Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hunt, Arthur - Hunte - Hunter (häst) - Hunter (flod) - Hunter, 1. William (läkare) - Hunter, 2. John - Hunter, Robert - Hunter, Sir William (historiker) - Hunterus (Hontherus), Jacob Petri - Huntingdon, Selina - Huntingdonshire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNTINGDONSHIRE
sedan 1926, samtidens utan tvivel främste
papyruskännare. En stor del av H:s
vetenskapliga produktion har tillkommit under
samarbete med B. P. Grenfell (se denne). Bland
hans övriga arbeten må nämnas ”Catalogue
of the Greek papyri in the John Rylands
libra-ry”, 1—2 (1911—16) och ”Tragicorum
græco-rum fragmenta papyracea” (1912). C.F
Hunte [ho’nta], biflod till Weser (se d.o.).
Hunter [hu’nto], engelsk jakthäst, se
Hästar.
Hunter [hu’nta], flod i Nya Sydwales,
Australien, upprinner på Liverpoolkedjan och
mynnar efter 280 km. vid Newcastle. Nära
mynningen talrika stenkolsgruvor. H.Bm.
Hunter [hB’nto]. 1) William H., engelsk
läkare (1718—83), prof, i anatomi 1746, var
en utomordentligt
begåvad, mångsidig
och fint bildad
läkare, som hävdade
läran om anatomien
som all medicins
solida grund. Hans
huvudarbete, ”Anatomia utri gravidi”
(1774), är ett
klassiskt planschverk
över livmodern och
fosterhinnorna under
havandeskap. Dess
utom har H. utg. ”Medical commentaries”(1762)
och en rad avh., samlade av M. Duncan i ”On
the life of W. H.” (1876). Å.Ch.
2) J o h n H., den föregåendes bror, läkare
(1728—93), blev broderns assistent vid dennes
anatomiska arbeten,
började tidigt att
syssla med kirurgi
och dog som
överkirurg vid Saint
Ge-orge’s hospital,
London. H:s stora insats
i den engelska
medicinens historia var,
att han gav en
vetenskaplig grund och
därigenom höjde
anseendet för kirurgien,
vilken tidigare intagit
en underordnad ställning i förhållande till den
interna medicinen. Vivisektion och
djurexperiment övades flitigt av H. Av hans bidrag till
den medicinska vetenskapen må nämnas, att
han tillskrev inflammationsprocessen ett
reorganiserande inflytande, angav en
underbindnings-metod för aneurysmer, påvisade testiklarnas
embryonala nedvandring och klarlade därmed
sammanhanget mellan detta fenomen och de
medfödda ljumskbrocken. H:s huvudarbeten
äro: ”Natural history of the human teeth etc.”
(2 bd, 1771—78), ”A treatise on the venereal
disease” (1786), ”On the nature of the blood,
inflammation and gun-shot wounds” (1794),
”Observations on certain parts of the animal
economy” (1787). H:s ”Works” utgåvos av J.F.
Palmer i 4 bd 1835—37. Å.Ch.
Hunter [hB’nta], Robert Mercer
Taliafer-ro, nordamerikansk politiker (1809—87).
Advokat i Virginia, var H. dess representant i
representanternas hus 1837—43, 1845—47, I
senaten 1847—61, ivrig förfäktare av
sydstats-synpunkter. Efter secessionen var han 1861
—62 utrikesminister för Amerikas
konfedere-rade stater och 1862—65 ss. senatens
president en kritiker av J. Davis’ styrelsesystem;
efter rekonstruktionsperiodens slut blev H.
åter en av Virginias främste ledare. B.
Hunter [hB’nta], Sir William Wilson,
engelsk historiker och statistiker (1840—1900),
tjänstgjorde från 1862 i engelsk statstjänst i
Indien och blev 1871 chef för regeringens
statistiska undersökningar i Indien. Under hans
ledning utgavs en statistisk översikt (128 bd),
i vilken H. behandlat prov. Bengalen och
Assam. För kännedomen av Indiens historia
har H:s ”A history of British India” (2 bd,
1899—1900) varit betydelsefull. T.E-r.
Hunte’rus (tidigare Hontherus), Jacob
P e t r i, son av en till Sverige inflyttad skotte,
fil. mag. i Uppsala 1617, studerade sedan i
Leiden och England, övergick till katolicismen
och levde i Wien, nödtorftigt underhållen av
gynnnare vid hovet. H. utgav ”Epistolæ
miscel-laneæ” (1631), en saml. stilistiskt värdefulla
latinska brev, bl.a till forna Uppsalakamrater.
C.V.J
Huntingdon [h^ntigdan], Se lin a Hastings,
grevinna av H. (1707—91), slöt sig till
metodisterna (se Metodism), vilka hon frikostigt
understödde, byggde kapell och inrättade ett
teol. seminarium (1905 flyttat till Cambridge).
Den kring H. bildade kretsen (Countess of H:s
connexion) kom i viss motsättning till J.
Wes-ley (se denne), och genom en kontrovers med
kyrkan 1779 kom den att räknas till dissenters.
— Litt.: S. Tytler, ”The Countess of H. and
her circle” (1907). S.iV.
Huntingdonshire [hB’ntigdanjia], grevskap i
ö. England, n.v. om Cambridge; 947 kvm.;
56,204 inv. (1931). I v. och s. utgöres H. av en
vågformig slätt och i n.ö. av vattensjuka
ängsmarker. Lantbruket lämnar i sht smör och
ost. Den finaste engelska osten, stilton, har
fått sitt namn efter byn Stilton i H.
Huvudstad är Huntingdon. O.P.
— 473 —
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
