HUNTINGDONSHIRE sedan 1926, samtidens utan tvivel främste papyruskännare. En stor del av H:s vetenskapliga produktion har tillkommit under samarbete med B. P. Grenfell (se denne). Bland hans övriga arbeten må nämnas ”Catalogue of the Greek papyri in the John Rylands libra-ry”, 1—2 (1911—16) och ”Tragicorum græco-rum fragmenta papyracea” (1912). C.F Hunte [ho'nta], biflod till Weser (se d.o.). Hunter [hu'nto], engelsk jakthäst, se Hästar. Hunter [hu'nta], flod i Nya Sydwales, Australien, upprinner på Liverpoolkedjan och mynnar efter 280 km. vid Newcastle. Nära mynningen talrika stenkolsgruvor. H.Bm. Hunter [hB'nto]. 1) William H., engelsk läkare (1718—83), prof, i anatomi 1746, var en utomordentligt begåvad, mångsidig och fint bildad läkare, som hävdade läran om anatomien som all medicins solida grund. Hans huvudarbete, ”Anatomia utri gravidi” (1774), är ett klassiskt planschverk över livmodern och fosterhinnorna under havandeskap. Dess utom har H. utg. ”Medical commentaries”(1762) och en rad avh., samlade av M. Duncan i ”On the life of W. H.” (1876). Å.Ch. 2) J o h n H., den föregåendes bror, läkare (1728—93), blev broderns assistent vid dennes anatomiska arbeten, började tidigt att syssla med kirurgi och dog som överkirurg vid Saint Ge-orge’s hospital, London. H:s stora insats i den engelska medicinens historia var, att han gav en vetenskaplig grund och därigenom höjde anseendet för kirurgien, vilken tidigare intagit en underordnad ställning i förhållande till den interna medicinen. Vivisektion och djurexperiment övades flitigt av H. Av hans bidrag till den medicinska vetenskapen må nämnas, att han tillskrev inflammationsprocessen ett reorganiserande inflytande, angav en underbindnings-metod för aneurysmer, påvisade testiklarnas embryonala nedvandring och klarlade därmed sammanhanget mellan detta fenomen och de medfödda ljumskbrocken. H:s huvudarbeten äro: ”Natural history of the human teeth etc.” (2 bd, 1771—78), ”A treatise on the venereal disease” (1786), ”On the nature of the blood, inflammation and gun-shot wounds” (1794), ”Observations on certain parts of the animal economy” (1787). H:s ”Works” utgåvos av J.F. Palmer i 4 bd 1835—37. Å.Ch. Hunter [hB'nta], Robert Mercer Taliafer-ro, nordamerikansk politiker (1809—87). Advokat i Virginia, var H. dess representant i representanternas hus 1837—43, 1845—47, I senaten 1847—61, ivrig förfäktare av sydstats-synpunkter. Efter secessionen var han 1861 —62 utrikesminister för Amerikas konfedere-rade stater och 1862—65 ss. senatens president en kritiker av J. Davis’ styrelsesystem; efter rekonstruktionsperiodens slut blev H. åter en av Virginias främste ledare. B. Hunter [hB'nta], Sir William Wilson, engelsk historiker och statistiker (1840—1900), tjänstgjorde från 1862 i engelsk statstjänst i Indien och blev 1871 chef för regeringens statistiska undersökningar i Indien. Under hans ledning utgavs en statistisk översikt (128 bd), i vilken H. behandlat prov. Bengalen och Assam. För kännedomen av Indiens historia har H:s ”A history of British India” (2 bd, 1899—1900) varit betydelsefull. T.E-r. Hunte'rus (tidigare Hontherus), Jacob P e t r i, son av en till Sverige inflyttad skotte, fil. mag. i Uppsala 1617, studerade sedan i Leiden och England, övergick till katolicismen och levde i Wien, nödtorftigt underhållen av gynnnare vid hovet. H. utgav ”Epistolæ miscel-laneæ” (1631), en saml. stilistiskt värdefulla latinska brev, bl.a till forna Uppsalakamrater. C.V.J Huntingdon [h^ntigdan], Se lin a Hastings, grevinna av H. (1707—91), slöt sig till metodisterna (se Metodism), vilka hon frikostigt understödde, byggde kapell och inrättade ett teol. seminarium (1905 flyttat till Cambridge). Den kring H. bildade kretsen (Countess of H:s connexion) kom i viss motsättning till J. Wes-ley (se denne), och genom en kontrovers med kyrkan 1779 kom den att räknas till dissenters. — Litt.: S. Tytler, ”The Countess of H. and her circle” (1907). S.iV. Huntingdonshire [hB'ntigdanjia], grevskap i ö. England, n.v. om Cambridge; 947 kvm.; 56,204 inv. (1931). I v. och s. utgöres H. av en vågformig slätt och i n.ö. av vattensjuka ängsmarker. Lantbruket lämnar i sht smör och ost. Den finaste engelska osten, stilton, har fått sitt namn efter byn Stilton i H. Huvudstad är Huntingdon. O.P. — 473 — — 474 —