HOME Holzappel [håTts-], Peter Melander, från 1641 riksgreve von H., tysk krigare (1585 —1648), härstammade från en reformert bondefamilj i Nassau, blev efter mångårig krigstjänst i olika härar 1633 hessen-kasselsk generallöjtnant och förde i nära samverkan med svenskar och fransmän ända till 1640 med kraft och framgång de hessiska trupperna. 1642 blev H. kejserlig fältmarskalk men trädde först 1645 i aktiv tjänst, blev 1647 överbefälhavare och reorganiserade den kejserliga hären. H. stupade vid Zusmarshausen 17/s 1648. P.S. Holzhausen [håTts-], Herman Axel Wilhelm, trädgårdsförf. (f. 12/g 1871), anställd vid Göteborgs trädgårdsförening 1905—16, chef för Nordiska kompaniets trädgårdar vid Haga och Ulriksdal 1917—21. H. har bl.a. utg.: ”Orchi-déer” (1916; 2 uppl. 1929), ”Perenna växter” (1917; 2 uppl. 1925), ”Trädgårdens blommor” (1922), ”Våra växter och blommor inomhus” (1924), ”Vårblommor” (s.å.), ”Kaktéer” (1925), ”Boken om liljor” (1927), ”Lättodlade sommarblommor” (1928), ”Om rosor” (1930), ”Höstens blommor” (1931), ”Tusen olika träd och buskar” (1932). C.G.D. Holzknecht [håTtsknä^t], G u i d o, österrikisk radiolog (1872—1931), en av radiologiens banbrytare och märkesmän, blev 1904 docent och 1914 e.o. prof, i röntgenologi vid Wiens univ. samt ledde till sin död centralröntgeninst. vid Allgemeines Krankenhaus där, vilket av honom formades till en världsberömd läroanstalt, besökt av fackmän från alla länder. H. utbildade med överlägset mästerskap rönt-gengenomlysningens metodik (”Wienerskolan”) samt konstruerade det första vetenskapligt grundade och sedermera under 20 år allmänt använda instrumentet för terapeutisk dosering av röntgenljuset (chromoradiometern). Han kämpade oavlåtligt för att bereda radiologien en självständig ställning vid univ. och utövade genom sin geniala, stridbara och entusiastiska personlighet ett stort inflytande. Bland hans talrika vetenskapliga arbeten ha många varit grundläggande, främst hans ”Röntgenologische Diagnostik der Erkrankungen der Brusteinge-weide” (i ”Archiv und Atlas der normalen und pathologischen Anatomie”, 6, 1901). Som så många andra av röntgenvetenskapens pioniärer föll H. offer för tidigt ådragna röntgenskador och därav följande kräftsjukdom. L.E-g. Homalo'psis, ett släkte vattenormar (se d.o.). Homannsbyen, stadsdel i Oslo (se d.o.). Ho'marus, se Hummer. Homatropi'n är estern av den i atropin (se d.o.) ingående basen tropin med mandelsyra. H. användes i medicinen ss. h y d r o b r o m i d, ett vitt, kristalliniskt, i vatten lättlösligt pulver. Maximaldos 1 mgr. H:s verkningar överensstämma kvalitativt med atropinets men äro svagare och mindre ihållande. H. användes hu-vudsakl. i ögonläkekonsten. Indrypas i ögat ett par droppar 1 % lösning, framkallas inom c:a 15 min. stark pupillutvidgning, vilken går tillbaka inom c:a 24 tim. (atropinverkan kvarstår 3—4 dygn). J.G.A. Hornberg [hå'mbärk], industri- och hamnstad i Rhenprovinsen, Preussen, på v. Rhen-stranden mitt emot Duisburg-Ruhrort, varmed den sedan 1907 är förbunden genom en väldig järnvägs- och landsvägsbro; 26,300 inv. (1932). Viktig överfartsort och järnvägsknut för järnvägarna på v. Rhenstranden; stenkolsgruvor F.Ss. Homburg vor der Höhe (d.v.s. Taunus) [hå'mbork får där hö'a], Bad Homburg, stad samt bad- och kurort i Hessen-Nassau, strax n. om Frankfurt a.M., c:a 200 m.ö.h.; 16,325 inv. (1932). H:s järn- och kolsyrehal- Kurhuset i Homburg. tiga koksaltkällor besöktes redan under romartiden, nu av 12,000—16,000 badgäster årl. I n.v. ligger det återuppbyggda romerska läger-kastellet Saalburg (se d.o. och L i m e s). H. var 1622—1866 residens för lantgrevarna av Hessen-H. Lantgrevarnas slott, med ett 57 m. högt torn, uppfördes vid 1600-talets slut. Bland H:s ståtliga byggnader (från 1800-talet) framträder särsk. Kaiser-Wilhelmsbad. Vidare märkes ett historiskt museum. F.Ss;E.W. Home [håum], Henry, skotsk filosof (1696 —1782), företräder inom estetiken den psyko Uppslagsbok. XIII. __ 257 ___ 9 — 258 —