Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hållfasthet - Hållningsgymnastik - Hållnäs - Hållplats - Hållrot - Hållskjuts - Hållö - Hålobjektiv - Hålogaland, Haalogaland, Hålöygafylki - Hålogaland bispedöme - Hålormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLORMAR
Ex. på hållfasthetsegenskaper hos olika material (jfr art. Brottgräns).
Material Prop.-gräns kg./kvmm. 1 ’ Elast.-gräns kg./kvmm. Brott-gräns kg./kvmm. Förlängning på mätlängd Kontraktion O/o Elasticitets modul kg./kvmm. Utmattningsgräns kg./kvmm. Slagseghet mkg./kvcm. Brinelhårdhet kg. kvmm.
4/1 n. o/o 1/2 n. ”/o
Stål, 0,20 % C 27 30 45 27 35 60 21,000 20 6,5 120
,, 0,60 % C 39 40 70 17 22 30 20,750 30 3.5 200
Kromnickelstål, härdat. . — 160 180 8 — 40 — — 3 500
D:o härdat och anlöpt . . — 82 100 20 — 60 — 45 18 300
Gjutjärn, grått — dragn. 20 — — — 8,500 5 0,5 190
böjn. 35
tryck 80
Koppar, glödgad — — 22 40 — 60 12,200 7 — 50
Brons, 90 % Cu, 10 % Sn — — 27 25 — 35 10,000 — 2 60
Aluminium, glödgad .... — 7 10 40 — 85 — — — 20
Duraluminium — 27 40 20 — 25 7,000 14 3,5 115
Bly — — 2 50 — — 1,500 — — 7
l.S.
hållfastheten och ev. andra
gränsvärden av samma art som vid dragprovet. —Vid
utförandet av h.-prov har t e m p. och även
provningshastigheten ett
avgörande inflytande. De vanl. meddelade
siffervärdena avse c:a 20°C. (rumstemp.) och normal
hastighet vid belastningsökningen under provet.
Vid lägre temp. äro de flesta material sprödare,
vid högre temp. sjunker brottgränsen och
förlängningen ökas, dock med undantag för vissa
temp.-områden, olika för olika material.
Alltför stor provningshastighet ger för höga värden
å brottgränsen, särsk. vid högre temp., där
krypgränsen är avgörande för materialets
biståndighet. Krypgränsen bestämmes genom
provning med oförändrad belastning under lång
tid. — Bestämmelser ang.
provningsförfaran-den återfinnas i Statens provningsanstalts
meddelanden, i leveransföreskrifter utfärdade av
olika myndigheter och inst. samt i normer utg.
av Sveriges standardiseringskommission och
motsvarande organisationer i andra länder (se
Standardisering). I.S.
Hållningsgymnastik, gymnastiska övningar
med spec. syfte att motarbeta och avhjälpa de
vanl. förekommande hållningsfelen. O.K-gh.
Hållnäs, s:n i Olands hd, Uppsala län, vid
Bottniska viken, s.ö. om Gävle; 235,os kvkm.,
därav 228,92 land; 2,818 inv. (1932; 12 inv. pr
kvkm.); 23,os kvkm. åker (1927; 1O,i°/o av
landarealen), 155,83 kvkm. skogsmark. Mer än
halva H. hör till Gimo-österby bruks a.-b —
Pastorat i örbyhus kontrakt, Ärkestiftet. J.C.
Hållplats, å järnvägslinje belägen, för
trafikutbyte avsedd plats utan sidospår.
Hållrot, växtart, se Aristolochia. —
H.-växter, växtfam., se
Aristolochia-c e æ.
Hållskjuts, se Gästgivarskjuts.
Hållö, fyrplats, mistsignal- och radiopejl-
station strax s. om Smögen, å Sveriges
västkust. E.Hg.
Hålobjekti’v, anordning att sätta på en
fotografisk kamera på det vanliga objektivets plats
och bestående av en rund vridbar skiva, som
nära kanten har en serie hål med olika diam.
Genom vridning av skivan kan ett lämpligt hål
ställas framför en öppning i kamerans
framsida. Hålet gör tjänst som objektiv och skiljer
sig från ett linssystem genom att icke äga
bestämd brännvidd utan tillåta varierande
kamerautdrag. Då endast en ringa ljusmängd
genomsläppes, bli exponeringstiderna långa,
varjämte en viss oskärpa erhålles, vilken ökas
med håldiametern. Szl.
Hålogaland, Haalogaland, H å 1 ö y g
a-f y 1 k i, fordom benämning på det nordligaste
av norrmän befolkade landskapet i Norge. Det
omfattade nuv. Nordland fylke och s. delen av
Troms fylke upp till Malangen. S.
Hålogaland bispedöme, Norge, omfattar
Nordland, Troms och Finnmark fylken samt
består av 15 prostier; 112,264,53 kvkm.; 337,695
inv. (1930). Stiftstad är Tromsö. S.
Hålormar, La’chesis, släkte av underfam.
näs-gropormar (se d.o.) bland huggormarna,
omfattar ett 40-tal över Ostindien, Sydkina samt
Nord- och Sydamerika utbredda, synnerligen
giftiga arter, utmärkta av trekantigt, fjällklätt
huvud och täml. lång, ofta till griporgan
utbildad stjärt. Fruktade för sin giftighet äro
framförallt buskmästaren, L. muta,
som lever i Sydamerikas tropiska urskogar och
når en längd av 4 m., samt den från Mexiko
till Argentina utbredda, i sockerplantagerna
vanliga lansormen, L. lanceola’tus, som
blir 2 m. lång (se Giftiga djur). Mindre
och spensligare är den 90 cm. långa, gröna,
ostindiska trädormen, L. grami’neus, som
nästan uteslutande lever i träd. H.B-n.
— 625 —
— 626 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
