Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Homogenisering - Homogeniseringsmaskin - Homogent ljus el. monokromatiskt ljus - Homo homini lupus - Homoioterma djur - Homojusianer el. homojousianer, resp. homoiusianer, homoiousianer - Homokinin - Homolle, Théophile - Homolog - Homologa föreningar - Homologumena - Homomorfos - Homomyaria - Homonom - Homo novus - Homonym - Homoplasi - Homoplastisk transplantation - Homoptera - Homo sapiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMOGENISERING
Homogenise’ring är en behandling, som
helmjölk och grädde undergå med tillhjälp av en
homogeniseringsmaskin (se d.o.), för
att fettet ej skall avskilja sig, då de skola
steriliseras för att förvaras någon längre tid. Det
är även mycket vanligt, att grädde, som är
avsedd att sättas till kaffe, homogeniseras utan
att ha blivit steriliserad, emedan den genom
h. får egenskapen att verka fetare än icke
ho-mogeniserad grädde. H. utföres bäst vid en
temp. o. 50° C. i grädden, efter det denna varit
upphettad till 80—85° C. L.F.R.
Homogeniseringsmaskin är vanl. en
tre-kolvs-pump, med vilken helmjölk el. grädde pressas
under högt tryck, 100—250 kg., genom ett i
hög grad strypt lopp, för att de skola bli
homogena, d.v.s. för att fettkulorna skola
söndersplittras till så små dimensioner, att de
förlora förmågan att skilja sig från serum. L.F.R.
Homoge’nt ljus el. monokromatiskt
ljus, en ljusstrålning med endast en våglängd
el. ett mycket litet våglängdsintervall
(”enfärgat ljus”). A.B.L.
Homo ho’mini lupus (lat.), ”den ena
människan är en varg mot den andra”, uttryck
hämtat från Plautus’ komedi ”Asinaria” (v.
495), av Thomas Hobbes använt ss. slagord
om det mänskliga naturtillståndet (jfr B e
1-lum). W.N.
Homoiote’rma djur, se Egenvarma
djur.
Homojusia’ner el. homojousianer,
resp, homoiusianer, homoiousianer
(till grek. homoi’os, lika, och usi’a, väsen),
kallades det moderatare partiet inom arianismen
(se d.o.), vilket i de kristologiska striderna om
Sonens förhållande till Fadern förfäktade
väsenslikhet mellan dem, medan den riktning,
som företrädde uppfattningen, att de äro av
samma väsen, kallades homousianer (till grek.
homo’s, samma, och usia, väsen). Viktor
Rydberg har, måhända något karikerat, i ”Den siste
athenaren” skildrat dessa partiers förbittrade
strider med varandra. S.N.
HomokinFn, kem., se K i n a-a 1 k a 1 o i d e r.
Homolle [åmå’1], Théophile, fransk
arkeolog (1848—1925). Ss. medl. av franska
arkeologskolan i Aten 1874—78 ledde H.
grävningarna på Delos; prof, i Nancy 1878;
direktör för Aten-skolan 1890, lät H. företaga
viktiga systematiska utgrävningar i Delfi. 1904
direktör för de franska nationalmuséerna,
avgick han i samband med stölden av ”Mona
Lisa”-tavlan. 1912—13 var han åter direktör
för Aten-skolan, därefter generaldirektör för
Bibliothèque nationale. H. har utg. bl.a. ”Les
archives de 1’intendance sacrée å Délos” (1886)
samt ”Exploration archéologique de Délos”
(1909 ff., jämte M. Holleaux m.fl.) och ”Fouilles
de Delphes” (1902 ff.). N.V.
Homolog [-lå’g] (grek. homo’logos),
överensstämmande; biol., se Analogi.
Homolo’ga föreningar, kem., föreningar,
vilkas egenskaper överensstämma med varandra.
H.f. äro t.ex. de mättade kolvätena av formeln
CnH2n+2, vilka i sin sammansättning skilja
sig åt genom en CH2-grupp el. en multipel
därav. Denna olikhet har dock endast ett ringa
inflytande på deras kemiska egenskaper, och
sådana föreningar kunna ordnas i serier efter
stigande antal kolatomer. Uppställandet av
sådana homologa serier har i hög grad
underlättat studiet av den organiska kemien, då man
genom att känna de kemiska egenskaperna till
en av föreningarna i serien i huvudsak kan
sluta sig till de övrigas. Lj.
Homologu’mena (grek., erkända, till
homo-logei’sthai, erkänna) kallas de av N.T:s skrifter,
vilkas apostoliska auktoritet, i motsats till de
s.k. antilegomena (se d.o.), av traditionen
allmänt erkänts. Hit räknades av Eusebios de 4
evang., Pauli brev och Hebréerbrevet,
Johannes l:a och Petri l:a brev, Apg. och med
tvekan Joh. Upp. Jfr Bibel, sp. 962—63. S.N.
Homomorfos [-å’s], biol., kallas en
regeneration (se d.o.), vid vilken den nybildade delen
fullt motsvarar den förlorade. Jfr
Hetero-m o r f o s. H.W.
Homomya’ria, zool., se D i m y a r i a.
Homonom [-nå’m] säges hos djuren (t.ex
hos daggmaskarna) segmenteringen vara, då
segmenten äro överensstämmande inbördes,
heteronom åter, då (t.ex. hos insekterna)
en differentiering inträtt, så att vissa segment
bilda huvud, andra mellankropp och bakkropp.
H.W.
Homo novus (lat., eg.: ny människa), i det
republikanska Rom den, som utan att tillhöra
ämbetsadeln (lat. nobiTitas) lyckats nå statens
högsta ämbeten. Ex. härpå äro M. P. Cato, C.
Marius och M. T. Cicero. W.N.
Homony’m (till grek. homo’s, samma, och
o’ny ma, o’norna, namn), som adj.:
likaljudande; som subst.: ord, som uttalas lika, men ha
olika betydelse(r), liklyding, t.ex. gärna-hjärna
och viska som subst. och verb. Jfr
Synonym. E.H.
Homoplasi’, bot., se Heteroplasi.
Homoplastisk transplantation [-fo’n], se
Transplantation.
Homo’ptera, en underordn. inom insektordn.
skinnbaggar (se d.o.).
Homo sa’piens (lat. homo, människa, och
sapiens, förståndig, vis), Linnés benämning på
människan.
— 271 —
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
