B. Idrottsliga h. (prestationsh.): a. Längdh. b. Höjdh. c. Trestegsh. d. Stavh. Med el. utan anlopp. C. Hopp, hörande till inomhusidrotten. (Urspr. gymnastiska h., vilka utföras som prestationsh.). Jfr Gymnastik, Längdhopp, o.s.v., Inomhusidrott och S i m h o p p. O.K-gh. Hopparsekten, extatisk religiös rörelse, som på 1840-talet i hoofianismens (se H o o f i a-n e r) spår spred sig i Småland (särsk. Västbo hd). Dess anhängare kallade sig ”hopparna” el. ”rösterna” och höllo nattetid enskilda sammankomster under kvinnlig ledning, varvid förekom läsning ur Luthers och J. O. Hoofs postillor, bön (alltid knäböjande), sång (”Sions sånger”) och s.k. andlig dans. Rörelsen, mot vars överdrifter hoofianerna reagerade, förlorade snart all betydelse. — Litt.: J. G. Hazén i ”Växjö stifts hembygdskalender”, 1912. A.M-n. Hoppe, Ernst Otto Liebegott, lexikograf (1857—1919), fil. kand, i Uppsala 1882, fil. he-dersd:r där 1917, från 1897 medl. av redaktionen av ”Sv. akad:s ordbok”, där H. nedlade ett synnerligen plikttroget arbete och från 1903 verkade som en av souscheferna. 1895 deltog H. i stiftandet av Rättstavningssällska-pet, vars tidskr. ”Nystavaren” han redigerade (4 bd, 1886—92). H. utgav bl.a. de i talrika uppl. utkomna ”Tysk-sv. ordbok” (1886) och ”Sv.-tysk ordbok” (1892) samt åtskilliga skolböcker. E.H. Hoppe. 1) Bruno Christian H., målare (f. 28/u 1859), har företrädesvis ägnat sig åt porträttkonsten och utfört flera om solida studier vittnande bilder för offentliga inst. och enskilda hem, särsk. i Malmö. E.W. 2) Knut Ragnar Johan H., den föregåendes brorson, konsthistoriker, museiman (f. 19/s 1885), fil. lic. i Lund 1916, amanuens vid Nationalmuseum 1917, intendent där 1922, har utg. arbeten särsk. om nyare franskt måleri: ”Degas och hans arbeten i nordisk ägo” (1922), ”Honoré Daumier, Gustave Courbet” (1929), ”Frangois Bouchers teckningar i Nationalmuseum” (1928—30) samt vidare om sv. konstnärer, särsk. Elias Martin (1923). E.W Ho'ppegarten, Tysklands förnämsta kapplöp-ningsbana, strax ö. om Berlin. Hoppe-Seyler [-sai'-]> Ernst Felix Immanuel, tysk fysiolog och kemist (1825—95), prof, i Berlin 1860, i Tübingen 1861, i Strassburg 1872, utförde banbrytande arbeten över blodfärgämnen, äggviteämnen, jäsningsprocessen m.m. Han grundade 1817 ”Hoppe-Seyler’s Zeit-schrift für physiologische Chemie”. Lj. HOPPNING Hoppner [hå'pna], John, engelsk målare (1758—1810). Efter studier vid konstakad. ägnade sig H. åt landskaps- och framförallt åt porträttkonst. Som porträttör var han mycket anlitad av hovet och högadeln och var en svår John Hoppner: Prinsessan Mary. Windsor castle. konkurrent till Lawrence. H. var starkt påverkad av Reynolds i teknik och komposition och kallas ofta Reynoldsepigon, men hans utomordentligt kultiverade färgsinne och goda karakteriseringsförmåga göra ett sådant omdöme oberättigat. H. har producerat en oerhörd massa porträtt, varav de flesta finnas i privat ägo. En del av hans bästa saker bevaras i St. James’ palace och National gallery. — Litt.: W. Mc Kay & W. Roberts, ”J. H.” (1909). B.B. Hoppning till häst. Den nuv. metoden för h. grundlädes o. 1900 av dåv. italienske löjtnanten Caprilli. Tidigare ansåg man, att ryttaren vid h. borde hjälpa hästen genom att medelst inverkan av tyglar, sits och skänklar bestämma avsprånget för honom. Inverkan med tyglarna och bristande följsamhet ledde till att ryttaren lätt i språnget drog upp hästens huvud, så att ryggen sänktes. Genom studium av hästens sätt att hoppa utan ryttare med sänkt huvud och välvd rygg fann Caprilli, — 301 — — 302 —