HUDIKSVALL det att h. från gödda stalldjur äro sämre: kohud är bättre än tjurhud. Tama h. importeras från Ryssland och Mellaneuropa, vilda från Sydamerika, Afrika, Indien och Kina. S.H-g. Hudatrofi', se Hu dsjukdomar. Hudblödning, se P u r p u r a. Huddersfield [hB'dozfild], country borough i grevskapet York, West riding, England, i Pen-ninska bergen, 22 km. s.v. om Leeds, vid floden Colne; 113,467 inv. (1931). Huvudsäte för ylleindustrien (finare damkläder, velour m.m.); även linne-, siden-, maskin- och kemisk industri. O.P. Huddinge. 1) S:n i Svartlösa hd, Stockholms län, s. och s.v. om Stockholm; 141,76 kvkm., därav 132,45 land; 10,238 inv. (1932), därav 2,917 i Stuvsta, 296 i Hörningsnäs villastad. 791 i H.2), 1,918 i Fullersta, 551 i Snättringe och 1,404 i Segeltorp, alla municipalsamhäl-len och förstäder till Stockholm; 21,88 kvkm. åker (1927; 16,5% av landarealen), 69,02 kvkm. skogsmark. Egendomar: Vårby, Ägesta, Fle-mingsberg, Sundby, Länna, Glömsta m.fl. —-Pastorat i Södertörns kontrakt, Strängnäs stift. J.C. 2) Municipalsamhälle i H.l), vid statsbanan Stockholm—Södertälje, 13 km. från Stockholm; 1,35 kvkm.; 791 inv. (1932). Villastad, huvudsaki. bebodd av arbetare. Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet, 2,553,600 kr.; till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 1,039,210 kr. (1931). Se kartan över Stockholms omgivningar. J.C. Huddunge, s:n i Våla hd, Västmanlands län, n.ö. om Sala; 118,44 kvkm., därav 115,04 land, 1,201 inv. (1932; 10 inv. pr kvkm.); 19,37 kvkm. åker (1927; 16,8% av landarealen); 70,24 kvkm. skogsmark. — Pastorat i Fjärdhundra n. kontrakt, Ärkestiftet. S. Hude [hö'öa], Anna, dansk historiker (f. 1858), D:r phil. 1893, g.m. (1910) K. Erslev (se denne). H. har ss. historiker bl.a. utg. ”Dane-hoffet og dets Plads i Danmarks Statsforfat-ning” (1893); hon har även intresserat sig för psykisk forskning samt utg. ”The evidence for communication with the dead” (1913) och ”Gennem Döden” (1926). B. Hudeida, se H u d a i d a. Hudemfyse'm, se E m f y s e m. Hudene, s:n i Gäsene hd, Älvsborgs län, ö. om Herrljunga; 56,11 kvkm.; därav 55,03 land; 1,054 inv. (1932), därav 398 i Fåglaviks stationssamhälle (glasbruk) vid statsbanelinjen Falköping—Göteborg; 9,13 kvkm. åker (1927; 16,3% av landarealen), 32,25 kvkm. skogsmark. — Pastorat: S. Björke, Vesene, Grude, Jällby och H., Kullings kontrakt, Skara stift. J.C. Hudfjäll, Hudfärg, se Hud. Hudflängning el. h u d s t r y k n i n g, se Kroppsstraff. Hudhail [-ÖalT], stor arabstam av den nordarabiska gruppen (se Araber), som vid islams uppkomst bodde mellan Mekka och Me-dina och var berömd för sina skalder. En samling av deras dikter, ”Asch'är al-Hudhall-ji'na”, är delvis bevarad och utg. av J. G. L. Kosegarten (1854) och J. Wellhausen (1884). Numera bebor H. de bördiga bergen vid Taif. G.O-r. Hudhorn, se Hyperkeratos. Hudiksvall (av Hudviksvall, sannol. av ett Huvudvik, som anses ha varit namnet på den vik av Östersjön, där staden nu är belägen, och vall), stad i n. Hälsingland, Gävleborgs län, kring inre delen av H.-fjärden; 21,67 kvkm., därav 21,35 land (3,48 inom stadsplaneområdet); 7,407 inv. (1932). Upprinnelsen till H. är att söka i en av dessa många ”hamnar” vid Bottniska vikens kuster, där i äldre tider, när Gävle var Norrlands enda stad, mer el. mindre olaglig handel bedrevs mellan landsbygdens befolkning och sjöfarande (även utländska) köpmän. Enl. då gällande lag och förordning fick handel utövas endast av skattepliktiga köpmän i köpstäderna. Detta påbud kunde i längden svårligen upprätthållas för Norrlands vidkommande, där avstånden till Gävle voro så stora. Småningom insåg man, att dej enda sättet att normalt reglera den norrländska handeln och genomföra förbudet mot ”landsköp” var grundläggandet av nya städer. Trots ihärdigt motstånd från befolkningens sida påbjöd Johan III anläggandet av en stad vid Hornån, nära dess utlopp i Hudviken (Lillfjärden), där vägarna fiån det inre av landet tillstötte landsvägen utmed kusten. Privilegierna utfärdades 1582. H. är Norrlands näst äldsta stad. Emellertid hade den nya staden fått ett ganska olämpligt läge, ty det smala sundet mellan H.-fjärden och Lillfjärden uppgrundades genom landhöjningen allt mer och mer och tillät endast smärre fartyg att passera. 1622 befallde Gustav Adolf, att staden skulle flyttas till näset mellan de båda fjärdarna; flyttningen blev emellertid ej helt genomförd förrän 1640, men innan dess hade H. hämmats i sin utveckling genom det s.k. bottniska handelstvånget, varigenom staden — liksom de norrländska städerna i gemen — förlorade sin rätt till handel på utrikes ort. Även flera eldsvådor (1670, 1714, 1792 och 1879) ha hindrat stadens utveckling. 1721 härjades och brändes hela H. utom kyrkan av ryssarna. 1672 var arbetet med kyrkans uppförande slutfört efter att flera gånger ha måst nedläggas. 1691 härjades den av åskeld, blev ånyo tagen i bruk 1715 efter en omfat- — 397 — — 398 —