HOOKER verket ”Botanical magazine” (37 bd), redigerade ett flertal botaniska tidskr. m.m. O.Gz. 2) Sir Joseph Dalton H., den föregåendes son, botanist (1817—-1911), med. d:r 1839, medföljde 1839—43 den antarktiska exp. med ”Erebus” och ”Terror” under J. Ross, företog 1847— 51 en forskningsfärd till Ostindien, Hima-laja och Tibet, blev 1855 biträdande di rektor vid bot. trädgården i Kew och övertog 1865 efter sin fader direktionen över trädgården, vars samlingar han bragte till storartad utveckling; avsked 1885. Genom sina forskningsresor, vilka fortsattes till Syrien och Palestina (1860), Marocko (1871) och Nordamerika (1877), lärde han känna skilda florområden, och hans floristiskt-systematiska forskning kom redan tidigt att inriktas även på växtgeografiska problem. Särsk. under den antarktiska exp. och vid bearbetningen av Ch. Darwins samlingar från Galapagosöarna fästes hans uppmärksamhet vid de skilda florområdenas utvecklingshistoria, och denna sökte han härleda ur de geologiska förhållandena, växtens spridnings-möjligheter och förhållande till de pollinerande insekterna, endemismen m.m. Han lade huvudvikten vid blomanalysen för fastställandet av den systematiska förvantskapen. Bland hans många arbeten, av vilka flera utgöra fyto-grafiska monumentalverk av bestående värde, må nämnas: ”Botany of the antarctic voyage” (6 bd, 1844—60), ”The Rhododendrons of Sik-kim Himalaya” (3 bd, 1849—51), ”Flora of British India” (7 bd, 1875—97), ”Genera plantarum” (jämte G. Bentham, 3 bd, 1862—83) m.fl. Han fortsatte efter sin fader utgivandet av Curtis’ ”Botanical magazine” (39 bd, 1865— 1904) och ”Icones plantarum” (10 bd, 1871— 90). OGz. Hooker [ho'ka], Joseph, nordamerikansk militär (1814—79), officer 1837, utmärkte sig i mexikanska kriget och tog 1853 avsked ss. överstelöjtnant. Vid inbördeskrigets utbrott 1861 inträdde H. i nordstaternas armé och blev 1862 generalmajor. Efter striderna vid Mannas-sas s.å. utnämnd till chef för l:a kåren, blev han i jan. 1863 befälhavare för Potomacarmén. Efter nederlaget vid Fredericksburg avgick han i juni s.å. från befälet. H. ställdes senare i spetsen för den nyuppsatta 20:e kåren och utmärkte sig under Grant i Tennessee och under Sherman i Georgien. 1865 blev han generalmajor i unionens armé och tog avsked 1868. E.Bz. Hoorn [härn], Horn, stad i prov. Nord holland, Nederländerna, n. om Amsterdam Järnvägsknutpunkt; 12,026 inv. (1930). Av stadens gamla murar återstå pittoreska rester. F.ö. märkas vackra renässansbyggnader: hamntornet, rådhuset, stadsvågen, tribunalet och Sint Jans Gasthuis. O.P.; E.W. Hoorn [härn], Kap, se Kap Horn. Hoorn [härn], Johan van, läkare (1662— 1724); jfr ätten v o n H o r n. Med. d:r i Leiden 1690 (”De præterna-lurali partu”), överflyttade H. 1692 till Stockholm, där han blev stadsläkare och led. av Collegium medicum. Han sysslade framförallt med förlossningskonst, utgav bl.a. ”Then svenska välöfvade jordegumman” (2 bd, 1697—1723), länge vår enda lärobok i ämnet, och verkade på olika sätt för barn-morskeväsendets ordnande. Å.Ch. Hoorn [härn] (holl. även Hoorne, fra. Hor-nes), Philips van Montmorency, greve van H., nederländsk magnat (o. 1518—68), deltog i Karl V:s krig, blev 1549 kapten vid prins Filips (II) garde, deltog med utmärkelse i slaget vid S:t Quentin 1557, förmåddes därpå mot sin vilja att medfölja konungen till Spanien men återvände 1561 för att taga säte i nederländska statsrådet. Missbelåten med hovet, som ej givit H. medel att bestrida de med hans höga ämbeten förenade stora utgifterna, slöt sig H. till Oranien och Egmont i kampen mot Granvella och för Nederländernas privilegier samt gynnade geuserna. Trots detta stannade han kvar vid Albas ankomst, arreste rades av denne 1567 och måste 5/e 1568 ome delbart efter Egmont efter en i högsta grad orättfärdig process bestiga chavotten. — Litt.: Th. Juste, ”Le comte d’Egmont et le comte de Hornes” (1863). P.S Hoorneöarna [hä'rna], Horneöarna Futuna och Alofi, två vulkaniska öar i St. oceanen, n.ö. om Fidjiöarna; 159 kvkm.; Futuna 1,500 inv., Alofi obebodd. H., som ofta hemsökas av jordbävningar, omges av väldiga korallrev. De tilhöra sedan 1888 franska kolonien Nya Kaledonien. H Bm. Hoover [hö'va], Herbert Clark, nordamerikansk president (f. 1874), f. i staten In- — 295 — — 296 —