HOLMGREN samt var fullmäktig i Riksgäldskontoret. Bland hans vetenskapliga arbeten märkas sådana över trigonometriska seriers konvergens, över multipla integralers transformation samt över deri-vator av godtycklig (icke endast heltalig) ordning. H-r. 2) August Emil Algot H., den föregåendes bror, zoolog (1829—88), lärare i naturhistoria vid Skogsinst. 1858, lektor där 1871 och Lantbruksakad:s entomolog 1880 —86. H. har inlagt stora förtjänster både som vetenskaplig forskare och som praktisk entomolog. Hans talrika och om fattande arbeten över den stora och svår-utredda gruppen Ich-neumo'nidæ bland parasitsteklarna ha i sht skaffat honom erkännande, och genom hans verksam het tog den praktiska entomologien i Sverige ett stort uppsving. Av stor betydelse för kännedomen om skadeinsekterna voro hans talrika skrifter över dessa, ss. ”De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna” (1867), ”Om åkerns vanligaste skadeinsekter” (1873), ”Trädgårdens skadedjur” (1880) m.fl. Om H:s mångsidiga intressen inom zoologien vittnar hans jämte H. Widegren utg. ”Handbok i zoologi” (2 bd, 1865—71). S.Bgtn. 3) Alaric F r i t h i o f H., den föregåendes bror, fysiolog (1831—97), med. d:r 1857, prof, i Uppsala 1864. Efter studier hos Brücke och Ludwig i Tyskland upprättade H. 1862 i Uppsala det första fysiologiska laboratoriet i Norden. H. införde här den moderna fysiologiens experimentella arbetsmetoder, som han inhämtat under flitiga studieresor hos utlandets förnämsta fysiologer, ss. Du Bois Reymond, Helmholtz och Claude Bernard. H. blev 1864 prof, i fysiologi — den första lärostolen i detta ämne i Norden —, och 1867 byggdes av medel ur Regnells fond den första fysiologiska inst. H:s första arbeten avhandlade blod- och elektrofysiologi, men snart kom han in på det område, där hans forskning skulle komma att bli banbrytande: färgsinnesfysiologien. Efter att ha utarbetat en praktiskt användbar metod för avslöjande av färgblindhet (sefirgarnsmetoden, se Färgblindhet), visade H., att färgblindhet var vida vanligare, än man dittills trott. Av social betydelse blevo H:s undersökningar, sedan han efter järnvägsolyckan vid Lagerlunda 1875, vid vilken H. hade anledning misstänka, att den dödade lokomotivföraren var färgblind, kunde visa, att bland Uppsala—Gävle-järnvägens personal — 266 personer — 13 voro färgblinda. Undersökningen gav anledning till obligatorisk färgsinnesundersökning av all personal vid trafikväsendet till lands och sjöss. H:s arbete om färgblindhet och trafikväsen översattes till talrika främmande språk, och i utlandet upptogs H:s undersökningsmetod vid de även där stadgade obligatoriska färgsinnesundersökningarna av trafikpersonal. — H:s allsidiga begåvning gav honom även tillfälle att framträda som uppskattad talare och skald. J.E.L. 4) Anna Margareta (A n n-M a r g r e t) H., f. Tersmeden, den föregåendes hustru, skrift-ställarinna (f. 17/2 1850). H. fick tidigt beröring med tidens radikala strävanden (bl.a. inom föreningen Verdandi, vars skriftserie hon senare redigerade), men först efter makens död kom hon i början av 1900-talet att aktivt deltaga i den sv. kvinnliga rösträttsrörelsen, där hon blev en av de främsta ledarna. Hon har även verkat inom fredsrörelsen, bl.a. ss. ordf, i Sveriges första kvinnliga fredsförening. H. har utg. talrika broschyrer rörande kvinnorörelsens historia m.m. (en samling levnadsteckningar, tidigare i ”Verdandis småskrifter”, utkom 1928 —30 med titeln ”Pionjärer”), ”Minnen och tidsbilder” (2 bd, 1926). — Litt.: ”Festskrift” till 60-årsdagen (1910); L. Wahlström, ”Glada givare” (1929). E.Ltn. 5) Emil Algot H., son till H.2), läkare (1866—1922), började som entomolog och var en tid assistent vid Riksmuseum, övergick där- —- 231 — — 232 —