HOVDALA land; 601 inv. (1932; 38 inv. pr kvkm.); 13,91 kvkm. åker (1927; 88,o°/o av landarealen), O,so kvkm. skogsmark. — Pastorat: N. Härene och H., Kållands kontrakt, Skara stift. J.C. Hovdala, gods i Brönnestads s:n, Kristianstads län, 9 km. s. om Hässleholm; areal 763,7 har, varav 275 åker; taxeringsvärde 320,500 kr. Huvudbyggnaderna bestå av 3 flyglar, från 1682 och, den södra, från 1805, omgivna av vallgravar och med porttorn från 1600. H. tillhörde på 1500- och 1600-talen de danska släkterna Laxmand och Grubbe och från 1654 J. Michelsson, adlad Ehrenborg. Sedan 1751 fideikommiss inom denna ätt, innehas H. nu av C. Ehrenborg. Th.P. Hovdam, gemensam benämning för en vid hovet hos drottningen el. prinsessorna som uppvaktning anställd dam, i Sverige en över-hovmästarinna, statsfru, hovfröken el. tjänstgörande hovdam. Jfr Hov. G. W.F. Hovden, Anders Karlson, norsk diktare (f. 1860), teol. kand. 1881, sedan 1920 sogne-präst i ö. Toten, har utg. en rad lyriskt betonade berättelser om norskt folkliv och vunnit stor popularitet genom en rik lyrisk produktion på landsmål, främst inspirerad av bondens liv (”Bonden”, 1900) och havet (”Have der vest”, 1912). Genom ”Salme og song” (1905) har H. förnyat norsk psalmdiktning. H.E. Howdens drag [håu'dans], system för forcerat drag i sjöångpannor, kännetecknat av att en tryckfläkt inpressar luft i askrummet, varigenom luftövertryck där uppstår och förbrän-ningshastigheten ökas. v.S. Hovdjur, Ungula'ta. Under beteckningen h. sammanfattas en mängd växtätande, sällan allätande former, vilka fördelas på talrika ordn. Av dessa utdifferentierades några redan under eocen, andra dogo ut under tertiärtidens senare skeden, under det att en del först nu nått sin fulla blomstring. Gemensamt för samtliga h. är, att de, trots stora olikheter i övrigt, äro Kranium av Arsinoitherium. medelstora el. stora former med långa extremiteter, vilka äro utbildade för snabb förflyttning på marken och blott sällan sekundärt omvandlats. De urspr. h. voro hälgångare med 5 tår; övriga former äro tågångare, vilka vanl. stöda blott på yttersta tåleden, som är utbredd åt sidorna och omgiven av en stark hornbildning, hov el. klöv. Tårnas antal är reducerat, och extremiteternas förlängning beror huvudsaki. på att mellanfotsbenen, samtidigt med att de blivit upplyfta från marken, starkt förlängts. Nyckelben saknas. Framtänderna äro stundom tillbakabildade, kindtänderna stora med höga kronor och hos växtätande former försedda med emaljveck, strecktecknade. H. härstamma från primitiva rovdjur, Creodo'nta, vilka uppträdde under krita och tidig tertiär. De Kranium av Macrauchenia, sett uppifrån. äldsta h. äro kända från äldre tertiärtiden, och man sammanfattar dem under namnet Protungula'ta, som i sin byggnad visade påfallande likhet med de primitiva rovdjuren (se nedan). H. omfatta ett flertal ordn., vilkas inbördes släktskap ännu är föga känd. Ordn. I, Subungula'ta, till vilken klippgrävlingar, ele fanter och sjökor (se d.o.) hänföras, kännetecknas av det i jämförelse med strålbenet starkt utvecklade armbågsbenet, av handlovs-och vristbenens läge i förhållande till varandra samt av de om halvmånformiga naglar påminnande klövarna. Blott undantagsvis äro tårna reducerade till antalet. Framtänderna äro stundom förlängda. Stamformerna till denna ordn. uppträdde under eocen i Nordafrika, och dit-hörande former voro hälgångare med relativt korta extremiteter, övriga former äro vanl. tågångare med ”klumpfötter” och höga, pelarlika ben, vilka hos sjökorna omvandlats i samband med övergången till vattenliv. Den noshör-ningsstora Arsinoithe'rium från Egyptens oli-gocen, vars huvud var försett med två stora, framåtriktade horn, representerar en utdöd un-derordn. Embritho'poda. Ordn. H, Notoungu-la'ta, är nu utdöd men var under hela tertiärtiden rikt företrädd i och nästan helt inskränkt till Sydamerika. Kraniet var lågt och brett med kraftig okbåge, och de om primitiva rovdjurs erinrande extremiteterna voro hos en del försedda med klor, hos andra med klövar — 367 — — 368 —