HON Flodlandskap i Ho-nan. niska. Oftast om små människoliknande väsen, som forna tiders mager och alkemister strävade att el. ansågo sig kunna frambringa på kemisk väg. Anvisningar härom lämnas bl.a. i ett par skrifter av Paracelsus (se denne). En dylik h. framställes i 2:a delen av Goethes ”Faust”. Jfr G o 1 e m. E.H. Hon., förk. för Honourable (se d.o.). Ho-nan, prov, i ö. Kina, kring nedre Huang-ho; 175,994 kvkm.; 30,831,909 inv. (1923 enl. postverkets beräkningar; 175 inv. pr kvkm.). ö. delen tillhör kinesiska lågslätten, v. delen är övervägande bergig. 1925 utvanns i H. kol, järn, svavel och salpeter m.m. till ett värde av 14 mill. S- Kring huvudstaden Kaifeng-fu odlas mycket silke. J.C. Ho-nan-fu, H o-n a n, stad i prov. Ho-nan, Kina, se L o-y ang. Honblomma, se Blomma, sp. 220—221. Honda, K o t a r o, japansk fysiker och me-tallograf (f. 1870), prof, vid univ. i Sendai och chef för ett metallurgiskt och metallografiskt inst., som han själv grundat. H. har utfört många undersökningar om järnet och dess legeringars termiska och mekaniska egenskaper. K.A.G. Ho'ndecoeter [-kötar]. 1) G i llis Claesz. H., holländsk målare (d. 1638), målade i allm. skogslandskap med vid horisont; ofta förekom mer ett rikt djurstaffage, ss. i Nationalmuseums ”Orfeus med djuren”. Hans son G i j s-b e r t Gillisz. H. (1604—53) skildrade med förkärlek landskapspartier med rikt fågelliv; i sht voro vattenfåglar hans favoriter. M.Bjn. 2) Melchior H., son till G. G. H., målare (1636—95), 1600-talets främste fågelmålare i Holland genom sina praktfulla bilder av döda el. levande, ofta exotiska fåglar. Hans målningar ha ofta ett dramatiskt moment (kamp mellan tuppar, djur på rov o.s.v.). Med säker elegans är färgskönheten i de skimrande fjäder - M. Hondecoeter: Höns och ankor. Haag. — 275 — — 276 —