HÄLORMAR Ex. på hållfasthetsegenskaper hos olika material (jfr art. Brottgräns). Material Prop.-gräns kg./kvmm. 1 ’ Elast.-gräns kg./kvmm. Brott-gräns kg./kvmm. Förlängning på mätlängd Kontraktion O/o Elasticitets modul kg./kvmm. Utmattningsgräns kg./kvmm. Slagseghet mkg./kvcm. Brinelhårdhet kg. kvmm. 4/1 n. o/o 1/2 n. ”/o Stål, 0,20 % C 27 30 45 27 35 60 21,000 20 6,5 120 ,, 0,60 % C 39 40 70 17 22 30 20,750 30 3.5 200 Kromnickelstål, härdat. . — 160 180 8 — 40 — — 3 500 D:o härdat och anlöpt . . — 82 100 20 — 60 — 45 18 300 Gjutjärn, grått — dragn. 20 — — — 8,500 5 0,5 190 böjn. 35 tryck 80 Koppar, glödgad — — 22 40 — 60 12,200 7 — 50 Brons, 90 % Cu, 10 % Sn — — 27 25 — 35 10,000 — 2 60 Aluminium, glödgad .... — 7 10 40 — 85 — — — 20 Duraluminium — 27 40 20 — 25 7,000 14 3,5 115 Bly — — 2 50 — — 1,500 — — 7 l.S. hållfastheten och ev. andra gränsvärden av samma art som vid dragprovet. —Vid utförandet av h.-prov har t e m p. och även provningshastigheten ett avgörande inflytande. De vanl. meddelade siffervärdena avse c:a 20°C. (rumstemp.) och normal hastighet vid belastningsökningen under provet. Vid lägre temp. äro de flesta material sprödare, vid högre temp. sjunker brottgränsen och förlängningen ökas, dock med undantag för vissa temp.-områden, olika för olika material. Alltför stor provningshastighet ger för höga värden å brottgränsen, särsk. vid högre temp., där krypgränsen är avgörande för materialets biståndighet. Krypgränsen bestämmes genom provning med oförändrad belastning under lång tid. — Bestämmelser ang. provningsförfaran-den återfinnas i Statens provningsanstalts meddelanden, i leveransföreskrifter utfärdade av olika myndigheter och inst. samt i normer utg. av Sveriges standardiseringskommission och motsvarande organisationer i andra länder (se Standardisering). I.S. Hållningsgymnastik, gymnastiska övningar med spec. syfte att motarbeta och avhjälpa de vanl. förekommande hållningsfelen. O.K-gh. Hållnäs, s:n i Olands hd, Uppsala län, vid Bottniska viken, s.ö. om Gävle; 235,os kvkm., därav 228,92 land; 2,818 inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.); 23,os kvkm. åker (1927; 1O,i°/o av landarealen), 155,83 kvkm. skogsmark. Mer än halva H. hör till Gimo-österby bruks a.-b — Pastorat i örbyhus kontrakt, Ärkestiftet. J.C. Hållplats, å järnvägslinje belägen, för trafikutbyte avsedd plats utan sidospår. Hållrot, växtart, se Aristolochia. — H.-växter, växtfam., se Aristolochia-c e æ. Hållskjuts, se Gästgivarskjuts. Hållö, fyrplats, mistsignal- och radiopejl- station strax s. om Smögen, å Sveriges västkust. E.Hg. Hålobjekti'v, anordning att sätta på en fotografisk kamera på det vanliga objektivets plats och bestående av en rund vridbar skiva, som nära kanten har en serie hål med olika diam. Genom vridning av skivan kan ett lämpligt hål ställas framför en öppning i kamerans framsida. Hålet gör tjänst som objektiv och skiljer sig från ett linssystem genom att icke äga bestämd brännvidd utan tillåta varierande kamerautdrag. Då endast en ringa ljusmängd genomsläppes, bli exponeringstiderna långa, varjämte en viss oskärpa erhålles, vilken ökas med håldiametern. Szl. Hålogaland, Haalogaland, H å 1 ö y g a-f y 1 k i, fordom benämning på det nordligaste av norrmän befolkade landskapet i Norge. Det omfattade nuv. Nordland fylke och s. delen av Troms fylke upp till Malangen. S. Hålogaland bispedöme, Norge, omfattar Nordland, Troms och Finnmark fylken samt består av 15 prostier; 112,264,53 kvkm.; 337,695 inv. (1930). Stiftstad är Tromsö. S. Hålormar, La'chesis, släkte av underfam. näs-gropormar (se d.o.) bland huggormarna, omfattar ett 40-tal över Ostindien, Sydkina samt Nord- och Sydamerika utbredda, synnerligen giftiga arter, utmärkta av trekantigt, fjällklätt huvud och täml. lång, ofta till griporgan utbildad stjärt. Fruktade för sin giftighet äro framförallt buskmästaren, L. muta, som lever i Sydamerikas tropiska urskogar och når en längd av 4 m., samt den från Mexiko till Argentina utbredda, i sockerplantagerna vanliga lansormen, L. lanceola'tus, som blir 2 m. lång (se Giftiga djur). Mindre och spensligare är den 90 cm. långa, gröna, ostindiska trädormen, L. grami'neus, som nästan uteslutande lever i träd. H.B-n. — 625 — — 626 —