Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hottentotter el. khoi-khoin - Hottonia - Hottögsfjället - Hotwell - Houben, Heinrich Hubert - Houbraken, Arnold - Houckgeest, G. - Houdanhöns - Houdon, Jean Antoine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOUDON
med de hamitiska men innehåller smackljud
liksom buschmännens. H:s språk har också
spritt sig till bergdamara. H. bebodde
bikups-formade rundhyddor, täckta med mattor, i
vilka husgerådet var upphängt el. upplagt på
ställningar. Man sov på marken. Klädesplagg
Hottentotthyddor.
voro ma.ntlar, skört och mössor av skinn. På
fotterna buros sandaler, och kvinnorna
prydde sig med kedjor av strutsäggskalsskivor,
benringar av vidjor samt också med
metallsmycken. Omskärelse och enkla ärrtatueringar
voro kända. Man insmorde kroppen med fett
och färg. Boskapsskötsel var huvudnäring.
Jämte boskap höllos också getter.
Mjölkprodukter och jaktbyte utgjorde jämte insamlade
vegetabilier deras föda; endast sällan
slaktades ett djur ur hjorden för att ätas. Tobak
och hampa röktes. H. voro beväpnade med
spjut, sköld, båge och förgiftade pilar. Som
kastvapen användes klubba. Husgerådet
bestod av kärl av lera el. trä, skinnpåsar för
förvaring av födoämnen o.d., mortlar och
malstenar. Bland musikinstrument kunna
nämnas musikbågar (se d.o.) och trummor,
bestående av delvis vattenfyllda lerkärl. Gruppen
styrdes patriarkaliskt av en hövding, vilkens
makt begränsades av ett råd. H:s mytologi
och folklore äro mycket rika. — H. ha numera
icke mycket kvar av sin urspr. kultur och ha
i stor utsträckning blandat sig med vita
(bas-taards). De ha emellertid med ganska stor
lätthet anpassat sig efter civilisationen, och de
utgöra, mer el. mindre uppblandade, ett
ingalunda betydelselöst befolkningselement. G.B-r.
Hotto’nia, växtsläkte, se
Vattenblinksläktet.
Hottögsf jället, fjäll i Jämtland, n.n.ö. om
Anarisfjällen; 1,107 m.ö.h.
Hotwell [hå’tpäl] (eng., het brunn), vanlig
benämning på matarvattentank, d.v.s. den
cistern, i vilken kondensatet från en
ångmaskin
anläggning uppsamlas och från vilken
matar-vattnet åter inpumpas i pannan. v.S.
Houben [hö’-], Heinrich Hubert, tysk
litteraturhistoriker (f. 1875), har verkat som
kritisk utg. samt skrivit bl.a. ”Studien über
die Dramen Gutzkows” (1899),
”Gutzkow-Fun-de” (1901), ”Jungdeutscher Sturm und Drang”
(1911) och ”J. P. Eckermann. Sein Leben für
Goethe” (2 bd, 1924—27). I ”Verbotene
Litera-tur” (2 bd, 1924—28) och ”Der gefesselte
Bie-dermeyer” (1924) har han samlat värdefulla
bidrag till den tyska censurens historia. A.Bd.
Houbraken [håu’bräkan], Arnold,
holländsk konsthistoriker och målare (1660—
1719), skrev en forts, till K. van Manders
arbete om nederländska konstnärer. Hans son
Jakob H. (1698— o. 1780) var en mycket
framstående gravör, särsk. av porträtt. H.G-e.
Houckgeest, G., se H o e c k g e e s t.
Houdanhöns [odä’-], se Höns 2).
Houdon [odå’], Jean Antoine, fransk
skulptör (1741—1828), elev av bl.a. Pigalie och
Lemoyne, vistades
som stipendiat i Rom
1764—68 och upp
togs 1777 i akad.
med ”Sovande
Mor-feus”. 1770 besökte
han hertigen av [-Sachsen-Coburg-Go-tha,-]
{+Sachsen-Coburg-Go-
tha,+} och 1785 företog
han på sin vän
Franklins
tillskyn-dan en resa till U.
S. A. för att
skulptera Washington
(bys
ter i Metropolitan museum i New York och i
museet i Boston, staty i Richmond) men
verkade f.ö. i Paris även när han arbetade för
främmande suveräner och mecenater (Katarina II,
Gustav III, furstarna Golitsyn m.fl.). Utan att
vara i större utsträckning nyskapande var H.
en mycket betydande konstnär, som arbetade
elegant och skickligt utan att dock briljera med
sin glänsande teknik på bekostnad av det
väsentliga i uttryck och form. De av H. utförda
porträttbysterna bilda ett galleri av allt vad
tiden hade att bjuda av samhällets och andens
stormän, ss. Voltaire, Rousseau, Molière, Gluck,
Franklin, Lafayette, Napoleon m.fl. Ofta
gjorde han hela serier egenhändiga förstudier och
repliker till sina porträttbyster, vilka vittna om
hans ovanliga psykologiska intresse. Bland
hans stora figurer är ”Diana” i Louvren den
ryktbaraste. I Sverige finnas byster av Vol
taire, Gluck och Diderot på Nationalmuseum,
av Gustav III i Stockholms rådhus och av
Washington i Göteborgs konstmuseum. — Litt;
Uppslagsbok. XIII. ___ 353 ___
12
- 354 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
