HUNDBRÖD s t ö v a r e. Färgen är hos alla brun el. brungul med svart mantel och ofta vit teckning på bringa och tassar. Som stövare användes även dachsbracken, en taxarna närstående form med långsträckt kropp och låga, raka ben. Hit hänföras även spaniels, lågbenta, långsträckta och långhåriga hundar med hängande öron; de gå gärna i vatten och förekomma i ett flertal raser, ss. irländsk vattenspaniel, fieldspaniel, cockerspaniel, vaktelhunden samt den lilla dvärgartade bolognesaren. Dvärgformer äro lyxhundarna K i n g Charles, Prince Charles, ruby spa n i e 1 och blenheimspaniel, ofta sammanfattade under benämningen t o y spätt i e 1 s. Till s p å r- el. blodhunda r-n a, som uppspåra skadskjutet och även fällt villebråd, hör den tyska schweisshunden, den engelska blodhunden, en medelstor hund med stort huvud, rynkig panna och stora hängande öron, samt den engelska r e t-r i e v e r n. Höns- el. fågelhundarna uppsöka tryckande vilt, och bli, när de funnit det, stående orörliga, ”göra stånd”, för att därefter på befallning av jägaren stöta upp fågeln. Hit höra de från spaniels härstammande medelstora, lättbyggda och långhåriga setterraserna e n g e 1 s k s e 11 e r, vit med svarta el. gulbruna fläckar, irländsk setter, rödbrun, och gordonsetter el. skotsk setter, svart med rödbrun teckning. I England har också den medelstora, korthåriga och lättbyggda p o i n t e r n, en avkomling av den gamla spanska hönshunden, utdanats. Färgen är vanl. vit med svarta, bruna el. gula fläckar el. helt svart el. gul. De tyska v o r s t e h-hundarna, av vilka en kort-, en sträv- och en långhårig ras finnas, likna pointern och äro bruna med el. utan ljusare fläckar. Svansen stubbas vanl. Ss. grythundar användas taxarna, för Tyskland karakteristiska hundar, av vilka kort-, sträv- och långhåriga raser finnas. Kroppen är långsträckt, öronen hängande, benen korta och frambenen starkt krökta. Färgen är svart med brun teckning, enfärgat rödbrun el. grå tigerfärgad. Grupp VI. Vallhundar, stå jakthundarna nära. I motsats till herdehundarna valla de boskapshjordarna. Den tyska schäferhunden är en lättbyggd, kraftig hund med kil-formigt avsmalnande nos och upprättstående öron; den användes mycket ss. polishund. Den skotska vallhunden (collie el. fårhunden), som är något tyngre byggd och har lång silkeslen fäll, är huvudsaki. lyxhund. Ss. brukshund användes i Skottland en kort-hårig ras. Grupp VII. Vinthundar, vilkas härstamning ännu är föga känd, omfatta stora hundar, kännetecknade av smärt kropp med djup bröstkorg och starkt indragna ljumskar samt spetsigt, fint byggt huvud. De äro ytterligt snabba och uthålliga och användas därför vid hetsjakter. I motsats till övriga h. ledas de härvid av den skarpa synen. Luktsinnet är svagt utbildat. Den långhåriga ryska vinthunden användes förr vid vargjakt men hålles nu endast som lyxhund. Andra raser äro den korthåriga engelska vinthunden och den betydligt mindre lilla vinthunden (whip-pet). Med vinthundarna sammanföres stundom den irländska varghunden och den skotska hjorthunden (deerhound), som nå en boghöjd av mer än 1 m. och därmed äro de största h., som någonsin frambringats. H.B-n. Hundare, underavd. el. distrikt av landet el. landskapet hos åtskilliga germanska stammar, ung. detsamma som härad (se d.o.). I övrigt är h., urspr. hund, av omstridd betydelse (skara, hop el. 100 familjer, nybyggare, ledungs- och härmän). H. fanns hos frankerna och alemannerna längs Rhen, hos angelsaxarna i s. England samt i de gamla Svealandskapen i Sverige, t.ex. Lag (h) und, Attunda(land) etc. I Sverige viker h.-namnet för häradsbeteck-ningen o. 1350 i samband med landslagens genomförande. H. leddes i Tyskland av folkvalda hövdingar, centena' rius el. tungi'nus, i England av hundreda'rius, i Svealand av 2 domare. Rättskipningen blev snart h:s främsta uppgift, i England hölls ända till 1867 h.-ting, hundredum legale. — Litt.: C. v. Schwerin, ”Die altgermanische Hundertschaft” (1907); S. Tun-berg, ”Studier rörande Skandinaviens äldsta politiska indelning” (1911); E. Hjärne, ”Vederlag och sjöväsen” (i ”Namn och bygd”, 1929). E.K. Hundavel avser att genom målmedvetet avelsarbete förädla hundraserna och framdriva för spec. ändamål lämpade typer. Sedan gammalt intager England en framstående plats på h:s område, men intresset för h. är f.n. stort över hela världen, särsk. i Ryssland, och understödes genom utst. och brukshundsprov, anordnade av privata sammanslutningar, hos oss Sv. kennelklubben (se d.o.) och dess specialföreningar för olika raser, samt genom stambokföring av avelsdjuren. H B-n. Hundborg, hd i Thisted amt, n. Jylland, mellan Nordsjön och Limfjorden; 235,22 kvkm.; 16,287 inv. (1930). O.P. Hundbröd el. hundkäx (eng. dog cakes), koncentrerat hundfoder, bestående av hårda kakor av vanl. vetemjöl med inbakat kött. H. ges ant. krossade, torra el. uppblötta i vatten. Då de innehålla tillräckligt både vegetabiliska — 461 — — 462 —