HUMANISTISKA FONDEN de visade antik odling, specialiserades hos senare humanister inom vetenskap, diktning och undervisning. I filologiskt avseende verkade humanisterna för framdragande av de i bibl:s gömmor dolda klassiska litteraturverken, varvid särsk. Poggio Bracciolini utförde ett utomordentligt framgångsrikt arbete. Vidare började män som Lorenzo Valla en rent vetenskaplig filologisk verksamhet; det blev dessutom av stor betydelse, att med tryckpressens hjälp de klassiska auktorerna kunde göras till allmän egendom. — I litterärt avseende blev humanisternas verksamhet mindre gynnsam: i bästa fall kunde en verkligt levande nylatinsk litteratur skapas, ss. av Giovanni Pon-tano, men oftast hindrade den slaviska anslutningen till antika förebilder, att man nådde högre än till mekanisk efterbildning av Cicero, Livius och Vergilius. — Större betydelse hade då det närmare studium av särsk. Platon, vilket man ville sätta i st.f. den medeltida skolastiken. — Verksamma för detta nya bildningsideal voro att börja med kringfarande humanister, senare lärda sällskap, akademier; efter hand omfattades h. även vid italienska univ. Medan den medeltida bildningen företrädesvis representerades av skolastiken, ställdes nu ett studium av de klassiska auktorerna som uppfostrans såväl mål som medel. I bästa fall ledde detta till ett tillägnande av läromästarnas både form och anda. — Sedan 1400-talets slut slogo h:s litterära, vetenskapliga och pedagogiska idéer igenom även i länderna n. om Alperna. I vetenskapligt avseende satte h. här några av sina vackraste frukter. Tysken Johannes Reuchlin och nederländaren Erasmus befordrade med storartad framgång studiet av klassiska språk; Erasmus’ verksamhet blev av särsk. vikt därigenom, att han använde den av h. samlade fonden av klassisk lärdom på studiet av N.T. Härigenom fick h. n. om Alperna en spec. betydelse för de religiösa reformrörelserna, som den mera formellt lagda italienska h. icke haft. Hos Erasmus framträder denna nya bildning i sin bästa form, huma'nitas Erasmia'na. — Även vid Centraleuropas univ. trängde efter hand h:s undervisnings- och bildningsideal igenom. — Den n y-humanism (se d.o.), som o. 1800 hade sina målsmän i Herder, Schiller och Goethe, sökte åter en närmare anknytning till den klassiska kulturen, som den emellertid uppfattade på sitt starkt särpräglade sätt, helt skiljaktigt från den eg. h. — Termen h. har i våra dagar dessutom använts i ännu en spec. betydelse, som beteckning för en världs- och livsåskådning med huvudvikten lagd vid det rent mänskliga. Samma huvuddrag vill denna moderna åskåd ning återfinna hos h. och hos nyhumanismen Stundom ser man i ordet h. inlagd såväl den ena som den andra av dessa betydelser. — Litt.. G. Voigt, ”Die Wiederbelebung des klassischen Altertums oder das erste Jahrhundert des Humanismus” (2 bd, 1893); ”Vom Mittelalter zur Reformation”, utg. av K. Burdach (5 bd, 1912 —29): J. E. Sandys, ”A history of classical scholarship” (3 bd, 1906—08). I.A. Humanistiska fonden stiftades av Vitterhets-historie- och antikvitetsakad. 1927, som ock förvaltar densamma, utgöres av för ändamålet tilldelade penninglotterimedel med syfte att främja sv. forskningsarbete inom de humanistiska vetenskaperna samt härmed sammanhängande arbeten och företag, i vissa fall också till sv. offentliga samlingar förvärva konstverk, skrifter el. dyl., vilka kunna tjäna ss. hjälpmedel för humanistisk forskning. Ansökningar om anslag ur H.f. ske i regel 1 gång om året och inlämnas till Vitterhets- historie- och antikvitetsakad. före Vi. W.N. Humanistiska förbundet, Svenska, stiftades 1896 med uppgift att höja den humanistiska bildningen i Sverige, bl.a. genom förbättrad skolundervisning i de humanistiska läroämnena. Publikation: ”Skrifter” (1900 ff.). W.N. Humanistiska vetenskaper (jfr H u m a nism), gemensam beteckning för filosofiska, historiska (geografiska) och filologiska vetenskaper, stundom även religionsvetenskap och rättsvetenskap, i motsats till naturvetenskaper och matematik. Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, Kungl., stiftat i samband med Lunds univ:s 250-årsjubileum 1918 till befrämjande av de humanistiska vetenskaperna (däri inbegripna religions- och rättsvetenskap), består av 4 avd., religionsvetenskaplig, rättsvetenskaplig, filosofisk-historisk och filologisk. Publikationer: ”Skrifter” (1920 ff.) och ”Årsberättelse” (1918 ff.). W.N. Humanistiska vetenskapssamfundet i Upp sala, Kung 1., stiftat 1881 (kungl. stadfästelse 1896), grundar sig på en stiftelse av J. Westin (se denne) med ändamål att främja de filosofiska och historiska vetenskaperna, har en filosofisk-historisk och en filologisk avd. Publikation: ”Skrifter” (1890 ff.). W.N. Humanistisk sektion [-Jo'n], se Fakultet. 1’Humanité [ly-te'], fransk tidn., grundad 1904 av Jean Jaurès, Lucien Herr m.fl., hade sin glanstid ss. den franska socialismens dagliga organ åren före världskriget, då den under Jaurès’ ledning hade en skara framstående medarbetare som Herr, M. Sembat, L. Blum och Compère-Morel. 1914—18 var Renaudel dess chef, men sistn. år lyckades kommunister- — 435 — — 436 —