdde renässansens palatsbyggnadskonst redan under 1500-talets förra del. I Holland användes ända från äldre medeltiden mestadels tegelsten; praktbyggnader uppfördes stundom i huggsten (t.ex. från Eiffelom-rådet). Så utbildades vid 1500-talets mitt den typiskt holl. renässansen med röda tegelmurar och grå el. gulaktig huggsten till omram-ningar och ornament. Denna renässans spred sig också till Östersjöländerna med huvudområden i Sydskandinavien och Danzig. Vackra prov på denna arkitektur i Holland äro slakthuset i Haarlem (av L i e v e n d e K e y, o. 1560—1627), rådhusen i Bolswart, Haag etc samt, från 1600-talets början, Mauritzhuis i sistn. stad. Det ståtliga rådhuset i Leiden, byggt vid 1500-talets slut (ett ungdomsarbete av Lieven de Key), är beklätt med huggsten. I Amsterdam uppförde Hendrik C o r n e-lisz. de Keyser (1565—1621) reformerta kyrkor, mönstergivande för den nya stilen. Den pompösa barocken med inflytande från — 209 — — 210 —