Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hymans, 2. Paul - Hymantomelansyra - Hymen - Hymen (anatomi) - Hymenæa - Hymenæus - Hymenium - Hymenocallis - Hymenolichenes - Hymenomycetes - Hymenophyllaceæ - Hymenophyllum - Hymenoptera - Hymenopterblommor - Hymer - Hymettos - Hymiskvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYMATOMELANSYRA
makterna, sändes i spec. mission till president
Wilson aug. 1914 och var senare s.å. minister
utan portfölj. 1915—17 var han sändebud i
London och samtidigt inrikes-, resp,
repara-tionsminister, 1918—20 utrikesminister,
Belgiens l:e delegerade vid fredskonferensen 1919,
1920 president i Nat. förb:s l:a församling.
Under de följ, freds- och ekonomiska
konferenserna var han en av huvudpersonerna,
Belgiens delegat hos Nat. förb. 1920—25, flera
gånger medl. av dess råd. Ånyo
utrikesminister 1924—25, justitieminister 1926—27, har
han sedan 1927 utan avbrott fungerat som
utrikesminister, i Jaspars och Renkins olika
ministärer och nu senast (okt. 1932) i
Broque-villes. Beprövad skiljedomare i internationella
tvister, var H. våren 1932 ordf, i den extra
folkförbundsförsamlingen på gr. av
stridigheterna Kina-Japan. Th.
Hymatomela’nsyra, se Humusämnen.
Hymen (lat.; grek. Hyme’n, besläktat med
hymn). 1) Bröllopssång i den klassiska
forntiden, benämnd efter det ofta använda (till sitt
ursprung dunkla) hälsnings- och
lyckönsk-ningsropet hymen. Bland h.-diktare kunna
nämnas Theokritos och Catullus. W.N.
2) Grek. myt. (i grek, även Hymenai’os, lat.
Hymence’us), en skön atensk yngling, som
tärdes av en obesvarad låga till en adlig
jungfru. Då H. vid de eleusinska mysterierna (se
Eleusis), iklädd kvinnokläder, följde efter
sin älskade, blev han jämte denna o.a. jungfrur
bortrövad av sjörövare. H. lyckades emellertid
döda dessa och undkomma till Aten, vars
invånare snart befriade fångarna, varvid H
till belöning erhöll sin tillbeddas hand. Efter
denna tilldragelse skall H. ss. en
bröllopsfestens gud ha åkallats i atenarnas
bröllopssånger (se H.l). W.N.
Hymen (till samma indoeur. rot som sv. sy;
icke besläktat med föregående), anat., ett
balv-månformat slemhinneveck å slidans bakre vägg
vid dess mynning. Det brister vanl. vid första
samlaget och kallas därför även
mödoms-hinnan. E.E.-M.
Hymenæ’a, släkte av fam. baljväxter,
un-derfam. Cæsalpinoi’deæ, med 8 i tropiska
Amerika inhemska arter, träd med parbladiga,
lä-derartade blad, stora, vita, i klase anordnade
blommor och läderartad, baljlik frukt. H.
Courbaril, lokustträdet, lämnar ett brunt till
rött, hårt och tungt virke, courbarilträ, samt,
jämte flera andra arter, å rötter och bark ett gult
till mörkgrönt harts, sydamerikansk el.
brasiliansk kopal (huvudsaki. från Brasilien,
Gu-ayana och Venezuela). De garvämnerika
frukterna kallas ofta algarobilla (se d.o.). O.Gz
Hymenæ’us, grek, myt., se Hy men 2).
Hyme’nium, det genom förening av fertila
hyfer bildade sporalstrande lagret hos
svamparna. Mellan dessa hyfer förekomma ofta i
h. sterila celltrådar, parafyser och cystider (se
d.o.). H. hos lavarnas apothecier, vilket
väsentligen har samma byggnad, utgår från ett
hypothecium och täckes av ett övre gränsskikt,
epithecium. O.Gz.
Hymenoca’llis, släkte av fam. narcissväxter,
innefattande 30 i tropiska Amerika inhemska
arter med vita el. gula, trattlika blommor, stor,
trattformig bikrona och köttig kapsel. Flera
H.-arter odlas för sina praktfulla blommor som
prydnadsväxter, t.ex. H. macrostepha’na. O.Gz.
Hymenoliche’nes, en grupp lavar, se B a s
i-diolichenes.
Hymenomyce’tes, se Hattsvampar.
Hymenophylla’ceæ, ormbunksfam., som
omfattar 2, huvudsaki. tropiska släkten,
Hyme-nophy’llum och Tricho’manes, med o. 100
arter i varje. De äro mossliknande, späda örter,
som ofta växa epifytiskt i fuktiga skogar och
bergstrakter. På norska västkusten
förekommer här och där på fuktiga, mossbevuxna
klippor en art, Hymenophy’llum pelta’tum (H.
Wilso’nii). A V-e.
HymenophyTlum, se
Hymenophylla-c e æ.
Hymeno’ptera, insektordn., se S t e k 1 a r.
Hymeno’pterblommor, se Biblommor 1).
Hymer, se H y m i s k v i d a.
Hyme’ttos, antika namnet på nuv. T r e 1
o-v u n i, bergsträckning i s. Grekland, ö. om
Aten. Högsta punkten 1,027 m.ö.h. H. var
förr berömt för sin honung och sin blågrå
marmor. O.P.
Hymiskvida, en av gudasångerna i den äldre
Eddan, handlar om Tors och Tyrs besök
hos jätten Hymer vid havet i avsikt att av
honom låna en ofantlig kittel, som skulle
användas vid ett av havsguden Ägir för gudarna
tillställt gästabud. Hymer blev icke synnerligen
belåten med att hos sig se Tor, jättarnas svurne
fiende. Till aftonmåltiden kokades tre oxar,
av vilka Tor ensam åt upp två. Detta syntes
Hymer väl mycket. I morgon, menar han då,
få vi nog ge oss av och skaffa oss mat. De
fara då ut på en fisketur långt till havs.
Medan jätten fiskar, sätter Tor på kroken ett
oxhuvud, och själva Midgårdsormen nappar på
betet. Tor ger denna med sin hammare ett
kraftigt hugg i huvudet, men odjuret sjunker
tillbaka i havet. Efter återkomsten kräver
Hymer av Tor vissa kraftprov. Kitteln skulle de
båda gudarna få, om de kunde bära den bort,
och Tor lyckas äntligen lyfta den upp på sin
rygg. När de på hemfärden vände sig om,
märkte de, att Hymer med en mängd andra
— 579 —
— 580 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
