HORN Valthorn (ventilhorn). di caccia), som i slutet av 1600-talet i Frankrike blivit ett långt, smäckert, cirkelrunt rör med vid tratt och strutformigt munstycke och med en på samma gång vek och praktfull ton, som snabbt gav det plats i orkestern. Valt-h. frambragte eg. blott naturtoner, men vid 1700-talets mitt uppfann hornisten A. J. Hampel i Dresden de s.k. stopptonerna: då handen föres in i tratten, kunna naturtonerna genom stoppning fördjupas med en halv el. hel ton. Vid denna tid insattes även byglar av olika längd (ty. Inventionen), varvid olika stämningar möjliggjordes. Dessa h. kallades inventions-h.; de första tillverkades i Dresden o. 1753 av J. Werner. Efter 1816 försågs h. med ventiler, först 2, sedan 3 — v e n t i 1-h. —, varigenom en fullst. kromatisk skala kunde åstadkommas (jfr ital. corno cromatico). — Kompositioner för valt-h. ha skrivits av bl.a. Haydn, Mozart, Beethoven, v. Weber, Schumann och Brahms. Bland framstående tidigare valt-h.-virtuoser i Sverige märkas bröderna Steinmül-ler och J. M. Fr. Hirschfeld. — Jfr B a s s e 11-h o r n, Bygelhorn, Lur och Oboe. D.F. Horn [hårn] (ty.), i de tyska alperna om en brant och hög bergspets, t.ex. Finsteraarhorn Horn. 1) S:n i Vadsbo hd, Skaraborgs län, n.n.ö. om Billingen; 18,21 kvkm., därav 17,so land; 471 inv. (1932; 26 inv. pr kvkm.); 9,»8 kvkm. åker (1927; 56,1 % av landarealen), 5,i? kvkm. skogsmark. — Pastorat: H., Frösve och Säter, Mariestads kontrakt, Skara stift. J.C. 2) S:n i Kinda hd, Östergötlands län, s.ö. om Kisa, intill Smålandsgränsen; 193,74 kvkm., därav 163,87 land; 2,446 inv. (1932; 15 inv. pr kvkm.); 27,26 kvkm. åker (1927; 16,6% av landarealen), 119,46 kvkm. skogsmark. Egendomar: Flytthem, Väsby, Åby m.fl. — Pastorat: H. och Hycklinge, Kinds kontrakt, Linköpings stift. J.C. Horn, Kap, se Kap Horn. Horn [hårn], stad, se H o o r n. Horn, finländsk-svensk ätt, vars tidigaste med säkerhet kände medl. är Olof Mattsson till Åminne i Halikko s:n, Finland; han nämnts 1381—1415 och var död före 1438. Hans sonson, Klas Henriksson, riksråd 1488—1520, innehade utom Åminne även Kanckas i Masku s:n. Med dennes båda söner delas ätten i en Å m i n n e-gren och en K a n c k a s-gren (huvudgrenen utslocknad 1728). Om de friherrliga och grevliga utgreningarna se släktöversikten; endast grevliga ätten H. af Åminne fortlever. —■ Förutom nedannämnda släktmedl. märkes. Agneta H. (1629—72), dotter till H.8), g. 1648 med översten friherre Lars Cruus (1621 —56); en av henne förf, självbiografi (utg. 1908 av S. Leijonhufvud) är enastående i vår 1600-tals-litteratur genom sin intimt personliga friskhet. C. 1) Henrik Klasson H., krigare och ämbetsman (trol. 1513—95), anlitad av Gustav Vasa från 1540-talet i militära och förvaltningsärenden. Från 1544 bosatt i Finland, hade han befäl i ryska kriget 1555 och var 1549' —61 lagman i s. Finland. H. var hertig Johans råd och hovmästare under dennes finska tid, men under tvisten mellan Johan och Erik XIV tog han konungens parti, vittnade mot den förre och deltog i erövringen av Åbo samt blev rådsherre och erhöll höga befälsposter. Under Johans regering var han till en början i onåd; men anlitades snart åter i det ryska kriget under 1570-talet. 1582—86 innehade han olika Klas Kristersson Horn. Målning av okänd konstnär. Gripsholm. — 311 — — 312 —