HOLMSTRÖM sv. mark, måste den delvis läggas efter andra linjer än i ursprungslandet. H:s grundliga kännedom om lantbefolkningen, hans intresse för jordbruket och vakna sinne för det praktiska livets krav i förening med en mindre vanlig pedagogisk begåvning gjorde honom synnerligt skickad till ledare för den nya skolan, och han har mer än någon annan utformat den sv. folkhögsk:s egenart. Till den urspr. folkhögsk. för unga män lades efter hand dels en kvinnlig sommarkurs, dels en avd. för undervisning i lanthushållning, ur vilken lantmannaskolan framgick, sedan H. ss. led. i en kungl. kommitté för lantbruksundervisningens omorganisation (1882) fått tillfälle att verka för sina idéer om jordbrukarungdomens utbildning. (Jfr H v i 1 a n.) Även för trädgårdsodlingens främjande var H. nitiskt verksam ss. sekreterare (1878—82) och ordf. (1897—1913) i Skånska trädgårdsföreningen. — Sina geologiska undersökningar fortsatte H. även efter det han lämnat Lund. Under vidsträckta resor i Sverige studerade han vattenmärkena längs kusterna och utgav 1888 ”Om strand-liniens förskjutning å Sveriges kuster”. I ”öfversikt af den glaciala afslipningen i Syd-skandinavien” (1904) lämnade han en slutredogörelse för sina studier ang. inlandsisens rörelser. Dessutom utgav H. läroböcker i lanthushållning, naturlära, fältmätning och avvägning m.m. — I sin verksamhet inom folkhögsk. ägde H. en utmärkt medarbetare i sin maka, Hedvig Gustafva H., f. Nordström (1846—1926), som organiserade den kvinnliga folkhögsk. på Hvilan och på ett lyckligt sätt anknöt dess undervisning i slöjd till den folkliga hemslöjdens traditioner. E.l. 2) Amalia (Mali n) H.-I n g e r s, den föregåendes dotter, se I n g e r s. 3) Anna Tora Vega Elisabeth H., den föregåendes syster, målarinna (f. 2/s 1880), visar en viss modernistisk läggning, målar porträtt, blomstermålningar och stilleben o.d. Arbeten i Göteborg, Stockholm, Malmö. M.Bjn. 4) Carl Anders Torsten H., den föregåendes bror, tecknare, journalist (f. 2/s 1884), har framträtt med träsnitt, litografier och framförallt teckn. av hög valör. H. har också utg. bl.a. ”Från länder och stränder” (1913), ”Resa till Holland” (1915). M.Bjn. Holmström, Israel, skald och ämbetsman (o. 1660—1708). Efter studier i Uppsala gick H. i utländsk krigstjänst, anställdes vid hemkomsten i kansliet, blev 1697 generalauditör, senare krigsråd; deltog i Karl XH:s krigståg och avled i Litauen. H. stod högt i gunst hos konungen som rolighetsminister. Som poet fö reträder han på flera punkter det framväxande franska inflytandet på stormaktstidens diktning. Han skrev fabler med La Fontaine som mönster, upptog det franska epigrammet (”Grafskrift öfver Pompe”) men rönte framförallt inflytande av den franska burleskens företrädare Scarron och Saint-Amant. Fransk immoralism och frivolitet känneteckna flera av hans dikter, som ofta gå tillbaka på franska original. Språket däremot är oförfalskat svenskt. H. blev hos Stockholms medelklass särsk. populär genom sina dryckesvisor, ss. ”Een fiskare-broosvijsa” och ”En suputs försvar”. Han imiterades av 1700-taIskalder, särsk. Dalin och Bellman. Dikter av H. finnas i P. Hansellis ”Samlade vitterhetsarbeten”, 6 (1863). — Litt.: G. Frunck, ”Ett bidrag till I. H:s monografi” (i ”Samlaren”, 1888); M. Lamm, ”Olof von Dalin” (1908). H.E. Holmström, Hans Olof, präst (1784— 1855), docent i latin i Uppsala 1811, lektor i Strängnäs 1823, domprost 1829, biskop 1839, ärkebiskop 1852, teol. d:r 1830, deltog i riksdagarna 1828—54. H. var ss. teolog och kyrkomän konservativ och högkyrklig. S.N. Holmström, Olof, teolog (1854—1921), docent i kyrkohistoria 1886, e.o. prof. 1896 och ord. prof, i praktisk teologi 1899—1919, allt i Lund; teol. d:r i Uppsala 1893; led. av kyrkomötet 1915 och 1918. Varmt intresserad av församlingslivets förnyelse, gjorde H. en viktig insats inom den kyrkliga ungdomsrörelsen. Bland hans skrifter märkas ”Om kyrkostyrelsen” (1886) och ”Evang.-luthersk församlings-vård” (1898). A.M-n. Holmström, Arvid Ragnar, förf. (f. 6/« 1894), har prövat arbetarens lott, bl.a. som sjöman, och hans diktning rör sig också kring arbetare, sjöfolk och enkla Norrlandsbönder i t.ex. novellsaml. ”Den långa resan” (1924), ”Den underbara marknaden” (1925), ”På däck och durk” (1927), ”Hårt väder” (1929) och i romanerna ”Ensamma människor” (1924), ”Kråkslottet” (1926), ”Flyktingarna” (1931). H:s skildring är gärna dyster och hänsynslös, ss. i familjetragedien ”Jonas ödmarks historia” (1926) och ”Jonas ödmarks söner” (1927), två romaner om skuld och straff, men bäres av en sund och human livssyn. B.Lz. Holmsund. 1) S:n i Umeå tingslag, Västerbottens län, kring Ume älvs mynningsvik österfjärd; 44,21 kvkm., därav 43,83 land; 5,187 inv. (1932), därav 563 i Djupvikens municipal-samhälle, 1,850 i Lövön, 590 i Sandvik och 1,480 i Obbola; 2,17 kvkm. åker (1927; 5,o°/o av landarealen), 23,6» kvkm. skogsmark. — Pastorat i Västerbottens s. kontrakt, Luleå stift. J-C. — 239 — — 240 —