Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hymiskvida - Hymn - Hymnolog - Hymnologi - Hynda - Hyndevadsström - Hyndluljóð - Hyndman, Henry Mayers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYNDMAN
Hymettos.
jättar var dem i hälarna. Tor satte då ned
kitteln och slog dem alla ihjäl. Med i
huvudsak samma innehåll återfinnes berättelsen i
Snorres Edda. Vissa av de omtalade
sagomotiven påträffas även på andra håll. E.H.
Hymn, hos antikens greker beteckning på
festliga tempelsånger, vilken övertogs av den
kristna kyrkan för icke-bibliska lovsånger till
Guds ära och motsvarade ung. vårt uttryck
”andlig visa”. Dylika diktningar voro omtyckta
redan på 100-talet och begagnades för att
utbreda kätterska trosmeningar, framförallt av
arianerna. Den rättrogna h:s skapare är
Ef-raim syrern (se denne), över huvud är det
inom grekisk-katolsk kyrka, som h. vunnit sin
starkaste utbredning på bekostnad av
bibeltexterna (se Bysantinsk musik). Inom
latinsk kristenhet är biskop Ambrosius (se
denne) det första stora namnet, och hans i
antik meter avfattade, 4-radiga strofer blevo
förebildliga för en hel rad senare skalder,
Fortunatus, Rhabanus, Fulbertus, Ratpertus
och Bruno m.fl. På 800—900-talen kom h.
under starkt medelgrekiskt inflytande och
utvecklades till en på textens accenter byggd dikt
(ss. Efraim) med assonerande versslut, varur
rimmet utbildades. Fulländaren av denna h.-
art är Adam av Saint Victor i Paris (jfr S
e-k v e n s). Musiken till den äldsta kristna h.
torde ha varit folkliga, från de små
landsortsteatrarna härrörande, populära visor.
Därav förklaras ock den starka motviljan i Rom
mot h., som först på 1100-talet upptogs i den
påvliga liturgien. Melodiskt råkade h. under
denna tid i beroende av folklig europeisk
tonkonst. — Numera användes beteckningen h.
för vokala verk av den mest olikartade
beskaffenhet, ej alltid av kyrklig el. ens
andlig art, vanl. för stycken, anlagda på en
pompös och högtidlig verkan. Jfr H y m n
o-1 o g i. C.A.M.
Hymnolog [-lå’g], kännare av den kyrkliga
hymnens och kyrkovisans historia. Jfr
Hymno 1 o g i.
Hymnologi’, läran om den kristna hymnens
och kyrkovisans historia jämte härför
ordnade saml. av texter och melodier. Redan
medeltiden idkade studier i h., och humanismens
intresse härför visa t.ex. Bebelius, ”Liber
hym-norum” (1501), Cassander, ”Hymni
ecclesia-stici” (1556), Clichtoveus, ”Elucidatorium
eccle-siasticum” (1558) m.fl. Samlingar, som utnyttja
ett enskilt lands el. en tidsepoks hymnskatter,
äro bl.a. Arevalo, ”Hymnodia hispanica”
(1786), E. Duemmler m.fl., ”Poetæ latini ævi
carolini” (4 bd, 1880—1923). Romantikens
historiska intresse kom h. till godo i samband
med den kyrkomusikaliska renässansen. Alla
tidigare textsaml. äro överflödiga efter C.
Blu-me & G. M. Dreves ”Analecta hymnica medii
ævi” (55 bd, 1886—1922). Viktigaste
melodi-saml. äro: W. Bäumker, ”Das katholische
deutsche Kirchenlied” (4 bd, 1886—1911), J.
Zahn, ”Die Melodien der deutschen
evange-lischen Kirchenlieder” (6 bd, 1888—93), A.
Schubiger, ”Die Sängerschule S: t-Gallens”
(1858), C. A. Moberg, ӆber die schwedischen
Sequenzen”, 2 (1927). — Svensk h. företrädes
av bl.a. J. W. Beckman, E. Liedgren och Pr.
Nodermann. C.A.M.
Hynda, honhund, tik.
Hyndevadsström, se Hjälmaren.
Hyndluljoö, en blott i Flatöboken (se d.o.)
förekommande dikt, som brukar upptagas
bland d.ä. Eddans gudasånger. Freja uppsöker
jättinnan Hyndla för att åt sin gunstling Ottar
skaffa upplysningar om dennes härstamning;
dessa lämnas endast motvilligt av jättinnan.
I denna f.ö. mycket osammanhängande och i
poetiskt avseende föga framstående dikt ha
sannolikt inflätats rester av en annan dikt av
mytologiskt innehåll, den s.k. Voluspå in
skamma (”den korta Voluspa”). E.H.
Hyndman [haFndman], Henry M a y e r s,
engelsk politiker (1842—1921). Efter studier
— 581 —
— 582 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
