HUMANISM (f. 10/« 1876), fil. d:r i Uppsala 1903, jur. kand. 1905, amanuens i Finansdep. s.å., i diplomattjänst 1906, generalkonsul och konsulardoma-re i Shanghai 1911, generalkonsul i Hamburg 1921, envoyé i Japan 1928, jämväl i Kina 1929 och i Siam 1931. Th. Hultman, Oskar Fredrik, finländsk språkforskare (1862—1929), 1909 e.o. prof, i sv. språket och litteraturen vid univ. i Helsingfors. Av H:s gedigna och skarpsinniga förf.-skap må framhållas ”De östsv. dial.” (1894) med viktiga uppslag på den sv. dial.-forskningens område, ”Hälsingelagen och Upplandslagens ärfdabalk i Cod. Ups. B 49”, 1 (1908), med två exkurser om det nordiska a-omljudet av kort u och den s.k. a-brytningen, samt i ”Finsk tidskr.” 1920—21 ett par uppsatser, där H. vän der sig mot T. E. Karstens uppfattning om Fin-landsgermanernas härkomst. H:s ”Efterlämnade skrifter” utgivas sedan 1931 av Sv. litteratursällskapet i Finland. E.H. Hultquist, Gustaf Fredrik, sångledare (1859—1926), stiftade och ledde musikföreningar i Oskarshamn och Söderhamn, var dirigent för olika manskörer och sammanslutningar av sådana. Framför allt är H:s namn knutet till bildandet av Sv. sångarförbundet (se d.o.) 1909, vars sekreterare och l:e dirigent han blev och vars organ, ”Sv. sångarförbundet”, han utgav från 1915. F.S-l. Hultsch [holtj], Friedrich, tysk filolog (1833—1906), 1889 rektor i Leipzig, har ombesörjt flera uppl. av klassiska förf. Särsk. känd är H. ss. en av den komparativa metro-logiens grundläggare. Bl.a. har han inom detta ämne förf, den oumbärliga handboken ”Grie-chische und römische Metrologie” (1870; 2 Aufl. 1882). Hans vetenskapliga huvudarbete är ”Die Gewichte des Altertums” (1898). B. Hultsfred, köping (sedan 1927) i Sevede hd, Kalmar län, 22 km. s. om Vimmerby, vid n. ändan av sjön Hulingen; 2,33 kvkm., 1,956 inv. (1932). Knutpunkt för järnvägslinjerna Nässjö Officersmässen, Hultsfred. —Oskarshamn, Växjö—Västervik och Linköping—H. H. har vuxit upp kring stationen och invid Hultfreds slätt, som under 1600-talet (tillfälligtvis) och 1797—1918 var mötesplats för Kalmar reg., varom en 1927 rest minnessten vittnar. H. har en del mindre industrier: bryggeri, gjuteri, mekanisk verkstad, snickeri- och möbelfabriker m.m. Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig jordbruksfastighet 362,500 kr., å annan fastighet 3,254,400, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst: sv. a.-b. m.fl. 92,220 kr., andra skattskyldiga 1,286,870 kr. (1931). J.C.;E.O.B. Hultsjö, s:n i V. härad, Jönköpings län, s.s.ö. om Sävsjö; 106,67 kvkm., därav 95,85 land; 1,340 inv. (1932; 14 inv. pr kvkm.); 11,55 kvkm. åker (1927; 12,i % av landarealen), 60,65 kvkm. skogsmark. — Pastorat: H., Skepperstad och Hjärtlanda, V. härads kontrakt, Växjö stift. J.C. Huma'n (lat. huma'nus), människovänlig, välvillig, hygglig, hovsam, snäll. — H u m a-n i se'r a, göra humanare el. mänskligare, hyfsa, mildra. — H u m a n i t e't, människovänlighet, välvilja, hovsamhet. — Humanit ä'r, människovänlig. Humanio'ra (av lat. huma'nus; eg.: de mera mänskliga), detsamma som humanistiska vetenskaper (se d.o.). Humanise'rad lymfa, detsamma som human vaccin, se Animal vaccination. Humani'sm, den sedan 1800-talets mitt i vetenskaplig litteratur gängse beteckningen för vissa sidor hos den antikinspirerade kulturrörelse, som under 1300-, 1400- och 1500-talen med utgångspunkt från Italien spred sig över hela Europa, den s.k. renässansen. Närmast avser man med termen h. återupptagandet av antikstudiet i filologiskt, litterärt och pedagogiskt avseende; den är bildad efter den benämning, humanister (till lat. huma'nus, mänsklig), som dess företrädare gärna gå vo sig själva. Humanisterna ägnade sin verksamhet åt att studera den antika, först den romerska, sedan även den grekiska litteraturens verk och att i sträng anslutning till dessa skapa en ny ”vältalighet”, en ny litterär stil. Härigenom kom h. att stå i opposition mot den medeltida odlingen, vilken visserligen, även den, upptagit en mångfald element från den klassiska, men i formellt avseende anslöt sig föga till den. Humanisterna hade i allm. endast förakt till övers för den ”barbariska” medeltiden; de förbisågo därvid den ström av antikinflytande, som upprepade gånger, så på 800-talet och särsk. på 1100-talet, gått ut över Europa. — Som h:s banbrytare bruka Petrarca och Boccaccio räknas. Det allmänna intresse, — 433 — — 434 —