Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hüffer, Hermann - Hyfomyceter - Hyfvävnad - Hügel, Friedrich von - Hygge (fall, fälle) - Hygiea (mytologi) - Hygiea (tidskrift) - Hygien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÜFFER
Hüffer, H e r m a n n, tysk jurist och
historiker (1830—1905), 1873 prof, i Bonn, har utg.
bl.a. ’Der Rastatter Kongress” (2 bd, 1878—79),
”Der Rastatter Gesandtenmord” (1896), ”Der
Krieg des Jahres 1799” (2 bd, 1904—05),
”Le-benserinnerungen” (tr. 1912). C.
Hyfomyce’ter, Hyphomyce’tes, grupp bland
de ofullständigt kända svamparna (se F u n g i
imperfecti), innefattande sådana former,
som ha fria el. till dyn- el. pelarlika förband
(s.k. coremier) förenade konidiebärare. Till h.
räknas även oidie- el. klamydosporbildande
svampformer. H:s grupp innefattar flera
un-deravd., vilka skiljas från varandra genom
hyfernas, konidiebärarnas och konidiernas
färg samt genom konidiebärarnas inbördes
förhållande. O.Gz.
Hyfvävnad, en genom sammansmältning och
hopväxning av urspr. från varandra fria hyfer
bildad vävnad. H. finnes hos svamparnas
skle-rotier (se d.o.) och fruktkroppar. De senare
äro i regel uppbyggda av mera lös och lucker
h. O.Gz.
Hiigel, Friedrich von, romerska kyrkans
mest bemärkte lekmannateolog i senare tid
(1852—1925). Av
österrikisk-skotsk börd,
levde H. under
större delen av sitt liv
som privatman i
London och stod i
nära förbindelse med
den romerska
modernismens ledande män
A. Loisy och G.
Ty-rell, ehuru han
vände sig mot den inom
dessa kretsar gängse
immanensspekulatio-
nen. Hans inflytande var f.ö. större utanför
än inom den romerska kyrkan. H:s religiösa
ideal är närmast en allomfattande katolicitet;
den tridentinska och ännu mera den
vati-kanska katolicismen betraktade han ss.
förträngningar av katolicitetens idé, som enl.
honom hävdats rikare under ”den gyllene
medeltiden”, särsk. av Thomas ab Aquino.
Hans fromhetsliv var mystiskt färgat, och
hans forskningar inriktade sig särsk. åt
detta håll. H:s mest betydande
vetenskapliga verk är ”The mystical element of religion
as studied in S:t Catherine of Genoa and her
friends” (2 bd, 1908; 2 ed. 1923), men han är
angelägen att framhålla de intellektuella och
institutionella elementen i religionen ss.
likaberättigade med det mystiska. Bland H:s
övriga arbeten märkas: ”Eternal life” (1912),
”Essays and addresses of the philosophy of
reli
gion” (2 bd, 1921—26), ”Selected letters” (1927).
— Litt.: N. Söderblom, ”Religionsproblemet”
(1916). G.E.H.A.
Hygge (fall, fä lie), skogsbr., avverkat el.
till avverkning bestämt skogsområde av något
större utsträckning. Uppgår ej arealen till mer
än c:a 20 ar, talar man om lucka. F.A.Bn.
Hygie’a (grek. Hygiei’a), grek, myt.,
Askle-pios’ (se denne) dotter och ledsagarinna.
Hygie’a, tidskr., se Svenska
läkaresällskapet.
Hygie’n (fra. hygiène, av grek. hygie’s, frisk),
hälsovårdslära, sundhetslära, är den gren av
den medicinska vetenskapen, vars
huvuduppgift det är att genom utforskandet av allt, som
kan gagna el. skada människans hälsa, söka
hindra uppkomsten av sjukdomar samt
grundlägga och vidmakthålla ett gott hälsotillstånd.
Dess huvuduppgift är således av etiologisk och
profylaktisk art i motsats till läkekonsten, vars
huvuduppgift är att behandla och bota
sjukdomar. Allteftersom de hygieniska åtgärderna
mera hänföra sig till individen el. till
samhället, talar man om enskild el. social h.
H. i vidsträckt bemärkelse är vetenskapen om
villkoren för fullst. själslig och kroppslig hälsa.
Vanl. tages ordet dock i en trängre bemärkelse
och avser endast kroppens hälsa och
arbetsduglighet. — Då i stor utsträckning h. och
bakteriologi stå i intimt samband med
varandra, kan man först tala om en vetenskaplig
h. i samband med bakteriologiens utveckling.
Redan i antiken funnos dock hos inder,
egypter, assyrier, judar m.fl. vissa hygieniska
föreskrifter, t.ex. om tvagningar, mot förtäring
av-vissa födoämnen, alkoholförbud, påbud om en
vilodag i varje vecka, förbud mot äktenskap
inom vissa släktled o.s.v. Grekerna sökte
genom idrottsövningar, bad och gymnastik höja
kroppskulturen, och romarna ivrade i sht för
hälsoskyddande anordningar i städerna,
varom ännu kvarstående vattenledningar och
dräneringsanläggningar bära vittne. I Rom funnos
under kejsartiden särsk. läkare för
obemedlade, och en sundhetspolis övervakade handeln
med livsmedel å torgen. Under medeltiden
åsidosattes i hög grad h., och följden blev
också en oerhörd dödlighet. Först under 1800-talet
började en ny blomstringsperiod för h. i
samband med bakteriologiens uppkomst och
utveckling, och dess första stora landvinningar
gjordes vid bekämpandet av de smittosamma
sjukdomarna, särsk. kolera. En av de främsta
målsmännen för en modern, vetenskaplig h.
var tysken Pettenkofer (1818—1901), vilken
genom experimentella undersökningar i en
mängd till h. hörande frågor, uppvärmning,
ventilation, bostäder och klädedräkt, vatten-
— 567 —
— 568 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
