HUNNESTAD 0,27 kvkm. skogsmark. — Pastorat: H. och Gödestad, Varbergs kontrakt, Göteborgs stift. J.C. Hunnestad, by i Skårby s:n, c:a 9 km. n.v. om Ystad. Vid H. befann sig i sitt urspr. läge ännu in på 1800-talet ett av Skånes ansenligaste runminnesmärken, det s.k. H.-m o n u m e n-t e t, bestående av 2 runstenar och flera bildstenar. Numera förvaras i Lunds hist. museum, vad som återstår: de 2 runstenarna (den större sönderslagen) och 1 av bildstenarna. Samtliga dateras till slutet av 900-talet. Inskrifterna äro ej synnerligen märkvärdiga. Viktigare för kulturhistorien är den bevarade bildstenen, som visar en häxa, ridande på en ulv, det hela svarande till Edda-föreställningarna (Hyrrok-kin). l.Lqt. Hunsrück [ho'nsryk], s.v. delen av Rhenska skifferbergen, mellan Rhen, Mosel, Saar och Nahe, i preussiska Rhenprovinsen. H. är en v. forts, på Taunus och bildar en 400—500 m. hög, av paleozoiska skiffrar och gråvacka uppbyggd platå, över vilken höja sig skogbeväxta kvartsithöjder; från v. till ö. Irrwald (695 m. ö.h.), Hochwald (816), Idarwald (765) och Soonwald (653). På platåerna drives jordbruk och boskapsskötsel, i dalgångarna på solsidan vin- och fruktodling. F.Ss. Hunt [hunt], James Henry L e i g h, engelsk förf. (1784—1859), framträdde först som journalist och blev 1808 red. för den inf lyte) serika tidskr. ”The Examiner”. Sitt rykte som skald befäste han med ”The story of Rimini” (1816), av betydelse i den engelska litteraturens historia både genom sitt ämne (från den italienska renässansen) och sin form, i det H. här över givit den härskande alexandrinen och upptagit versformer från Chaucer och Spenser. Därefter följde ”Foliage” (1818) o.a. diktsaml. H. blev nu medelpunkten i en liten krets unga romantiker, som samlades kring honom i Hampstead, däribland Keats, på vilken han utövat ett starkt inflytande, Shelley, Hazlitt, Lamb o.a. 1822 flyttade H. till Italien för att jämte Byron och Shelley utge en tidskr., ”The Liberal”, varav dock endast 4 n:r utkommo (1822—23). Efter återkomsten till England (1825) drog sig H. fram med stor möda, grundade efter varandra olika tidskr., som han själv nästan ensam fyllde, och utgav flera band ypperliga kritiska essayer. Sina bästa dikter, vilka alla äro berättande, samlade han under titeln ”Stories in verse” (1855). — Litt.: Auto-biografi (3 bd 1850, ny uppl. reviderad av H. själv, utg. av hans son 1859; senare uppl. av R. Ingpen 2 bd, 1903). Monografier av C. Monkhouse (1893); R. B. Johnson (1896); E. Blunden (1930). A.Km. Hunt [hunt], William H o 1 m a n, engelsk målare (1827—1910). Jämte J. E. Millais och H. Hunt: Dödens skugga. G. C. D. Rossetti grundade H. efter studium av Ruskins ”Modern painters” 1848 det prera-faelitiska brödraskapet, vars program var att, med undertryckande av den med Rafael inträdande förkonstlingen, verka för trogen natur-avbildning och sant andlig prägel i konsten. H. företog flera resor till Palestina och målade på grundval av där gjorda iakttagelser efter årslånga, trägna studier scener ur den heliga historien samt landskap. Från o. 1850’ tyngas hans tavlor alltmera av litterär symbolik. Huvudarbeten: ”Rienzi” (1848), ”Clau-dio och Isabella” (1853), ”Världens ljus” (1854), ”Finnandet av Jesus i templet” (1860), ”Dödens skugga” (1873), ”De saligas triumf” (1877). 1905 utkom hans delvis självbiografiskabok: ”Pre-raphaelitism and the pre-raphaelite brotherhood”. — Litt.: O. v. Schleinitz, ”W. H. H.” (1907). G.S. Hunt [hent], Arthur Surridge, engelsk papyrolog (f. 1871), prof, i papyrologi i Oxford — 471 — — 472 —