Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holländsk konst - Holländskt vitt - Holländsk vikt - Holm (socknar) - Holm (gods)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLM
b o r g h och G i 11 i s van C o n i n x 1 o o
(1544—1607). Grundläggaren av det typiskt
holländska låglandsmåleriet med tung atmosfär
blev Jan van Goijen (1596—1656).
Högst nådde här Jakob Isacksz. van
Ruysdael (1629—82) med djup kolorit och
stämningsfull ljus- och luftbehandling. I sina
romantiska landskap har denne hämtat motiv
dels från Rhentrakten, dels från Norden, det
senare genom Allart van E v e r d i n
g-en (1621—75), den förste konstnär, som
upptar det sv. landskapet. Ruysdael följdes
närmast av Meindert Hobbema (1638—1709).
Strand- och sjöstycket, med hav och himmel i
olika belysning och rörelse, upptages till
konstnärlig behandling av Simon de Vlieger
(1601—60), W. van de Veide m.fl. Också
i djurmåleriet visa holländarna mer än andra
förmågan av intimt studium på samma gång
som koloristisk behandling. Här framstod P.
Potter, följd av Karel du Jardin
(1622—78) m.fl. Aelbert Cuyp (1620—98)
ger utmärkta bilder av landskap med kreatur.
Philips Wouwerman (1619—68) är
mästare till en mängd populära ryttarstycken.
I mera italieniserande riktning gå Jan Both
(1610—52), Nicolas Berchem (1620
—83) m.fl. I nature morte framstår H o n d
e-c o e t e r m.fl. Stillebensmåleriet får utmärkta
representanter i Pieter Claesz (1597—
1661), W i 1 1 e m K a 1 f (o. 1622—93), W i
1-1 e m H e d a (1594—1680 el. 82);
blomster-och fruktstycket i Jan de Heem (1600—
83 el. 84) o.a. Slutl. uppstår ett
arkitekturmåleri med stämningsfulla interiörer: E. de
W i 11 e m.fl. I flera av dessa måleriets olika
grenar stå holländarna som de förnämsta, och
utvecklingen fortsättes här t.ex. i stilleben samt
blomster- och fruktstycket ännu på 1700-talet.
Den genuint holl. konsten hade emellertid ännu
icke fått erkännande på samhällets höjder; så
t.ex. när Oranierna skulle låta utsmycka sitt
lustslott (Huis ten Bosch) vid Haag, var det
mästare av italiensk och flamländsk riktning
som ditkallades, och i Amsterdams stadshus —
som fick sin skulpturala dekoration av
flam-ländaren Artus Ouellinus (1609—681 —
tålde man icke Rembrandts ”Claudius Civilis”.
Efter blomstringstiden (1625—75) gick också
det holl. måleriet alltmera in i romaniserande
riktning. Som figurmålare framträda vid
1700-talets början i manieristisk anda Gerard de
L a i r e s s e (1641—1711) och A d r i a e n
van der W e r f f (1659—1722).
Originellare blir i sin humoristiska uppfattning och sin
samhällssatir Cornelis T r o o s t (1697—
1750). Men f.ö. avtar även det holl. måleriet i
styrka och originalitet från 1600-talets slut; och
först efter 1800-talets mitt växa upp större
må-larbegåvningar, nu merendels under franskt
inflytande: Josef Israels (1824—1911),
Hen drik W illem Mes dag (1831—
1915), bröderna Jacob (1837—99), M a t
t-h i j s (1839—1917) och W i 1 1 e m (1844—
1910) M a a r i s m.fl. I Vincent van
G o g h (1853—90) får åter den franska
konsten från Holland en stor originell begåvning,
vilken, jämte Paul Gauguin och Paul Cézanne,
ger uppslaget till våra dagars expressionism. —
Litt.: M.J. Friedländer, ”Die altniederländische
Malerei” (hittills 9 bd, 1924—31); W. v. Bode,
”Die Meister der holländischen und
vlämi-schen Malerschulen” (4 Aufl. 1923); C.
Hof-stede de Groot, ”Beschreibendes und kritisches
Verzeichnis der Werke der hervorragendsten
holländischen Maler des 16. Jahrhunderts” (10
bd, 1907—28). E.W.
Holländskt vitt, mineralfärg, bestående av en
blandning av 1 del blyvitt (basiskt
blykarbo-nat) och 2 delar permanentvitt (bariumsulfat).
Wk.
Holländsk vikt, kvalitetsvikt för spannmål,
vikten av en viss volym spannmål som uttryck
för dess kvalitet, eg. troy-pfund (492,8 gr.) pr
zak (83,44 1.). 100 (skålpund) h.v. motsvarar
59,08 kg. pr hel. el. 47,s engelska skålpund pr
engelsk bushel. J.Tbg.
Holm. 1) S:n i Halmstads hd, Hallands län, n.
om Halmstad; 29,03 kvkm., därav 28,82 land; 745
inv. (1932; 26 inv. pr kvkm.); 14,#o kvkm. åker
(1927; 51,7% av landarealen), 10,os kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Halmstad, övraby och
H., Halmstads kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
2) S:n i Lagunda hd, Uppsala län, s.s.v. om
Uppsala; 8,73 kvkm., allt land; 132 inv. (1932;
15 inv. pr kvkm.); 5,72 kvkm. åker (1927; 65,3%
av arealen), 2,14 kvkm. skogsmark. Egendom:
Sjö, till vilken hela H., utom prästgården, hör.
— Pastorat: Hjälsta, Fittja, H. och Kulla,
Lagunda och Hagunda kontrakt, Ärkestiftet. J.C.
3) S:n i n. Medelpad, Indals tingslag,
Väster-norrlands län, omkr. Holmsjön; 302,55 kvkm.,
därav 249,86 land; 1,284 inv. (1932; 5 inv. pr
kvkm.); 7,00 kvkm. åker (1927; 2,8% av
landarealen), 223,88 kvkm. skogsmark. — Pastorat:
Indals-Liden och H., Sundsvalls kontrakt,
Härnösands stift. J.C.
4) S:n i Dalsland, Nordals hd, Älvsborgs län,
vid Vänern, omkr. Mellerud; 55,97 kvkm.,
därav 52,86 land; 1,775 inv. (1932; 33 inv. pr
kvkm.); 25,66 kvkm. åker (1927; 48,5% av
landarealen), 13,50 kvkm. skogsmark. — Pastorat:
H., Skållerud och Järn, S. Dals kontrakt,
Karlstads stift. J.C.
Holm, gods i överlännäs s:n.
Västernorr-lands län, vid Ängermanälven, 18 km.
nedan
— 213 —
— 214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
