Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudbonad - Huvuddimensioner - Huvuddäck - Huvudfluss - Huvudform och kranieform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDFORM
pet”). Den mjuka filthatten blev allt vanligare
under 1800-talets senare del och jämbördig
med den rundkulliga o. 1900. Formerna ha
varierat, men obetydligt. Som sport h. kom
den s.k. sportmössan in på 1890-talet från
England men har sista året överflyglats av
baskermössorna; som sommar-h. ha ända sedan
1860-talet brukats mjuka halmhattar, senare
panamahattar, från 1890-talet och o. 30 år
framåt därjämte den styva halmhatten, alla nu
mindre i bruk. Mestadels bortlagda äro även
de lätta sommarmössor av linne med skärm,
som förr brukades. — Se även geografiska och
etnografiska art. om olika folk, art.
Folkdräkt, Uniform, specialart. om t.ex.
man-tilj, sombrero o.s.v. samt bilder på olika
länders konst. — Litt.: M. v. Boehn, ”Die Mode”
(8 bd, 2 Aufl. 1923—25); Else Kleen, ”Kvinnor
och kläder” (1913).
H. bäras av naturfolken sällan som
skydd mot solen. Ännu i tropikerna går man
mest med obetäckt huvud. Som skydd mot
regn förekomma dock här och var flata och
vida h. De arktiska folken måste för köldens
skull bära mössor el. huvor av skinn o.d. 1
strid bäres ej sällan en hjälm av flätverk el.
hud. Som prydnader el. vid rituella
förrättningar bäras däremot ofta huvudprydnader av
olika slag, smyckade med fjädrar, snäckskal
el. annat. De vita kunna i tropikerna icke gå
med obetäckta huvuden, och infödingarna ha
efter beröring med dem oftast börjat
regelbundet använda något slags h. Även genom
det muhammedanska inflytandet ha turban- el.
fez-liknande h. spritts bland naturfolk. l.;G.B-r.
Huvuddimensioner [-Jo’n-], sjöv. Ett fartygs
h. äro: längd, bredd, djupgående, sidohöjd.
fribord och djup i rummet (fig. 1 och 2). Längden
Fig. 1.
räknas ant. ss. längd överallt (Löa), mätt
till de yttersta punkterna för och akter, el.
längd i vattenlinjen (Lvl), mätt i
konstruktionsvattenlinjen från akterkant
akterstäv till förkant förstäv. Bredden mätes ss.
mallad bredd till ytterkant spant, där den
är störst på fartygets halva längd. Om
djup-gåendet se d.o. Konstruktionsdjupgåendet (d)
räknas från konstruktionsvattenlinjen (Kvl)
till nollspantets underkant på ytterkant spant
å stålfartyg samt till spunningens ytterkant å
träfartyg. Sidohöjden, även kallad m a 11 a t
djup (D), mätes på fartygets halva längd (vid
nollspantet) från spantets underkant vid kölen,
resp, spunningens ytterkant vertikalt till
skärningspunkten mellan ytterkant spant och
överkant balk bordvarts vid huvuddäck. Fribordet
Fig. 2.
(se d.o.) betecknas i fig. med F. Djupet i
rummet (se-d.o.) betecknas i fig. med Hr. T.Hrn.
Huvuddäck, se Däck.
Huvudfluss, numera sällan använd, folklig
benämning på katarr el. infektion av näsans,
svalgets och bihålornas slemhinnor. Wk.
Huvudform och kranieform bedömas
från kraniets sex ytor ss. normce: 1) norma
ver-tica’lis är h. sedd ovanifrån; 2) n. basila’ris h.
sedd underifrån; 3 och 4) n. latera’lis är
profilbilden; 5) n. facia’lis är ansiktsbilden; 6) n.
occipitaTis är nackbilden. Härvid måste
huvudet vara inställt i t.ex. tyska horisontalen (se
Ansiktsvinkel). För beskrivning och
mätning av formen använder man sig av bestämda
antropologiska punkter. De viktigaste av dessa
äro: ba’sion, främre mittpunkten å stora
nackhålet; bregma, korspunkten mellan kronsöm
och pilsöm; glabe’lla, mest framskjutande
punkten å benvalken över näsroten; na’sion,
mittpunkten å näsben-pannben-sömmen;
po’-rion, övre punkten å yttre hörselgången;
gna’-thion, hakans främre undre punkt; zy’gion,
mest utstående punkten å okbågen. Med dessa
punkters tillhjälp och huvudets inställning i
tyska horisontalplanet kunna följ, viktiga mått
tagas medelst krumcirkel el. stångcirkel:
a huvudets största längd: från glabella till
nackens mest utskjutande punkt;
b dess största bredd, där den anträffas å
hjärn-skålen med undvikande av vårtutskotten;
c dess öron-öregma-höjd från porton till
bregma (projektionsmått);
d dess basion-bregma-höjd (å kraniet) från
basion till bregma-,
e ansiktets höjd från nasion till gnathion;
f ansiktets bredd mellan de båda zygion.
För en vidare karakterisering komma härtill
bestämningar av hjärnskålens kapacitet (rymd),
som man mäter med hirskorn el. ärter, och
av ansiktsvinkeln (se d.o.); vidare gärna av
åtm. horisontalomfånget, som lägges över
— 517 —
— 518 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
