HOPFER II. C. Hoover. diana, började sin bana ss. kontorsanställd, utbildades till gruvingenjör och tjänstgjorde 1897 —1902 särsk. i Kina. 1902 ingick han som delägare i en ingenjörsfirma och etablerade 1907 en självständig gruvfirma med förbindelser över hela världen. Under världskriget togs H:s framstående organisationskraft i bruk för skilda ändamål; bl.a. var han ledare för den nordamerikanska hjälpaktionen för underhåll av Belgiens civilbefolkning. Vid Amerikas inträde i världskriget 1917 blev H. ledare för U.S.A:s livsmedelspolitik. Redan 1920 gjordes ett misslyckat försök att få H. vald till det republikanska partiets presidentkandidat; han blev i stället av president Harding 1921 utnämnd till handelsminister, kvarstod ss. sådan under Coo-lidge och nominerades 1928 till republikanernas presidentkandidat samt vann valet över demokraten Al Smith. H:s presidenttid har i motsättning till företrädarens präglats av dåliga konjunkturer på det ekonomiska området samt demokratisk framryckning inom politiken. Han har på olika sätt kämpat emot den våldsamma ekonomiska krisen — främst märkes det s.k. H.-moratoriet 1931 (se Världskriget, ekonomiska följdföreteelser); med kongressen har han mer än en gång råkat i konflikt. Trots att han icke är personligt po pulär, nominerades han 1932 enhälligt till republikanernas presidentkandidat men led ett förkrossande nederlag. B Hope [håup], Sir James, engelsk sjömilitär (1808—81), inträdde i marinen 1820, konter-amiral 1857, amiral och avsked 1878. H. deltog ss. fartygschef i exp. till Östersjön under Krimkriget och blev 1859 överbefälhavare över de brittiska sjöstridskrafterna i Kina. För att tvinga kineserna fullgöra fredsfördragets bestämmelser sökte H. forcera floden Pei-hos mynning men kunde först sedan han i förening med fransmännen från landsidan intagit Taku-forten 1860 tränga uppför floden och tvinga kineserna till slutlig fred i Peking s.å. E.Bz. Hope [hä"up], Sir Anthony, engelsk förf, (f. 1863), en betydande representant för det ”återvändande till naturen”, som tog vid med Jefferies och hos Stevenson konstnärligt förbands med exotisk äventyrsromantik: ”The pri-soner of Zenda” (1894), ”The kings mirror” (1899). H. har även givit prov på psykologisk skarpblick och ironisk samhällsanalys, spec. i novellerna ”Comedies of courtship” (1896) och romanerna ”Quisanté” (1900) och ”Lucinda” (1920). Flera av hans arbeten äro översatta till sv. Tidshistoriskt intressanta äro H:s ”Me-mories and notes” (1927). Lff. Ho'pea, växtsläkte av fam. Dipterocarpa'ceæ med 46 arter, stora, vintergröna träd, som ut breda sig från Främre Indien till Filippinerna, även på Ceylon. Den oftast gulbruna kärnveden av många H.-arter utgör ett utmärkt gagnträ, medan andra arter, ss. H. fe'rrea i Bortre Indien och den med talrika luftrötter försedda H. Pie'rrei i Kambodja m.fl. lämna ett mycket använt dammarharts (se d.o.). A.V-e. Hopen, hd i Möre fylke, v. Norge, omfattar n. delen av den n.n.ö. om Kristiansund belägna ön Smöla jämte angränsande öar; 50,67 kvkm.; 1,353 inv. (1930). S Hopetoun [håu'ptan], Earl of, eg. J. A. L. Hope, markis av Linlithgow, engelsk-austra-lisk politiker (1860—1908), var efter engelsk ämbetskarriär 1889—95 guvernör över Victoria och blev under denna tid mycket populär. Vid Australiska statsförbundets bildande blev H. (1900) dess förste guvernör. Han fungerade som sådan endast till 1902, under slitningar med australiska parlamentet på gr. av hans, som man ansåg, alltför stora representationskostnader. I.A. Hopfer [hå'p-], Daniel, tysk vapenetsare och grafiker (o. 1470—1536), anses vara en bland de första, som ställde etsförfarandet vid vapendekorering i de grafiska konsternas tjänst. En blandning av gotik och renässansdekor utmärker hans ornamentstick. F.H. — 297 — — 298 —