HOLMSTRÖM spelade 1873—74 på Mindre teatern, var 1875— 78 anställd vid Nya (Svenska) teatern och 1878 —79 vid Mindre teatern, ledde 1879—87 jämte L. Josephson och 1890—91 ensam Nya (Svenska) teatern, som de 1880—90 ägde, gästspelade 1887—90 där, var 1891—92 anställd vid Operans dramatiska avd. och gästspelade från 1892 i landsorten och Finland. H. var en sällsynt fantasifull skådespelare, vars framställningar inom den borgerliga repertoaren och operetten buro den stora och förlösande humorns märke och ej sällan tangerade det geniala. Bland hans mästerskapelser voro Onkel Bräsig i ”Livet på landet”, Corniski i ”Niniche” och Lundström i ”Andersson, Pettersson och Lundström”. G.K-g. Holmquist, Carl Fredrik, ämbetsman, politiker (1857—1922), assessor i Svea hovrätt 1890, exp.-chef i Ecklesiastikdep. 1893—99, underståthållare i Stockholm 1899—1900, landshövding i Kopparbergs län 1901—22, liberal led. av F.k. 1912—20, civilminister i Edéns ministär 1919—20, mångårig kyrkomötesled. Th. Holmquist, Hjalmar Fredrik, teolog (f. 28/4 1 8 7 3), docent i kyrkohistoria i Uppsala 1903, teol. lic. 1904, prästvigd s.å., prof, i kyrkohistoria och symbolik vid Lunds univ. 1909, teol. d:r 1910; kyrkomötesom-bud sedan 1920. H:s synnerligen rika produktion omfattar [-specialundersökningar-] {+specialundersök- ningar+} i sv. kyrkohistoria, läroböcker för olika skolstadier och handböcker för univ.-undervisningen samt översiktliga skildringar av personligheter och tidsskeden (särsk reformationen). Hans viktigaste arbeten äro: ”D. Johannes Matthiæ Gothus” (1903), ”Gamla kyrkans historia” (1907), ”De sv. domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571— 1687” (1908), ”Medeltidens kyrkohistoria” (1910), ”Luther, Loyola, Calvin” (1912; 3 uppl. 1926), ”Den senare medeltidens kyrkohistoria” (1914; 3 uppl. 1922), ”Den lutherska reformationens historia” (1915; 2 uppl. 1919), ”Martin Luther” (1916; 8 uppl. 1924), ”Ur kristendomens historia mellan världskrigen 1814—1914” (1918), ”Påvedömets historia 1800—1920” (1920), ”Kyrkohistoria” (3 bd, 1922—27; 2 uppl. 1928—31, på danska 1925—27), ”Den sv. reformationens begynnelse 1523—31” (1923; tysk övers. 1925), ”Den ryska kyrkan under bolsje- vikväldet” (1926), ”Tvång, tolerans, samverkan” (1929). A.M-n. Holmquist, Per Johan, geolog och mineralog (f. 23/i 1866), fil. d:r och docent i mineralogi i Uppsala 1897, tjänstgjorde 1901—12 som lektor i mineralogi och geologi vid Tekniska högsk. och var där 1912—31 prof, i samma ämnen. H. har särsk. arbetat på urbergs-geologiens och fjällgeologiens område; han har där såväl detaljundersökt en profil över fjällked jan vid Torneträsk som gjort betydelsefulla teoretiska inlägg i fjällfrågan och framställde redan 1901 möjligheten av ett samband mellan överskjutningar och deformationsgra-var. I mineralogien har han bl.a. gjort viktiga undersökningar över mineralens hårdhet. K.A.G. Holmquistft, ett efter P. J. Holmquist uppkallat mineral, en litiumhaltig glaukofan (se d.o.), som anträffats i Utö järngruvor i Stockholms skärgård. Genom fynd av h.-förande järnmalm, som tydligen härrör från Utö gruvor, i slagglager av medeltida ålder i Visby har man konstaterat, att smältning av järn med åtm. delvis malm från Utö som råmaterial ägt rum före 1300-talet. K.A.G. Holmsjön. 1) Sjö i västligaste Medelpad, Haverö s:n, 45,2 kvkm., 243 m.ö.h.; genomflytes av Ljungan. — 2) Sjö i n.v. Medelpad, Holms s:n, skjuter med en vik in i Jämtland; 36,4 kvkm., 201 m.ö.h. Avrinner genom Gimån (se karta vid d.o.) till Ljungan. J.C. Holmström. 1) Leonard Pontus H., skolman, geolog (1840—1919), fil. d:r i Lund 1865 (”Märken efter istiden i Skåne”), docent i geognosi 1867 och s.å. adjunkt vid Lunds katedralskola, blev 1868 föreståndare för den nyupprät-tade folkhögsk. på Hvilan; avsked 1908. Inom det för honom nya arbetsfält, som folkhögsk. var, fann sig H. snart till rätta. Han uppskattade högt den danska folkhögsk. men förstod, att om den skulle kunna omplanteras på — 237 — — 238 —