Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovby - Hovdala - Hovdam - Hovden, Anders - Howdens drag - Hovdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVDALA
land; 601 inv. (1932; 38 inv. pr kvkm.); 13,91
kvkm. åker (1927; 88,o°/o av landarealen), O,so
kvkm. skogsmark. — Pastorat: N. Härene och
H., Kållands kontrakt, Skara stift. J.C.
Hovdala, gods i Brönnestads s:n,
Kristianstads län, 9 km. s. om Hässleholm; areal 763,7
har, varav 275 åker; taxeringsvärde 320,500
kr. Huvudbyggnaderna bestå av 3 flyglar, från
1682 och, den södra, från 1805, omgivna av
vallgravar och med porttorn från 1600. H.
tillhörde på 1500- och 1600-talen de danska
släkterna Laxmand och Grubbe och från 1654
J. Michelsson, adlad Ehrenborg. Sedan 1751
fideikommiss inom denna ätt, innehas H. nu
av C. Ehrenborg. Th.P.
Hovdam, gemensam benämning för en vid
hovet hos drottningen el. prinsessorna som
uppvaktning anställd dam, i Sverige en
över-hovmästarinna, statsfru, hovfröken el.
tjänstgörande hovdam. Jfr Hov. G. W.F.
Hovden, Anders Karlson, norsk diktare
(f. 1860), teol. kand. 1881, sedan 1920
sogne-präst i ö. Toten, har utg. en rad lyriskt
betonade berättelser om norskt folkliv och
vunnit stor popularitet genom en rik lyrisk
produktion på landsmål, främst inspirerad av
bondens liv (”Bonden”, 1900) och havet
(”Have der vest”, 1912). Genom ”Salme og
song” (1905) har H. förnyat norsk
psalmdiktning. H.E.
Howdens drag [håu’dans], system för
forcerat drag i sjöångpannor, kännetecknat av att
en tryckfläkt inpressar luft i askrummet,
varigenom luftövertryck där uppstår och
förbrän-ningshastigheten ökas. v.S.
Hovdjur, Ungula’ta. Under beteckningen h.
sammanfattas en mängd växtätande, sällan
allätande former, vilka fördelas på talrika ordn.
Av dessa utdifferentierades några redan under
eocen, andra dogo ut under tertiärtidens senare
skeden, under det att en del först nu nått sin
fulla blomstring. Gemensamt för samtliga h.
är, att de, trots stora olikheter i övrigt, äro
Kranium av Arsinoitherium.
medelstora el. stora former med långa
extremiteter, vilka äro utbildade för snabb
förflyttning på marken och blott sällan sekundärt
omvandlats. De urspr. h. voro hälgångare med 5
tår; övriga former äro tågångare, vilka vanl.
stöda blott på yttersta tåleden, som är utbredd
åt sidorna och omgiven av en stark
hornbildning, hov el. klöv. Tårnas antal är reducerat,
och extremiteternas förlängning beror
huvudsaki. på att mellanfotsbenen, samtidigt med att
de blivit upplyfta från marken, starkt förlängts.
Nyckelben saknas. Framtänderna äro stundom
tillbakabildade, kindtänderna stora med höga
kronor och hos växtätande former försedda
med emaljveck, strecktecknade. H.
härstamma från primitiva rovdjur, Creodo’nta, vilka
uppträdde under krita och tidig tertiär. De
Kranium av Macrauchenia, sett uppifrån.
äldsta h. äro kända från äldre tertiärtiden,
och man sammanfattar dem under namnet
Protungula’ta, som i sin byggnad visade
påfallande likhet med de primitiva rovdjuren (se
nedan). H. omfatta ett flertal ordn., vilkas
inbördes släktskap ännu är föga känd. Ordn.
I, Subungula’ta, till vilken klippgrävlingar, ele
fanter och sjökor (se d.o.) hänföras,
kännetecknas av det i jämförelse med strålbenet
starkt utvecklade armbågsbenet, av
handlovs-och vristbenens läge i förhållande till varandra
samt av de om halvmånformiga naglar
påminnande klövarna. Blott undantagsvis äro tårna
reducerade till antalet. Framtänderna äro
stundom förlängda. Stamformerna till denna ordn.
uppträdde under eocen i Nordafrika, och
dit-hörande former voro hälgångare med relativt
korta extremiteter, övriga former äro vanl.
tågångare med ”klumpfötter” och höga, pelarlika
ben, vilka hos sjökorna omvandlats i samband
med övergången till vattenliv. Den
noshör-ningsstora Arsinoithe’rium från Egyptens
oli-gocen, vars huvud var försett med två stora,
framåtriktade horn, representerar en utdöd
un-derordn. Embritho’poda. Ordn. H,
Notoungu-la’ta, är nu utdöd men var under hela
tertiärtiden rikt företrädd i och nästan helt inskränkt
till Sydamerika. Kraniet var lågt och brett
med kraftig okbåge, och de om primitiva
rovdjurs erinrande extremiteterna voro hos en del
försedda med klor, hos andra med klövar
— 367 —
— 368 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
