HUNDAR el. pommersk spets, en mycket gammal ras, är en livlig, ss. vakt- och sällskapshund använd, långhårig, svart el. vit form av 45 cm. boghöjd. Dvärgformer äro den 26 cm. höga dvärgspetsen och silkesspetsen. Den kinesiska t s c h a u (choiv-chow) liknar spetsen men har tyngre huvud och mindre spetsig nos. Från torvspetsen härledes även schnauzern el. pinschern, en terrier-lik, c:a 50 cm. hög form med kuperade öron och svans. En strävhårig och en släthårig form finnas och av vardera en dvärgform, dvärg-p i n s c h e r. Andra dvärgformer äro a p-p i n-s c h e r n och griffon bruxello is. Nära schnauzern stå terrierna, i vilka dock representanter för andra rasgrupper äro inkorsade. De äro mycket livliga h., urspr. avsedda för jakt under jorden (grythundar) men hållas nu ofta ss. lyxhundar. Foxterriern, av vilken en slät och en strävhårig form finnas, är vit med svarta el. bruna fläckar. Mera lugn är den 50—60 cm. höga, strävhåriga airedaleterriern, som ofta användes ss. polis- och sanitetshund. Färgen är rostbrun med mörkare ryggsadel och teckning på huvudet. Bland övriga må nämnas den lågbenta, strävhåriga, grå skotska terriern, den strävhåriga, röda till gula irländska terriern, den mycket långhåriga s k y e terriern, den korthåriga svart och bruna black and tan terriern och dess dvärgform black and tan toy terriern samt bullterriern, en korsning mellan vit ter-rier och bulldogg. Här må ock nämnas d o-bermannpinschern, en stor, kraftig, släthårig hund, i vars stamträd flera raser ingå. Färgen är svart med brun teckning. Grupp II. Slädhundar. Stamform för dessa är den under bronsåldern levande Canis familiaris inostra'nzewi, som härledes från den nordiska vargen. Hithörande former, till vilka polarfolkens hundar hänföras, användas hu-vudsakl. ss. slädhundar och likna mycket vargen, med vilken de ännu stundom korsas. Oöverträffad som dragare är grönland s-hunden (eskimåhunden), en medelstor, kraftigt byggd, långhårig hund. Färgen är svart med vita fläckar, vit bringa och ljusare buk. Andra raser äro 1 a b r a d o r-hunden, samoj edhunden och de amerikanska eskimåernas hund m a 1 e m u t e. — Newfoundlandshunden, en stor, livlig, långhårig, svart hund, anses ha framkommit genom korsning med införda europeiska hundar. Grupp III. D o g g a r, som ofta sammanslås med de närstående slädhundarna, omfattar vanl. mycket stora och kraftiga, korthåriga hundar med brett, tungt huvud, kort, tvär nos och hängande öron. Färgen är vanl. gul, stundom med tigerbandning. Gruppen härledes från en förhistorisk hund Canis familiaris decuma'-nus och var särsk. allmän under medeltiden, då storvuxna former användes ss. jakthundar. Den 80 cm. höga, engelska mastiffen, den något mindre franska bordeauxdoggen och den ståtliga danska hunden el. d o g-g e n (grand danois), som har en vikt av 70 kg., äro bland de största nu levande h. B u 11 d o g-g e n, en urgammal engelsk ras, som förr användes för strid med tjurar, utmärkes av korta ben, tung framkropp och förkortad överkäke. Något lättare byggd är den tyska b o x e r n. Bostonterriern, som föga påminner om en terrier, är mycket vanlig i Amerika. Dvärg-former äro den engelska dvärgbull-d o g g e n, en förminskad bulldogg, den av stora upprättstående öron utmärkta franska dvärgbulldoggen och m o p s e n. Genom korsningar med andra raser ha framkommit rotweilern, en tätbyggd, kraftig, ss. polishund använd form, och S:t Bernhards-hunden, en urspr. korthårig, nu vanl. långhårig, vit och rödgul, kraftig hund, känd ss. sanitetshund från klostret S:t Bernhard. Grupp IV. Herdehundar. Stora, långhåriga, med hängande öron försedda h., som bevaka, men ej valla hjordarna. Hit höra den ungerska kommondoren, den kraftiga tyska leonbergerhunden och den för sin klokhet bekanta pudeln, vars ulliga päls är svart el. vit. Dalmatinern, en korthårig, om pointern något påminnande form, är vit med likformigt fördelade svarta el. bruna fläckar. Grupp V. Jakthundar omfatta det ojämförligt största antalet raser, som alla gå tillbaka till den medelstora under bronsåldern levande Canis familiaris interme'dius. Från denna ha under tidernas lopp framgått ett otal raser, som alltefter jaktmetodernas omläggning försvunnit och ersatts med nya. Efter deras olika användning kunna de indelas i stövare, spårhundar, höns- el. fågelhundar och taxar. Stövarna äro uthålliga hundar, som under skall driva villebrådet (hårvilt). Hit hänföres den engelskarävhunden (foxhound), en medelstor, snabbsprungen hund, vanl. vit med svarta och bruna el. röda fläckar, vilken användes vid parforcejakt och alltid jagar i flock (koppel) , den något mindre engelska h a r h u n-d e n (harrier) och den norska d unke r s t ö-v a r e n. Våra sv. stövare, i vilka dock utländska raser äro inkorsade, äro h a m i 11 o n-stövare, kopparbergsstövare, schillerstövare och s m å 1 a n d s- — 459 — — 460 —