HOLM b o r g h och G i 11 i s van C o n i n x 1 o o (1544—1607). Grundläggaren av det typiskt holländska låglandsmåleriet med tung atmosfär blev Jan van Goijen (1596—1656). Högst nådde här Jakob Isacksz. van Ruysdael (1629—82) med djup kolorit och stämningsfull ljus- och luftbehandling. I sina romantiska landskap har denne hämtat motiv dels från Rhentrakten, dels från Norden, det senare genom Allart van E v e r d i n g-en (1621—75), den förste konstnär, som upptar det sv. landskapet. Ruysdael följdes närmast av Meindert Hobbema (1638—1709). Strand- och sjöstycket, med hav och himmel i olika belysning och rörelse, upptages till konstnärlig behandling av Simon de Vlieger (1601—60), W. van de Veide m.fl. Också i djurmåleriet visa holländarna mer än andra förmågan av intimt studium på samma gång som koloristisk behandling. Här framstod P. Potter, följd av Karel du Jardin (1622—78) m.fl. Aelbert Cuyp (1620—98) ger utmärkta bilder av landskap med kreatur. Philips Wouwerman (1619—68) är mästare till en mängd populära ryttarstycken. I mera italieniserande riktning gå Jan Both (1610—52), Nicolas Berchem (1620 —83) m.fl. I nature morte framstår H o n d e-c o e t e r m.fl. Stillebensmåleriet får utmärkta representanter i Pieter Claesz (1597— 1661), W i 1 1 e m K a 1 f (o. 1622—93), W i 1-1 e m H e d a (1594—1680 el. 82); blomster-och fruktstycket i Jan de Heem (1600— 83 el. 84) o.a. Slutl. uppstår ett arkitekturmåleri med stämningsfulla interiörer: E. de W i 11 e m.fl. I flera av dessa måleriets olika grenar stå holländarna som de förnämsta, och utvecklingen fortsättes här t.ex. i stilleben samt blomster- och fruktstycket ännu på 1700-talet. Den genuint holl. konsten hade emellertid ännu icke fått erkännande på samhällets höjder; så t.ex. när Oranierna skulle låta utsmycka sitt lustslott (Huis ten Bosch) vid Haag, var det mästare av italiensk och flamländsk riktning som ditkallades, och i Amsterdams stadshus — som fick sin skulpturala dekoration av flam-ländaren Artus Ouellinus (1609—681 — tålde man icke Rembrandts ”Claudius Civilis”. Efter blomstringstiden (1625—75) gick också det holl. måleriet alltmera in i romaniserande riktning. Som figurmålare framträda vid 1700-talets början i manieristisk anda Gerard de L a i r e s s e (1641—1711) och A d r i a e n van der W e r f f (1659—1722). Originellare blir i sin humoristiska uppfattning och sin samhällssatir Cornelis T r o o s t (1697— 1750). Men f.ö. avtar även det holl. måleriet i styrka och originalitet från 1600-talets slut; och först efter 1800-talets mitt växa upp större må-larbegåvningar, nu merendels under franskt inflytande: Josef Israels (1824—1911), Hen drik W illem Mes dag (1831— 1915), bröderna Jacob (1837—99), M a t t-h i j s (1839—1917) och W i 1 1 e m (1844— 1910) M a a r i s m.fl. I Vincent van G o g h (1853—90) får åter den franska konsten från Holland en stor originell begåvning, vilken, jämte Paul Gauguin och Paul Cézanne, ger uppslaget till våra dagars expressionism. — Litt.: M.J. Friedländer, ”Die altniederländische Malerei” (hittills 9 bd, 1924—31); W. v. Bode, ”Die Meister der holländischen und vlämi-schen Malerschulen” (4 Aufl. 1923); C. Hof-stede de Groot, ”Beschreibendes und kritisches Verzeichnis der Werke der hervorragendsten holländischen Maler des 16. Jahrhunderts” (10 bd, 1907—28). E.W. Holländskt vitt, mineralfärg, bestående av en blandning av 1 del blyvitt (basiskt blykarbo-nat) och 2 delar permanentvitt (bariumsulfat). Wk. Holländsk vikt, kvalitetsvikt för spannmål, vikten av en viss volym spannmål som uttryck för dess kvalitet, eg. troy-pfund (492,8 gr.) pr zak (83,44 1.). 100 (skålpund) h.v. motsvarar 59,08 kg. pr hel. el. 47,s engelska skålpund pr engelsk bushel. J.Tbg. Holm. 1) S:n i Halmstads hd, Hallands län, n. om Halmstad; 29,03 kvkm., därav 28,82 land; 745 inv. (1932; 26 inv. pr kvkm.); 14,#o kvkm. åker (1927; 51,7% av landarealen), 10,os kvkm. skogsmark. — Pastorat: Halmstad, övraby och H., Halmstads kontrakt, Göteborgs stift. J.C. 2) S:n i Lagunda hd, Uppsala län, s.s.v. om Uppsala; 8,73 kvkm., allt land; 132 inv. (1932; 15 inv. pr kvkm.); 5,72 kvkm. åker (1927; 65,3% av arealen), 2,14 kvkm. skogsmark. Egendom: Sjö, till vilken hela H., utom prästgården, hör. — Pastorat: Hjälsta, Fittja, H. och Kulla, Lagunda och Hagunda kontrakt, Ärkestiftet. J.C. 3) S:n i n. Medelpad, Indals tingslag, Väster-norrlands län, omkr. Holmsjön; 302,55 kvkm., därav 249,86 land; 1,284 inv. (1932; 5 inv. pr kvkm.); 7,00 kvkm. åker (1927; 2,8% av landarealen), 223,88 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Indals-Liden och H., Sundsvalls kontrakt, Härnösands stift. J.C. 4) S:n i Dalsland, Nordals hd, Älvsborgs län, vid Vänern, omkr. Mellerud; 55,97 kvkm., därav 52,86 land; 1,775 inv. (1932; 33 inv. pr kvkm.); 25,66 kvkm. åker (1927; 48,5% av landarealen), 13,50 kvkm. skogsmark. — Pastorat: H., Skållerud och Järn, S. Dals kontrakt, Karlstads stift. J.C. Holm, gods i överlännäs s:n. Västernorr-lands län, vid Ängermanälven, 18 km. nedan — 213 — — 214 —