Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hultman, Johan - Hultman, Oskar Fredrik - Hultquist, Gustaf - Hultsch, Friedrich - Hultsfred - Hultsjö - Human - Humaniora - Humaniserad lymfa - Humanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISM
(f. 10/« 1876), fil. d:r i Uppsala 1903, jur. kand.
1905, amanuens i Finansdep. s.å., i
diplomattjänst 1906, generalkonsul och
konsulardoma-re i Shanghai 1911, generalkonsul i Hamburg
1921, envoyé i Japan 1928, jämväl i Kina 1929
och i Siam 1931. Th.
Hultman, Oskar Fredrik, finländsk
språkforskare (1862—1929), 1909 e.o. prof, i
sv. språket och litteraturen vid univ. i
Helsingfors. Av H:s gedigna och skarpsinniga
förf.-skap må framhållas ”De östsv. dial.” (1894) med
viktiga uppslag på den sv. dial.-forskningens
område, ”Hälsingelagen och Upplandslagens
ärfdabalk i Cod. Ups. B 49”, 1 (1908), med två
exkurser om det nordiska a-omljudet av kort
u och den s.k. a-brytningen, samt i ”Finsk
tidskr.” 1920—21 ett par uppsatser, där H. vän
der sig mot T. E. Karstens uppfattning om
Fin-landsgermanernas härkomst. H:s
”Efterlämnade skrifter” utgivas sedan 1931 av Sv.
litteratursällskapet i Finland. E.H.
Hultquist, Gustaf Fredrik, sångledare
(1859—1926), stiftade och ledde
musikföreningar i Oskarshamn och Söderhamn, var dirigent
för olika manskörer och sammanslutningar av
sådana. Framför allt är H:s namn knutet till
bildandet av Sv. sångarförbundet (se d.o.) 1909,
vars sekreterare och l:e dirigent han blev och
vars organ, ”Sv. sångarförbundet”, han utgav
från 1915. F.S-l.
Hultsch [holtj], Friedrich, tysk filolog
(1833—1906), 1889 rektor i Leipzig, har
ombesörjt flera uppl. av klassiska förf. Särsk.
känd är H. ss. en av den komparativa
metro-logiens grundläggare. Bl.a. har han inom detta
ämne förf, den oumbärliga handboken
”Grie-chische und römische Metrologie” (1870; 2
Aufl. 1882). Hans vetenskapliga huvudarbete
är ”Die Gewichte des Altertums” (1898). B.
Hultsfred, köping (sedan 1927) i Sevede hd,
Kalmar län, 22 km. s. om Vimmerby, vid n.
ändan av sjön Hulingen; 2,33 kvkm., 1,956 inv.
(1932). Knutpunkt för järnvägslinjerna Nässjö
Officersmässen, Hultsfred.
—Oskarshamn, Växjö—Västervik och
Linköping—H. H. har vuxit upp kring stationen
och invid Hultfreds slätt, som under
1600-talet (tillfälligtvis) och 1797—1918 var
mötesplats för Kalmar reg., varom en 1927 rest
minnessten vittnar. H. har en del mindre
industrier: bryggeri, gjuteri, mekanisk verkstad,
snickeri- och möbelfabriker m.m.
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig
jordbruksfastighet 362,500 kr., å annan fastighet 3,254,400,
till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst:
sv. a.-b. m.fl. 92,220 kr., andra skattskyldiga
1,286,870 kr. (1931). J.C.;E.O.B.
Hultsjö, s:n i V. härad, Jönköpings län, s.s.ö.
om Sävsjö; 106,67 kvkm., därav 95,85 land;
1,340 inv. (1932; 14 inv. pr kvkm.); 11,55 kvkm.
åker (1927; 12,i % av landarealen), 60,65 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: H., Skepperstad och
Hjärtlanda, V. härads kontrakt, Växjö stift.
J.C.
Huma’n (lat. huma’nus), människovänlig,
välvillig, hygglig, hovsam, snäll. — H u m
a-n i se’r a, göra humanare el. mänskligare,
hyfsa, mildra. — H u m a n i t e’t,
människovänlighet, välvilja, hovsamhet. — Humanit ä’r,
människovänlig.
Humanio’ra (av lat. huma’nus; eg.: de mera
mänskliga), detsamma som humanistiska
vetenskaper (se d.o.).
Humanise’rad lymfa, detsamma som human
vaccin, se Animal vaccination.
Humani’sm, den sedan 1800-talets mitt i
vetenskaplig litteratur gängse beteckningen
för vissa sidor hos den antikinspirerade
kulturrörelse, som under 1300-, 1400- och
1500-talen med utgångspunkt från Italien spred sig
över hela Europa, den s.k. renässansen.
Närmast avser man med termen h. återupptagandet
av antikstudiet i filologiskt, litterärt och
pedagogiskt avseende; den är bildad efter den
benämning, humanister (till lat. huma’nus,
mänsklig), som dess företrädare gärna gå vo
sig själva. Humanisterna ägnade sin
verksamhet åt att studera den antika, först den
romerska, sedan även den grekiska litteraturens
verk och att i sträng anslutning till dessa skapa
en ny ”vältalighet”, en ny litterär stil.
Härigenom kom h. att stå i opposition mot den
medeltida odlingen, vilken visserligen, även
den, upptagit en mångfald element från den
klassiska, men i formellt avseende anslöt sig
föga till den. Humanisterna hade i allm.
endast förakt till övers för den ”barbariska”
medeltiden; de förbisågo därvid den ström av
antikinflytande, som upprepade gånger, så på
800-talet och särsk. på 1100-talet, gått ut över
Europa. — Som h:s banbrytare bruka Petrarca
och Boccaccio räknas. Det allmänna intresse,
— 433 —
— 434 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
