Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrosvavelsyrlighet - Hydroterapi - Hydrotermal - Hydrothorax - Hydrotionsyra - Hydrotropism - Hydrous - Hydroxid - Hydroxyl - Hydroxylamin - Hydroxyljon - Hydrozoa - Hydrus, Lilla Vattenormen - Hyena - Hyenhund, stäpphund, jakthyena - Hyenor - Hyères - Hyf - Hyfasis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYFASIS
fit användes som reduktionsmedel, t.ex. vid
färgning enl. det s.k. kypförfarandet. Lj.
Hydroterapi’, vattenbehandling vid
sjukdomar.
Hydroterma’l, om mineral, som bildats ant.
genom avsättning från varma källor el.
genom ombildning av annat mineral under
påverkan av överhettad vattenånga ur jordens
inre, i båda fallen en vulkanisk efterverkan.
K.A.G.
Hydrotho’rax, med., se Bröstvattusot.
Hydrotio’nsyra, detsamma som vätesvavla.
h2s.
Hydrotropi’sm, biol., se T r o p i s m.
Hydro’us, skalbaggsläkte, Vattenbagge.
Hydroxi’d, kem., metalloxidernas hydrat, t.ex.
uatriumhydroxid, natriumoxidhydrat, NaOH,
som i vattenlösning avspjälkar hydroxyljoner
OH. Lj.
Hydroxy’1, kem., atomgruppen, radikalen
—OH. H. förekommer i baser (se d.o.) ss.
NaOH, KOH, vilka i vattenlösning dissocieras
och därvid avklyva hydroxyljon OH , som ger
föreningen dess baskaraktär. Organiska
föreningar, som innehålla h., bundet vid
kolväteradikaler, äro alkoholer el. fenoler; här kan
h. icke avdissocieras. Ett ämne, som
uppkommer ur ett annat genom införandet av h.,
kallas hydroxylderivat. Lj.
Hydroxy’lami’n, kem., HoNOH, har basiska
egenskaper och ger med syror salter, som
verka starkt reducerande, ger med aldehyder
och ketoner oximer (se d.o.). Den fria basen,
som i rent tillstånd är svår att framställa,
sönderfaller lätt explosionsartat. Lj.
Hydroxy’ljon, se H y d r o x y 1 och
Vätejonkoncentration.
Hydrozo’a, klass av nässeldjur, omfattar
hydroider och rörmaneter (se d.o.).
Hydrus (lat.), Lilla Vattenormen,
liten stjärnbild, strax intill s. himmelspolen.
Hye’na, se Hyenor.
Hye’nhund, stäpphund, jakthyena,
Lyca’on pictus, tillhör fam. hunddjur (se d.o.)
och skiljer sig från övriga former genom att
blott ha 4 tår på varje fot. Nosen är kort,
öronen stora och fällen brokig i svart, gult och
vitt. Längd, svansen inberäknad, 1,5 m.,
mank-höjd 75 cm. H., som bebor stäppområdena
s. om Sahara, är kraftig och uthållig, jagar i
flock och anfaller antiloper o.a. stora
däggdjur. H.B-n.
Hye’nor, fam. Hyce’nidce av rovdjuren, bilda
en föreningslänk mellan hund- och kattsläktet.
Kroppen är kort, huvudet kraftigt med avsatt
nos, ögonen skevt ställda, öronen nästan nakna,
halsen tjock, frambenen mycket längre än
bakbenen, så att ryggen kommer att slutta bakåt,
Strimmiga hyenor, Hyæna hyæna, vid ett
åsnekadaver.
tårna på frambenen 4, sällan 5, på bakbenen
4, svansen starkt behårad, mer el. mindre
busklik, pälshåren långa, särsk. på halsen och
längs ryggen, där de stundom bilda en man.
H. äro fega men ytterst glupska nattdjur, som
huvudsaki. leva av as men även vid stark
hunger angripa mindre husdjur, den fläckiga
h. t.o.m. barn. H. uppträda först under
plio-cenperioden i Europa och Asien, i diluvium
också i hela Mellaneuropa (grotthyenan). Hit
höra den fläckiga, 1,3 m. långa, h., Hyæ’na
cro-cu’ta, som saknar ryggman och förekommer i s.
och ö. Afrika upp till 17° n.br., den strimmiga,
med man försedda h., H. hyæ’na, vars
utbredningsområde sträcker sig över n. och ö. Afrika,
Asien i s. till Bengalen och i n. till Kaukasus,
samt schabrak-h., H. bru’nnea, med mera
enfärgad kropp, stark ryggman och tvärstrimmiga
ben; den lever i Sydafrika till s. Angola. O.C-n.
Hyères [iä’r], stad i dep. Var, Frankrike,
4 km. från Medelhavet; 19,816 inv. (1926).
Betydande fruktodling. På gr. av sitt milda
klimat är H. en livligt besökt vinterkurort och
badort. Militärflygplats. H.Bm.
Hyf, hos svampar och lavar förekommande
typ av celler, vilka utgöra trådformiga, i regel
mer el. mindre greniga element med utpräglad
spetstillväxt och av kitin bestående cellvägg.
En h. kan sakna skiljeväggar och innehåller då
en sammanhängande protoplasmamassa med
många cellkärnor (algsvampar), el. ock består
den av flera från varandra skilda celler, var
och en med 1, 2 el. flera cellkärnor (eg.
svampar). En h. innehåller aldrig stärkelse, men
ofta glykogen. Särskilda slag av h. äro
basi-dier, cystider, parafyser m.fl. (se d.o.). O.Gz.
Hy’fasis (rättare Hy’pasis\ sanskr. Vipäs), i
den antika geografien benämning på den 4:e
och östligaste av Indus’ bifloder; motsvarar nuv.
Bias, en biflod till Sutlej. C.F
— 565 —
— 566 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
