HUVUDFORM pet”). Den mjuka filthatten blev allt vanligare under 1800-talets senare del och jämbördig med den rundkulliga o. 1900. Formerna ha varierat, men obetydligt. Som sport h. kom den s.k. sportmössan in på 1890-talet från England men har sista året överflyglats av baskermössorna; som sommar-h. ha ända sedan 1860-talet brukats mjuka halmhattar, senare panamahattar, från 1890-talet och o. 30 år framåt därjämte den styva halmhatten, alla nu mindre i bruk. Mestadels bortlagda äro även de lätta sommarmössor av linne med skärm, som förr brukades. — Se även geografiska och etnografiska art. om olika folk, art. Folkdräkt, Uniform, specialart. om t.ex. man-tilj, sombrero o.s.v. samt bilder på olika länders konst. — Litt.: M. v. Boehn, ”Die Mode” (8 bd, 2 Aufl. 1923—25); Else Kleen, ”Kvinnor och kläder” (1913). H. bäras av naturfolken sällan som skydd mot solen. Ännu i tropikerna går man mest med obetäckt huvud. Som skydd mot regn förekomma dock här och var flata och vida h. De arktiska folken måste för köldens skull bära mössor el. huvor av skinn o.d. 1 strid bäres ej sällan en hjälm av flätverk el. hud. Som prydnader el. vid rituella förrättningar bäras däremot ofta huvudprydnader av olika slag, smyckade med fjädrar, snäckskal el. annat. De vita kunna i tropikerna icke gå med obetäckta huvuden, och infödingarna ha efter beröring med dem oftast börjat regelbundet använda något slags h. Även genom det muhammedanska inflytandet ha turban- el. fez-liknande h. spritts bland naturfolk. l.;G.B-r. Huvuddimensioner [-Jo'n-], sjöv. Ett fartygs h. äro: längd, bredd, djupgående, sidohöjd. fribord och djup i rummet (fig. 1 och 2). Längden Fig. 1. räknas ant. ss. längd överallt (Löa), mätt till de yttersta punkterna för och akter, el. längd i vattenlinjen (Lvl), mätt i konstruktionsvattenlinjen från akterkant akterstäv till förkant förstäv. Bredden mätes ss. mallad bredd till ytterkant spant, där den är störst på fartygets halva längd. Om djup-gåendet se d.o. Konstruktionsdjupgåendet (d) räknas från konstruktionsvattenlinjen (Kvl) till nollspantets underkant på ytterkant spant å stålfartyg samt till spunningens ytterkant å träfartyg. Sidohöjden, även kallad m a 11 a t djup (D), mätes på fartygets halva längd (vid nollspantet) från spantets underkant vid kölen, resp, spunningens ytterkant vertikalt till skärningspunkten mellan ytterkant spant och överkant balk bordvarts vid huvuddäck. Fribordet Fig. 2. (se d.o.) betecknas i fig. med F. Djupet i rummet (se-d.o.) betecknas i fig. med Hr. T.Hrn. Huvuddäck, se Däck. Huvudfluss, numera sällan använd, folklig benämning på katarr el. infektion av näsans, svalgets och bihålornas slemhinnor. Wk. Huvudform och kranieform bedömas från kraniets sex ytor ss. normce: 1) norma ver-tica'lis är h. sedd ovanifrån; 2) n. basila'ris h. sedd underifrån; 3 och 4) n. latera'lis är profilbilden; 5) n. facia'lis är ansiktsbilden; 6) n. occipitaTis är nackbilden. Härvid måste huvudet vara inställt i t.ex. tyska horisontalen (se Ansiktsvinkel). För beskrivning och mätning av formen använder man sig av bestämda antropologiska punkter. De viktigaste av dessa äro: ba'sion, främre mittpunkten å stora nackhålet; bregma, korspunkten mellan kronsöm och pilsöm; glabe'lla, mest framskjutande punkten å benvalken över näsroten; na'sion, mittpunkten å näsben-pannben-sömmen; po'-rion, övre punkten å yttre hörselgången; gna'-thion, hakans främre undre punkt; zy'gion, mest utstående punkten å okbågen. Med dessa punkters tillhjälp och huvudets inställning i tyska horisontalplanet kunna följ, viktiga mått tagas medelst krumcirkel el. stångcirkel: a huvudets största längd: från glabella till nackens mest utskjutande punkt; b dess största bredd, där den anträffas å hjärn-skålen med undvikande av vårtutskotten; c dess öron-öregma-höjd från porton till bregma (projektionsmått); d dess basion-bregma-höjd (å kraniet) från basion till bregma-, e ansiktets höjd från nasion till gnathion; f ansiktets bredd mellan de båda zygion. För en vidare karakterisering komma härtill bestämningar av hjärnskålens kapacitet (rymd), som man mäter med hirskorn el. ärter, och av ansiktsvinkeln (se d.o.); vidare gärna av åtm. horisontalomfånget, som lägges över — 517 — — 518 —