Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holmgren, 5. Emil - Holmgren, 6. Israel - Holmgren, 7. Björn - Holmgren, 8. Erik - Holmgren, 9. Anders - Holmgren, 10. Torsten - Holmgren, 11. Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLMGREN
efter till medicinen, blev 1899 med. lic.,
disputerade s.å. på en avh. om gangliecellerna hos
Lophius piscatorius,
blev docent i histolo
gi och 1901 prof, i
detta ämne vid
Karolinska inst. H:s
undersökningar röra
nästan uteslutande
cellen. Hans talrika
arbeten om
trofo-spongier, ss. han
benämnde en del
kanaler i vissa celler och
vilka han ansåg
utgjordes av utskott
från omgivande celler, trofoblaster, och stå i
nutritionens tjänst, äro omstridda; hans
undersökningar över den tvärstrimmiga
muskeltrådens struktur under vila och arbete äro av
avgjord betydelse. T.H-n.
6) Israel Frithiofsson H., son till H.3),
läkare (f. 12/e 1871), med. lic. i Stockholm 1902,
överläkare vid med.
avd. av
länslasarettet i Falun 1906 och
vid tuberkulosavd. å
sjukhuset S:t Göran
i Stockholm 1909,
disputerade s.å.
(ӆber den Einfluss
der Basedowschen
Krankheit und
ver-wandter Zustände
auf das
Längen-wachstum nebst
eini-gen Gesetzen der
Ossifikation”). 1913 utnämndes H. till prof, i
medicin vid Karol. inst., 1916 till direktör för
Se-rafimerlasarettet, var 1915—17 led. av
Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, 1916—19 red.
för ”Arkiv för inre medicin” och är sedan 1919
red. för ”Acta medica scandinavica”; med
utvecklingen av denna Sveriges förnämsta
inremedicinska tidskr. har H. gjort en av sina
största insatser. Av H:s till ett 100-tal uppgående
vetenskapliga uppsatser behandla ett flertal
medicinska frågor och särsk. tuberkulosproblemet
både från vetenskaplig och social synpunkt. H.
är sedan 1925 led. av F.k. (folkfrisinnade
partiet). Å.Ch.
7) Björn Frithiofsson H., den föregåendes
bror, sjömilitär, politiker (f. 28/« 1872),
kommendör i Flottans reserv 1927, har varit led.
av A.k. sedan 1921 (lantmanna- och
borgarpar-tiet), sedan 1930 led. av Statsutskottet. Th
8) Erik Albert H., son till H. 1),
matematiker (f. 1h 1872), docent vid Uppsala univ.
1898, prof, i matematik sedan 1907. H. har
utövat en rik vetenskaplig förf.-verksamhet,
varvid han särsk. lämnat betydande bidrag till
teorien för partiella differentialekvationer. H-r.
9) Anders Harald H., den föregåendes
bror, skogsman (f. 5/s 1874), utexaminerad från
Skogsinst. 1898, föreståndare för Bispgårdens
skogsskola 1908, jägmästare i Bräcke revir
1912, överjägmästare i övre Norrbottens
distrikt 1917 och i Stockholm-Gävle distrikt 1925.
H. har varit anlitad som sakkunnig vid ett
stort antal utredningar rörande norrländska
skogsförhållanden, biträdde 1906—08 och 1911
vid uppgåendet av skyddsskogsgränsen i
Jämtland och Västerbotten, var led. och sekr. i
kolonisationskommittén 1916 och
verkställande led. av Statens kolonisationsnämnd s.å., i
vilken egenskap H. haft ledningen av Statens
försökskolonisering i Norrland. Sedan 1909 är
H. sekreterare i Norrlands skogsvårdsförbund
och red. för dess tidskr. F.A.Bn.
10) Torsten Andreas Frithiofsson H.,
son till H.3), ingenjör (f. Vs 1874),
avgångsexamen från Tekniska högsk. 1894,
ingenjör hos Siemens & Halske, Berlin, 1894—97,
förestod elektricitetsverket i Gävle 1897—99,
chef för W. Wiklunds verkstads a.-b:s
elektriska avd. 1899—01, konsulterande ingenjör,
delägare och chef för elektriska
prövningsanstal-ten H. & Rossander, Stockholm, 1901—06 samt
sedan 1916, ingenjör vid Trollhätte kanal 1907,
överingenjör och chef för Trollhätte kraftverk
1910—15, Sv. brandtarifföreningens inspektör
för elektriska anläggningar 1916. H. har gjort
ett flertal uppfinningar inom de elektriska och
elektrokemiska facken. C.-A.N.
11) Nils Gunnar Frithiofsson H., den
föregåendes bror, läkare (f. 27/s 1875), med. d:r
1909 (”Om inner
-örats variga
sjukdomar”, 1908), docent i
otiatri s.å., prof, i
öron-, näs- och
halssjukdomar 1912, allt
vid Karolinska inst.;
överläkare vid
Sab-batsbergs öronklinik
och poliklinik
alltsedan dessas tillkomst,
resp. 1910 och 1926,
vid
Serafimerlasa-rettets öronpolikli-
nik sedan 1912; Karolinska inst:s rektor 1931.
H. var 1912—16 red. för ”Oto-laryngologiska
meddelanden”, 1916—17 för ”Nord, tidskr. för
oto-rhino-laryngologi” och är sedan 1918 red.
för ”Acta oto-laryngologica”, en av samtidens
mest betydande tidskr. inom specialfacket. H. är
— 233 —
— 234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
