HOVBY Einsiedel, Hartman, Charlier m.fl. Ett h., som avviker från den vanliga typen, är det orientaliska, som består av en tunn järnplåt med runt hål i mitten och med främre delen rund och bakre något spetsig, uppåtriktad: sömhålen sitta endast i sidodelarna. Sömmen ha fyrkantiga klingor, klippas ej av efter in-slagningen utan vridas korkskruvformigt för att sedan klämmas intill hovväggen. — I överensstämmelse med hovbeslagets uppgift indelar man detsamma i normalbeslag och sjukbeslag, det förra i sommar-cch vinterbeslag. En hästsko förfärdigas i regel av smidesjärn; dess övre yta, hovytan, är plan med en något nedhamrad in-nerkant i tå- och sidodelar, vilket kallas s k å 1 n i n g för att undvika tryck av skon mot sulan; den undre ytan, markytan, har en längsgående fåra, sömfalsen, avbruten i tådelen och slutande vid skons traktdel I denna fals äro uppslagna 6—8 sömhål för skons fästande, och riktningen hos dessa sömhål skall motsvara hovväggens lutning. I tådelen är skon försedd med en uppstående platta, t å k a p p a, som hindrar skons förskjutning bakåt. Även sidokappor användas. På s.k. konkavskor är inre kanten något lutande utåt, för att hindra snöinklamp-ning. Hakar äro vinkelräta nedböjningar av skoarmarna; grepp, ett i skons tådel insvetsat stålstycke. Skons form skall vara lika med bärrandens och är sålunda något olika på fram- och bakhovar. Skon fästes med maskingjorda söm, vilkas olika delar benämnas huvud, klinga och spets med en inre sluttande yta, s v i c k. Vintertid måste beslaget skärpas, varvid torde observeras, att skärpningen skall ske på minst två punkter under var fot. Skärpningen kan utföras ant. med skärpta hakar el. skärpta söm. I äldre tider använde man företrädesvis skärpning med fasta hakar och grepp; mera ändamålsenliga äro dylika, som kunna växlas. De vanliga modellerna äro runda el. fyrkantiga kil- och skruvhakar. De senare äro mest brukliga och finnas i marknaden i olika typer, ss. H-h akar, vinkelhakar och h å 1 k ä 1-hakar. Sömskärpning göres dels med h u g g-s ö m, vilka likna vanliga söm, men med sömhuvudet försett med en 10—12 cm. hög, kil-formig skärpning, och placeras i tån, där de ersätta de vanliga tåsömmen, dels med stumma el. skarpa nitbroddar. För dessa slås upp särskilda hål i skon, dels i tån och dels i trakten, och brodden vikes direkt om skoarmen och går sålunda ej in i hornet. — Före skoningen måste hoven avverkas, d.v.s. tillredas för beslaget. Detta bör ske med nö dig hänsyn till hovform, benställning och fotaxel. Avverkningen, som bör utföras var 4:e —5:e vecka, ersätter den naturliga slitningen och avser avlägsnandet av lätt lossnande yttre hornlager på sulan jämte så mycket av väggen, att bärranden kommer i jämnhöjd med sulans yttre rand. Hörnstöden skäras ned i nivå med bärranden, då däremot en frisk stråle ej avverkas. En oriktigt utförd avverkning kan ge upphov till felaktiga hovformer och benställningar samt mer el. mindre allvarliga hältor. Efter verkställd avverkning pålägges och fästes skon, som först anpassats el. riktats för hovens form. — En av h:s viktigare uppgifter är att bidraga till avhjälpande av fel och botande av sjukdomar i hoven. De lidanden, som därvid närmast komma ifråga, äro skador i kötthoven, kroniska defekter i djupare liggande delar, fel och skador i hornet samt felaktiga hovformer. Härvid kräver emellertid varje fall i regel sin specialbehandling, varför detta alltid bör överlåtas åt veterinärs avgörande. H. kräver för ett riktigt utförande ingående kännedom om hästfotens byggnad och funktioner. För tillgång till väl skolade och fackmässigt utbildade hovslagare ha i alla kulturländer inrättats hovslagareskolor för civila och militära yrkesutövare. Den första öppnades 1847 vid Karlsruhe för civila elever, 1849 anlades en dylik skola i Dresden för såväl civila som militära hovslagare, vid vilken många svenskar fått sin utbildning. I Sverige finnas statsunderstödda h.-skolor vid Alnarp (sedan 1864), i Skara (1869) och i Stockholm (1870). Vid dessa meddelas undervisning åt civila elever samt åt blivande instruktörer för arméhov-slagare. övrig hovslagarpersonal vid armén utbildas vid resp. reg. V.M-r. Hovbeslagsskola, se Hovbeslag. Hovbrosk, se Hov. Hovbroskfistel, se Hovlidanden. Hovbuffert, är ett hovunderlägg, anbragt under sulan mellan skoarmarna i syfte att hindra halkning, snöklampning, spiktramp o.d., att bryta och mildra stötar mot marken, att befordra hovmekanismen samt att underlätta användningen av hästar med felaktiga hovformer el. sjukligt förändrade hovar. H. förekommer i handeln i en mängd variationer och fabrikat och framställas av kork, filt, kokosfibrer el. gummi. Vissa ligga permanent under en hel beslagsperiod, andra bytas oftare. Av vikt är att tillse, att hoven före anbringandet av h. är väl rengjord och desinficerad. V.M-r. Hovby, s:n i Kinnefjärdings hd, Skaraborgs län, s. om Lidköping; 15,96 kvkm., därav 15,81 — 365 — — 366 —