HUNDDAGARNA och animaliska ämnen, kunna hundarna åtm. kortare tider uppfödas på endast sådana, varför h. särsk. vid jaktresor äro en utmärkt hundproviant. F.A.Bn. Hunddagarna, (lat. dies canicula'res), årets varmaste tid, närmast motsvarande rötmånaden; namnet stammar från de gamla grekerna och egypterna, vilka ansågo den starka värmen vara en följd av att solen under denna tid befann sig i närheten av Hundstjärnan (Siri-us). M-t. Hunddjur, fam. Ca'nidæ bland rovdjuren (se d.o.), omfattar små till medelstora, smäckert byggda former med långsträckt huvud, tvär, naken och fuktig nos och vanl. 42 tänder. Rovtänderna äro stora och de äkta kindtänderna knöliga, vilket visar, att även vegetabilier ingå i födan. Samtliga äro tågångare med på fram-foten ofta, på bakfoten alltid 4 tår. H., som förekomma såväl i skogsområden som i stäpp-och ökentrakter, äro utbredda över hela jorden och saknas blott i Australien samt på Madagaskar och Polynesiska öarna. Hit hör bl.a. öron-hunden, hyenahunden och det på flera undersläkten uppdelade hundsläktet (se d.o.). H.B-n. Hunddressy'r, se Dressyr. Hunden, Stora och Lilla, stjärnbilder, se Canis major och Canis minor. Hundfisken, Amia'tus calvus (A'mia calva), tillhör gruppen ganoider (se d.o.). H. förekommer i floder och sjöar i Mellan- och Nordamerika och når en längd av 60 cm. Hannen är mindre än honan och skiljer sig från denna genom en svart fläck, omgiven av orange, vid basen av stjärtfenan. H. är en rovfisk. Den går ofta upp till ytan och snappar luft, som sedan föres till simblåsan, vilken fungerar som lunga. H. reder bland vattenväxter å grunt vatten ett enkelt bo, vari de talrika äggen läggas. Dessa vaktas sedan, liksom ock till en början de ny-kläckta ungarna, av hannan. Ungarna ha en sugskiva framför munnen, med vilken de kunna hålla sig fast vid växter. Flera h. närstående fossila former äro kända såväl från Nordamerika som Europa. N.B-n. Hundhajar, glatthajar, Maste'lus, släkte bland gråhajarna (se Hajar), utmärkt av att tänderna ej äro spetsiga utan platta, liknande rockornas, att små spruthål finnas och att första ryggfenan är belägen långt fram. H. leva av skaldjur, för vilkas krossande tänderna väl lämpa sig. En art, M. vulga'ris, förekommer i Atlanten och kommer ibland in i Skagerack. Den är o. 1 m. lång, grå med små vita fläckar. N.B-n. Hunding-Brunhilde-ställningen, under världskriget (se d.o.) en bakre tysk ställning på västfronten, hölls under senare hälften av okt. 1918 besatt av de dit tillbakaryckta l:a, 3:e och 7:e arméerna. H., som var ofullst. utbyggd, anslöt sig s. om Marie till Hermannställningen (se d.o.), gick vidare över Rethel, längs Aisne till inflödet av Aire och därifrån i en båge kring Verdun. T.H-m. Hundkapplöpningar ha sedan länge avhållits, först i England, sedermera även i U. S. A., Tyskland, Sverige m.fl. länder, i avsikt att främja snabbhet och uthållighet hos vissa hundraser. Urspr. ägde h. rum efter lössläppta harar m.m.; numera ha dessa utbytts mot anordningar av mekanisk art (”den elektriska haren”). O.K-gh. Hundkål, ofta äldre och lokalfärgad benämning på ett flertal från varandra skilda växtarter, ss. harkål (La'psana), åkerkål (Bra'ssica), åkerrättika (Ra'phanus), rödmolla (Chenopo'-dium), ävensom på arterna av släktet Apo'cy-num. O.Gz. Hundkäx, se Hundbröd. Hundkäx, växtart, se Anthriscus. Hundkörvel, växtart, se Chærophyllum. H. är även namn på hundkäx, se Anthriscus. Hundloka, växtart, se Anthriscus. Hundloppa, se Loppor. Hundlus, se Löss. Hundmänniskor, individer med abnorm, rik-lik behåring, hypertricho'sis universa'lis, särsk. i ansiktet. T.H-n. Hundra dagarna, D e (fra. les cent jours), benämnes den period, under vilken Napoleon efter återkomsten från Elba för andra gången var fransmännens kejsare. Från hans intåg i Paris 20/s 1815 till hans andra tronavsägelse 23/e s.å. förflöto i det närmaste 100 dagar. Jfr Napoleon. B. Hundraser, se Hundar. Hundraårskriget, namn på de krig, som med flera avbrott fördes mellan England och Frankrike 1337—1453. Konfliktämnen voro dels intressemotsatsen i Guyenne, vilket engelske kungen sedan 1259 hade i län men där franska kronan sökte kringskära vasallens rättigheter, dels intressemotsatsen i Flandern, Englands avsättningsområde för ullen, dess viktigaste exportvara. I Flandern, ett tidigt nästan oavhängigt län av franske konungen, ingrep denne på adelns sida i kampen med borgerskapet, och här pågingo från början av 1300-talet ständiga strider; borgerskapet orienterade sig mot England. Hotat i sina handelsintressen — i Flandern gällde det ullexporten, i Guyenne vinimporten —, motarbetat av Frankrike i konflikten med Skottland, ingrep England 1337 i de flandriska striderna, föregivande Edvard III:s arvsanspråk på franska tronen efter ut — 463 — — 464 —