Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanism - Humanistiska fonden - Humanistiska förbundet, Svenska - Humanistiska vetenskaper - Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, Kungl. - Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Kungl. - Humanistisk sektion - l’Humanité
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANISTISKA FONDEN
de visade antik odling, specialiserades hos
senare humanister inom vetenskap, diktning och
undervisning. I filologiskt avseende verkade
humanisterna för framdragande av de i bibl:s
gömmor dolda klassiska litteraturverken,
varvid särsk. Poggio Bracciolini utförde ett
utomordentligt framgångsrikt arbete. Vidare
började män som Lorenzo Valla en rent
vetenskaplig filologisk verksamhet; det blev
dessutom av stor betydelse, att med tryckpressens
hjälp de klassiska auktorerna kunde göras till
allmän egendom. — I litterärt avseende blev
humanisternas verksamhet mindre gynnsam:
i bästa fall kunde en verkligt levande
nylatinsk litteratur skapas, ss. av Giovanni
Pon-tano, men oftast hindrade den slaviska
anslutningen till antika förebilder, att man nådde
högre än till mekanisk efterbildning av Cicero,
Livius och Vergilius. — Större betydelse hade
då det närmare studium av särsk. Platon, vilket
man ville sätta i st.f. den medeltida
skolastiken. — Verksamma för detta nya
bildningsideal voro att börja med kringfarande
humanister, senare lärda sällskap, akademier; efter
hand omfattades h. även vid italienska univ.
Medan den medeltida bildningen företrädesvis
representerades av skolastiken, ställdes nu ett
studium av de klassiska auktorerna som
uppfostrans såväl mål som medel. I bästa fall
ledde detta till ett tillägnande av läromästarnas
både form och anda. — Sedan 1400-talets slut
slogo h:s litterära, vetenskapliga och
pedagogiska idéer igenom även i länderna n. om
Alperna. I vetenskapligt avseende satte h. här
några av sina vackraste frukter. Tysken
Johannes Reuchlin och nederländaren Erasmus
befordrade med storartad framgång studiet av
klassiska språk; Erasmus’ verksamhet blev av
särsk. vikt därigenom, att han använde den
av h. samlade fonden av klassisk lärdom på
studiet av N.T. Härigenom fick h. n. om
Alperna en spec. betydelse för de religiösa
reformrörelserna, som den mera formellt lagda
italienska h. icke haft. Hos Erasmus
framträder denna nya bildning i sin bästa form,
huma’nitas Erasmia’na. — Även vid
Centraleuropas univ. trängde efter hand h:s
undervisnings- och bildningsideal igenom. — Den n
y-humanism (se d.o.), som o. 1800 hade sina
målsmän i Herder, Schiller och Goethe, sökte
åter en närmare anknytning till den klassiska
kulturen, som den emellertid uppfattade på
sitt starkt särpräglade sätt, helt skiljaktigt från
den eg. h. — Termen h. har i våra dagar
dessutom använts i ännu en spec. betydelse, som
beteckning för en världs- och livsåskådning
med huvudvikten lagd vid det rent mänskliga.
Samma huvuddrag vill denna moderna
åskåd
ning återfinna hos h. och hos nyhumanismen
Stundom ser man i ordet h. inlagd såväl den
ena som den andra av dessa betydelser. — Litt..
G. Voigt, ”Die Wiederbelebung des klassischen
Altertums oder das erste Jahrhundert des
Humanismus” (2 bd, 1893); ”Vom Mittelalter zur
Reformation”, utg. av K. Burdach (5 bd, 1912
—29): J. E. Sandys, ”A history of classical
scholarship” (3 bd, 1906—08). I.A.
Humanistiska fonden stiftades av
Vitterhets-historie- och antikvitetsakad. 1927, som ock
förvaltar densamma, utgöres av för ändamålet
tilldelade penninglotterimedel med syfte att
främja sv. forskningsarbete inom de
humanistiska vetenskaperna samt härmed
sammanhängande arbeten och företag, i vissa fall
också till sv. offentliga samlingar förvärva
konstverk, skrifter el. dyl., vilka kunna tjäna ss.
hjälpmedel för humanistisk forskning.
Ansökningar om anslag ur H.f. ske i regel 1 gång om
året och inlämnas till Vitterhets- historie- och
antikvitetsakad. före Vi. W.N.
Humanistiska förbundet, Svenska,
stiftades 1896 med uppgift att höja den
humanistiska bildningen i Sverige, bl.a. genom
förbättrad skolundervisning i de humanistiska
läroämnena. Publikation: ”Skrifter” (1900 ff.). W.N.
Humanistiska vetenskaper (jfr H u m a
nism), gemensam beteckning för filosofiska,
historiska (geografiska) och filologiska
vetenskaper, stundom även religionsvetenskap och
rättsvetenskap, i motsats till naturvetenskaper
och matematik.
Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund,
Kungl., stiftat i samband med Lunds univ:s
250-årsjubileum 1918 till befrämjande av de
humanistiska vetenskaperna (däri inbegripna
religions- och rättsvetenskap), består av 4 avd.,
religionsvetenskaplig, rättsvetenskaplig,
filosofisk-historisk och filologisk. Publikationer:
”Skrifter” (1920 ff.) och ”Årsberättelse” (1918
ff.). W.N.
Humanistiska vetenskapssamfundet i Upp
sala, Kung 1., stiftat 1881 (kungl. stadfästelse
1896), grundar sig på en stiftelse av J. Westin
(se denne) med ändamål att främja de
filosofiska och historiska vetenskaperna, har en
filosofisk-historisk och en filologisk avd.
Publikation: ”Skrifter” (1890 ff.). W.N.
Humanistisk sektion [-Jo’n], se Fakultet.
1’Humanité [ly-te’], fransk tidn., grundad
1904 av Jean Jaurès, Lucien Herr m.fl., hade
sin glanstid ss. den franska socialismens
dagliga organ åren före världskriget, då den
under Jaurès’ ledning hade en skara framstående
medarbetare som Herr, M. Sembat, L. Blum
och Compère-Morel. 1914—18 var Renaudel
dess chef, men sistn. år lyckades kommunister-
— 435 —
— 436 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
