Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovbeslag - Hovbeslagsskola - Hovbrosk - Hovbroskfistel - Hovbuffert - Hovby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVBY
Einsiedel, Hartman, Charlier m.fl. Ett h., som
avviker från den vanliga typen, är det
orientaliska, som består av en tunn järnplåt
med runt hål i mitten och med främre delen
rund och bakre något spetsig, uppåtriktad:
sömhålen sitta endast i sidodelarna. Sömmen
ha fyrkantiga klingor, klippas ej av efter
in-slagningen utan vridas korkskruvformigt för
att sedan klämmas intill hovväggen. — I
överensstämmelse med hovbeslagets uppgift
indelar man detsamma i normalbeslag
och sjukbeslag, det förra i
sommar-cch vinterbeslag. En hästsko
förfärdigas i regel av smidesjärn; dess övre yta,
hovytan, är plan med en något nedhamrad
in-nerkant i tå- och sidodelar, vilket kallas
s k å 1 n i n g för att undvika tryck av skon
mot sulan; den undre ytan, markytan, har
en längsgående fåra, sömfalsen,
avbruten i tådelen och slutande vid skons traktdel
I denna fals äro uppslagna 6—8 sömhål för
skons fästande, och riktningen hos dessa
sömhål skall motsvara hovväggens lutning. I
tådelen är skon försedd med en uppstående
platta, t å k a p p a, som hindrar skons
förskjutning bakåt. Även sidokappor användas.
På s.k. konkavskor är inre kanten
något lutande utåt, för att hindra
snöinklamp-ning. Hakar äro vinkelräta nedböjningar
av skoarmarna; grepp, ett i skons tådel
insvetsat stålstycke. Skons form skall vara
lika med bärrandens och är sålunda något
olika på fram- och bakhovar. Skon fästes
med maskingjorda söm, vilkas olika delar
benämnas huvud, klinga och spets med
en inre sluttande yta, s v i c k. Vintertid
måste beslaget skärpas, varvid torde
observeras, att skärpningen skall ske på minst två
punkter under var fot. Skärpningen kan
utföras ant. med skärpta hakar el. skärpta söm.
I äldre tider använde man företrädesvis
skärpning med fasta hakar och grepp; mera
ändamålsenliga äro dylika, som kunna växlas. De
vanliga modellerna äro runda el. fyrkantiga
kil- och skruvhakar. De senare äro mest
brukliga och finnas i marknaden i olika typer, ss.
H-h akar, vinkelhakar och h å 1 k ä
1-hakar. Sömskärpning göres dels med h u g
g-s ö m, vilka likna vanliga söm, men med
sömhuvudet försett med en 10—12 cm. hög,
kil-formig skärpning, och placeras i tån, där de
ersätta de vanliga tåsömmen, dels med
stumma el. skarpa nitbroddar. För dessa slås upp
särskilda hål i skon, dels i tån och dels i
trakten, och brodden vikes direkt om
skoarmen och går sålunda ej in i hornet. —
Före skoningen måste hoven avverkas, d.v.s.
tillredas för beslaget. Detta bör ske med nö
dig hänsyn till hovform, benställning och
fotaxel. Avverkningen, som bör utföras var 4:e
—5:e vecka, ersätter den naturliga slitningen
och avser avlägsnandet av lätt lossnande yttre
hornlager på sulan jämte så mycket av
väggen, att bärranden kommer i jämnhöjd med
sulans yttre rand. Hörnstöden skäras ned i
nivå med bärranden, då däremot en frisk
stråle ej avverkas. En oriktigt utförd
avverkning kan ge upphov till felaktiga hovformer
och benställningar samt mer el. mindre
allvarliga hältor. Efter verkställd avverkning
pålägges och fästes skon, som först anpassats
el. riktats för hovens form. — En av h:s
viktigare uppgifter är att bidraga till avhjälpande
av fel och botande av sjukdomar i hoven.
De lidanden, som därvid närmast komma
ifråga, äro skador i kötthoven, kroniska defekter
i djupare liggande delar, fel och skador i
hornet samt felaktiga hovformer. Härvid
kräver emellertid varje fall i regel sin
specialbehandling, varför detta alltid bör överlåtas åt
veterinärs avgörande. H. kräver för ett
riktigt utförande ingående kännedom om
hästfotens byggnad och funktioner. För tillgång
till väl skolade och fackmässigt utbildade
hovslagare ha i alla kulturländer inrättats
hovslagareskolor för civila och
militära yrkesutövare. Den första öppnades 1847
vid Karlsruhe för civila elever, 1849 anlades
en dylik skola i Dresden för såväl civila som
militära hovslagare, vid vilken många
svenskar fått sin utbildning. I Sverige finnas
statsunderstödda h.-skolor vid Alnarp (sedan 1864),
i Skara (1869) och i Stockholm (1870). Vid
dessa meddelas undervisning åt civila elever
samt åt blivande instruktörer för
arméhov-slagare. övrig hovslagarpersonal vid armén
utbildas vid resp. reg. V.M-r.
Hovbeslagsskola, se Hovbeslag.
Hovbrosk, se Hov.
Hovbroskfistel, se Hovlidanden.
Hovbuffert, är ett hovunderlägg, anbragt
under sulan mellan skoarmarna i syfte att
hindra halkning, snöklampning, spiktramp
o.d., att bryta och mildra stötar mot marken,
att befordra hovmekanismen samt att
underlätta användningen av hästar med felaktiga
hovformer el. sjukligt förändrade hovar. H.
förekommer i handeln i en mängd variationer
och fabrikat och framställas av kork, filt,
kokosfibrer el. gummi. Vissa ligga permanent
under en hel beslagsperiod, andra bytas oftare.
Av vikt är att tillse, att hoven före
anbringandet av h. är väl rengjord och
desinficerad. V.M-r.
Hovby, s:n i Kinnefjärdings hd, Skaraborgs
län, s. om Lidköping; 15,96 kvkm., därav 15,81
— 365 —
— 366 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
