Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horn, 4. Krister (af Åminne) - Horn, 5. Henrik - Horn, 6. Klas - Horn, 7. Evert - Horn, 8. Gustaf (af Björneborg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORN
4) Krister Klasson H. (af Ami
n-ne), friherre (1554—1612), son till H.2),
konspiratör, åtalades vid Linköpings riksdag
för förbindelse med Sigismunds parti men
slapp efter avbön undan med fängelse. 1605
åter åtalad för högförräderi, bekände H. och
benådades. P.Dhl.
5) Henrik Karlsson H., son till H.3),
diplomat (1578—1618), blev 1602
kammar-junkare hos Karl IX och 1605 hovmästare hos
prinsarna Gustav Adolf och Karl Filip,
skickades 1607 som sändebud till Nederländerna
och 1610 till Danmark; 1611 riksråd, 1612
riksmarskalk, var H. s.å. kommissarie vid
fredsförhandlingarna med Danmark och
utsågs 1613 och 1616 att deltaga i
fredsförhandlingarna med Ryssland. P.S.
6) Klas Karlsson H., den föregåendes bror,
ämbetsman (1583—1632), var en tid anställd
vid kursaxiska hovet, blev 1605 stallmästare
hos Gustav (II) Adolf, 1611 ryttmästare, 1612
riksstallmästare, deltog 1614—15 i fälttågen i
Ryssland, riksråd 1617, riksmarskalk 1620,
landshövding 1624, legat i Stralsund och
guvernör över Vorpommern 1631. P.S.
7) Evert Karlsson H., den föregåendes
bror, krigare (1585—1615), blev, efter att
1605—06 ha deltagit i kriget i Östersjöprov.,
1608 J. De la Gardies närmaste man under
hans ryska fälttåg, utmärkte sig vid
upprepade tillfällen som befälhavare över
förtruppen under tåget till Moskva och bidrog 1611
verksamt till Novgorods erövring. 1612 intog
H. Nöteborg, Koporie, Jamburg och
Ivango-rod, blev 1613 ståthållare i Narva samt 1614
fältmarskalk och överbefälhavare på den
ryska krigsskådeplatsen men stupade 24/? 1615
vid belägringen av Pskov. H. är en av sin
tids mest ridderliga och tilldragande
gestalter, han visade tidigt prov på stor både
tapperhet och fältherreförmåga, och hans död
i så unga år beklagades djupt av alla, ej minst
av konungen, hos vilken han stod högt i
gunst. P.S.
8) Gustaf Karlsson H. (af
Björneborg), den föregåendes bror, greve, krigare
(1592—1657), deltog efter studier vid
utländska univ. i ryska kriget 1612—14,
studerade därpå krigskonsten under Moritz av
Oranien och användes 1620 vid
underhandlingarna om Gustav II Adolfs giftermål. 1621
överste, 1625 riksråd, 1628 fältmarskalk och
befälhavare i Livland, deltog H. i hela tyska
kriget ända till 1634, då han blev
tillfångatagen vid Nördlingen. Utväxlad 1642, blev han
v. president i Krigskollegium 1643,
överbefälhavare för armén mot Skåne 1644,
generalguvernör i Livland 1652, riksmarsk 1653. I
Gustaf Horn.
fält gjorde sig H. för första gången mera
bemärkt under Rigas belägring 1621 och
tillvann sig snart i hög grad Gustav II Adolfs
ynnest. 1625 blev han J. De la Gardies
närmaste man i befälet i ö. Livland. Hans försök
att intaga Dünaburg misslyckades dock; han
överrumplades av polackerna och måste, själv
sårad, draga sig tillbaka till den sv.
fästnings-linjen. I slaget vid Wallhof 1626 tog H. en
ärofull del och kvarstannade sedan i
östersjöprov. som De la Gardies närmaste man
och småningom den eg. ledaren av
krigsrö-relserna här. Fältmarskalksstaven var ett
uttryck för konungens belåtenhet med H., och
dennes samtidiga giftermål med A.
Oxenstiernas dotter ökade ytterligare hans betydelse.
Från tyska krigets början var H. som den
ende tjänstgörande fältmarskalken konungens
närmaste man och förde ofta självständigt
befäl, när krigsläget fordrade uppställandet av
flera arméer. Vid Breitenfeld förde han v.
flygeln; hans kallblodiga och skickliga
be-fälsföring satte denna i stånd att uthärda de
betydligt överlägsna fiendernas anfall och
bidrog härigenom väsentligt till segern. I
likhet med svärfadern önskade H. efter segern
en offensiv mot kejsarens arvländer och Wien,
men rådet följdes ej. I Franken fick H. i nov.
1631 åter befälet över en självständig kår men
led i febr. 1632 vid Bamberg en ej obetydlig
motgång mot Tilly, av konungen tillskriven
H:s väl stora försiktighet. Sin strategiska
— 315 —
— 316 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
